Well...

Vi har flyttat! Jojomensan det som jag har drömt, längtat och hoppats på i så många år har verkligen blivit sanning och hur blev det då kan man undra?
Jo helt ärligt går allt upp och ner.
För det första kom barnen till mig flera dagar tidigare än vad jag trodde att vi hade bestämt (men det var väl något "roligare" som kom emellan) vilket resulterade i att det jag hade försökt slippa inträffade... Första dagarna boendes med en massa flyttkartonger som jag inte hade packat var inte speciellt roligt. Vädret var iof helt magiskt! Varmt, soligt och alldeles underbart men vart fanns alla barn? Ja förutom mina egna två?
Vi såg inte många barn de första dagarna och jag hann tänka en och två gånger att detta kommer gå åt h-vete... Men så på söndagen en vecka innan skolan började dök det upp 13 st barn på baksidan för att spela fotboll. TRETTON STYCKEN! Bara så där?! Vet fortfarande inte vart dom kom ifrån men mina kids blev helt galna!
 Och lite så har det sett ut sedan dess... Dottern har haft kompisar här mest hela tiden, sovit borta, skaffat ny kille (söt som socker och trevlig som få btw...). Börjat i ett super bra fotbollslag med värsta bästa sammanhållningen! Så himla skönt! Med tanke på hur struligt det blev för henne med fotbollen i Östersund och hann byta lag där och lämnade ett riktigt bra lag med toppen tränare och lagkamrater blev man självklart lite orolig att hon skulle kunna få uppleva det igen men jisses så bra det har blivit.
Sonen har haft lite tuffare dock, både på kompisfronten och fotbollsfronten.
När det kommer till kompisar har det lossnat ordentligt för honom nu men det här med fotbollen är lite annorlunda... Annorlunda? Ja men alltså i hans förra lag var det fortfarande mer på lek och skojstadiet här vete tusan om de någonsin har varit där.. Alltså jag säger inte detta i negativ mening nu, tvärtom men här satsar man verkligen. Har ett helt annat upplägg på träningarna och så vidare och Sonen är väl av det "lite latare slaget" (undrar vad han kan ha fått det ifrån... *harkel*) så han uppskattar inte riktigt konditionsträningen lika mycket som de andra grabbarna...

Själv har jag börjat träna igen... (Äntligen) Och har då börjat träna i GRUPP!!! Trodde nog aldrig att jag skulle göra det. Jag som har gillat att stå ensam vid mina maskiner och pusta och stånka lite... Men nej nu har jag verkligen blivit biten av detta. Indoor-walking heter det...
Känn på ordet lite... Indoor-walking... Låter ganska najs va? Lite som att "kom in här och joina oss på en liten promenad inne i den luftkonditionerade motionssalen" Eller? FEL!
Indoor-walking betyder följande:
* klättra upp på crosstrainern som inte är pygméeanpassad.. *humpf*
* försök att förstå vad människan som står på en liten plattform framför dig säger i mikrofon samtidigt som musiken vrålar ur högtalarna (oftast är det Syrran som skriker...)
* försök för allt i världen att hänga med i samma tempo som pro-människan på crosstrainern jämte dig...
* ANDAS! Försök att komma ihåg att du inte har gälar utan du måste någonstans under de 45 MINUTER få in luft i lungorna...
* Kämpa mot spyan som är på väg upp... Jo faktiskt, har hänt nästan varje gång att jag har tagit i så jag tror att jag ska spy (eller peka fulfinger åt människan på plattformen, återigen oftast Syrran)...
* Förstå vad som rör sig sakta nedför pannan för att sedan landa i ögat (jodå jag har för första gången tränat så svetten rinner i pannan... Har aldrig hänt förr... Från näsan, under bubbisarna osv jaja men inte i pannan)...
* Håll ner axlarna och sträck på dig (det tjatas det om hela tiden och det är skit jobbigt att inse att den som tjatar om det oftast har rätt... Oftast är även detta Syrran som påpekar...)...
* Försök få till samspelet mellan armar och ben... Har inte kommit dit än... Känns som att armarna åker snålskjuts på benen hela tiden...
* Försök fortfarande att hålla samma tempo som pro-människan och när det inte går tänk tanken "hon har ändå inte lika mycket motstånd som mig på"... (törs inte ens gissa vad hon har för motstånd...)...
* JOGGA på Crosstrainern... WTF... Här ska man SLÄPPA taget om Crosstrainern och "använda starka och atletiska armar" när man joggar! Alltså VA?! Trodde stavarna var ett säkerhetstänk som var enormt och nu ska man släppa dom och JOGGA?!?!? Ja ja försök i alla fall...
* Samtidigt som man gör allt detta ska man svara på frågor om man har blivit andfådd, svettiga och om man har roligt. ROLIGT?!?!?!?!? OMFG!!!! Har jag ROLIGT?! Tycker ni detta är ROLIGT?!

Svaret på frågan: JA! Det är så jäkla roligt va så ni kan kanske inte tro det men faktiskt! Det är galet roligt, trodde aldrig ALDRIG att JAG skulle tycka det! Och jag är så galet tacksam för att PRO-människan håller det tempo hon håller samt hur människan på plattformen (oftast Syrran) står där och är näst intill opåverkad medan en annan krampaktigt håller i sig för att inte glida av Crosstrainern som Jello...
Hon på plattformen (Syrran) har hotat med ett årskort på samma gym samt någon form av personlig tränare... Kan ju bara bli bättre nu eller hur... :)