Jag tänker på det här med rutiner... Jag saknar mina vackra morgonpromenader med Doris. Igår tog jag mig iaf ut på en. Det var helt otroligt vackert vid vattnet. Och det var otroligt befriande att få sitta där och låta tårarna rinna. Ja inte ful-gråta utan de bara kom, kändes som ett fint avslut på något sätt.
Lite som att jag grejar detta också...
Märkligt är att denna lilla varelse har börjat dyka upp i ögonvrån lite smått. Både jag och Sonen ser henne med jämna mellanrum så vi vet att hon är med oss men det är tomt. Jätte tomt.
Tror det är dags att ta fram korten för att få lite svar på framtiden igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar