onsdag 16 april 2014

Mötet gick bra...

Dagens jobbiga möte gick trots allt bra men satan så spänd jag var under hela mötet, sen kan jag iof tycka att det är lite respektlöst av vissa att börja prata om annat när de tidigare har påtalat hur dyrbar deras tid är och hur knappt om tid de har mellan mötena men men...
Efter mötet gick jag hem och ramlade ihop i en liten hög på kökssoffan... TACK min fina fina vän Johnny som tog emot mina tårar och min oro för framtiden. Det är jobbigt att behöva gå igenom allt igen... Att behöva förklara vad som har hänt, hur jag har mått, rädslan för att bli bemött av okontrollerad ilska... Och hur jag tror att det har påverkat barnen... Detta är inget som jag behövde gå in på idag men jag misstänker att det kommer på andra möten. Jag är trött på att älta det som har hänt för det får mig att må dåligt... Och jag är genuint ledsen över allt som har hänt de senaste 3,5 åren... Sedan är jag också otroligt tacksam för min bästaste bästis som bitchslappar mig i samma veva... Ni vet lite som "snap out of it"... "Du är en bra morsa, du ger inte upp!" Oavsett hur ledsen eller ont saker gör så är det viktigt att få sanningen levererad och det är jag tacksam för.

Efter mötet var Sonen ute och cyklade med sina kompisar, jag låg på kökssoffan under filten och lyssnade på musik... Och var ofantligt ledsen.
Dottern har en extra natt hos sin far så jag och Sonen drog iväg till Max för lite "egen-tid" och blev aningens förvånade över hur vissa människor väljer att parkera... Se själva...

Foto: Privat 2014-04-16
Först var det bara en bil som stod så här och jag tyckte det var en väldigt lustig placering, typ som att han i bilen hade missförstått att kön till biltvätten började där... Men förklara det som hände några minuter senare...


Foto: Privat 2014-04-16
Ja jag hajade ingenting. En tredje bil kom oxå men den parkerade ovanför dessa två... Efter ytterligare lite tid dök en man ur personalen på Max upp och bad dom parkera ordentligt eller åka därifrån... Lydiga var dom i alla fall och det var en fröjd att se dom backa ner.
Resten av kvällen kommer att fortsätta under filten på kökssoffan... Fryser som en gnu i snöstorm och är helt slut i själ och hjärta... Det tar på krafterna att gå på möte...

Inga kommentarer: