Inte haft lust... (och glömt lösenordet)...

Man vet att det är länge sedan man har varit inne på något forum som kräver inloggning när man har glömt bort lösenordet... Så är det i alla fall...
Mycket har hänt under denna höst... Många funderingar och pusselbitar har fallit på plats och fortsätter att ramla in...
Nya människor och gamla människor som väljer att försvinna bort eller komma tillbaka... Känslor och tankar om människor som man nu har större avstånd till än tidigare är också något som måste bearbetas... Saknad, längtan, förvåning över att man inte saknar och längtar... Pirr i kroppen som nya människor ger...

Nya promenadstråk med Dum-Doris... Nya spellistor att drömma sig bort i... Jag märker tydligt att jag mår bättre och bättre, jag slappnar av på ett för mig nytt sätt och det är nyttigt.
Att ständigt gå omkring på äggskal är otroligt påfrestande, jag trivs med nuet.

Jag har fått höra saker denna höst, saker som att jag inte är riktigt frisk i huvudet, att det jag skriver är idiotiskt och korkat... En stund valde jag att tolka detta som att jag är ett enormt misslyckande, inkompetent, dum... Ja alltså för en stund... Sedan kom insikten... Vänta lite nu... VEM är det som säger så? Ehh ursäkta mig men om någon har mage att säga så om en person vad säger det om hen? Just sayin'
Dottern satte liksom pricken över i:et när samma person någon vecka senare ringde och ville prata med henne och hon vägrade. "Varför ska jag prata med någon som gör min mamma illa och får henne att gråta?"
Alltså som jag älskar denna tjej. Denna stolta, starka och mycket kloka tonåring.
Sonen däremot tittar frågande på sin syster och säger, "har mamma varit ledsen?"
Han är en guldklimp utan dess like denna lilla man.
Det är nu jag har möjlighet att försöka bygga upp dessa två underbara, unika individer. Att stärka deras självkänsla (för att låna en mening av min fina vän C), få dem att ta beslut som ibland inte alltid leder dit de själva hade planerat men samtidigt stå för dessa beslut.

Förutom allt som har snurrat runt i kropp och själ har även vardagen ramlat på plats. Mina barn har haft en mamma som har varit hemma och tagit emot dem båda efter skolan i många år och ips vips jobbar denna mamma och hon jobbar skift. Mycket ansvar har ramlat på Dottern och visst har det varit en viss inlärningsperiod men jag tycker att båda kidsen har vuxit med detta. Ja alltså bevisligen kan det gå lite hett till hemma när jag inte är på plats men vi har återigen lyckats få så jävulskt bra grannar så jag känner ingen oro.

Nu ska jag sluta med Dotterns ord "Sluta skriv så jobbigt långa inlägg, skriv fler i stället"... Point taken... Tack!