Känner mig som en 3-åring

Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!

Känner för att lägga mig på golvet, sparka och slå med armar och ben och skrika: JAG VILL INTE!!!!!!

Frustrationen i kroppen är på MAX!!!!! Å då pratar vi inte om hamburgare-kedjan...

Imorgon kommer mina underbara barn och jag har as-mycket att göra och väljer att "slarva" bort en timme här och en timme där....

Är sjuuukt trött, lagomt less, på gränsen till gråtfärdig för att jag har så många ouppklarade saker som SKA vara klara bara inom några dagar!

Blä för det här...

Men annars är livet prima... *suckar*

Å allt detta snack om ödet hit och ödet dit... Va faan... But why liksom, ge mig det jag vill ha, här och nu så ska jag hålla käften sen... ;) (ett litet litet tag i alla fall)

Chris Medina - What Are Words

Anton Kristiansson - Du Är Knark...

Drömmer mig bort en liten stund...

Att man aldrig lär sig...

Ja det undrar jag, när ska man lära sig att det blir ALDRIG som man har planerat?

Planen för igår var enkel...

Sova ut efter en fantastisk middag med tillhörande gott rött vin, misstanken om hur jag skulle må slog ner som en bomb redan vid 7.30 tiden igår morse...

För mycket vin, för många tankar om ALLT.

Kliver upp, otroligt graciöst btw (kravlandes över Dum-Doris som helt har tagit kommandot över sängen när barnen är hos sin pappa...), in på toa för att göra min "morgontoalett"...

Inser att det där oroväckande ljudet ifrån avloppet som dök upp redan dagen innan är kvar och en märkbar stigning av vattnet I toaletten samt ur golvbrunnen får mina misstankar att växa...

Rycka på axlarna åt detta i denna tidiga morgonstund, ner för trappen, sätter på tebryggaren (som även den har hittat på egna vanor... svämma över i tid och otid...) slå på datorn och INSE att jag gjort ett litet fint inlägg här på bloggen i sus och dus... *suck*

Sedan går några timmar, enligt planerna, jag jobbar på min forskningsrapport samtidigt som tankarna far och flyger i huvudet.

Får nog, känner mig som en äggsjuk höna, går ut med Doris och väljer att gå "den långa" promenaden.

Får efter en timme ett samtal från pappan till mina barn som bara informerar mig om att nu är han på väg hem med köttet.

Vilket kött?

Jo så här är det, vi köper lokalproducerat nötkött en till två gånger per år, kött som är styckat och ska bara malas till köttfärs osv... Det köttet var han på väg hem med...

Prima liv... 55 kg nötkött...

Märker ni hur mina planer för dagen börjar skita sig rejält nu?

Hem, sätta sig i bilen, åka till huset som vi bodde i tillsammans, mala 20kg köttfärs och fixa allt annat kött, åka därifrån, komma tillbaka till det lilla röda huset för att inse att nej nu är det nog inte aktuellt att försöka spola i toaletten...

Blir sittandes med en massa andra måsten, få panik över den där jävla forskningsrapporten som stirrar ilsket på mig på skärmen...

Sent sent på kvällen kommer grannen in med ngt rensband eller vad det heter för att fixa stoppet.

Kalas, inte mej emot då jag ändå är uppe.

Inga problem med med avloppet nu tänker jag...

Grannen går in till sig, sagt och gjort jag är nöjd, jag har fungerande avlopp igen!

Går upp för att lägga mig och kör min "kvällstoalett" och inser att vattnet i toaletten växer igen och det bubblar ur golvbrunnen...

PERFEKT! Mother F***ER

Insåg dock nu på morgonen att jag kan lura avloppsmonstret så en välbehövlig dusch har nu avnjutits, tebryggaren har visat sin vänliga sida idag och IDAG ska jag BARA sitta med forskningsrapporten...

Jo just det... Lägg även till teknikens underbara värld i detta... Min mobiltelefon (sitter säkert ett monster även i den) har helt sonika valt att sluta ta emot sms... Skicka går bra men inte ta emot... Så mitt i allt detta har jag suttit och funderat på om kontakten med omvärlden för alltid är bruten...

Så nu ska här produceras texter utan dess like för vad kan inte annat göras efter nästan 4 timmars sömn...

Dagens ord: Äggsjuk höna = moi.... *suckar*

Vaya con Dios - What's a woman

Oj... då...

Blev det så här???

Smart! DUM-AS!!!!!!!!!!!!!!!!

Man blir inte äldre än vad man gör sig till alltså, tydligen.... STUPIDO!!!!!!

En känsla... Kajsa Grytt & Thåström - Bara vi står ut

Jag har en känsla i kroppen som jag inte riktigt vet vad jag ska göra utav...

Sitter här mitt i natten och har upplevt en fantastisk kväll, med mycket skratt med mycket god mat, med mycket av allt men ändå så känner jag en saknad...

Tänker tillbaka... En blick, en blick som stannar kvar... vad innebär detta?

En känsla i kroppen som inger ett lugn, en trygghet, en sprudlande glädje, så mycket gemensamt men ändå inte...

Vad känner jag i detta?

Kan någon förklara för mig vad jag gör, vad jag känner, hur jag mår, vad jag ska göra?!

Jag vill inte känna, jag vill inte veta men samtidigt vill jag känna i varje por av min kropp och jag vill VETA!

Vad håller jag på med?!

Jag skakar i hela kroppen, jag vet varken ut eller in... Faan i helvete säger jag bara, kan inte livet bara vara enkelt att leva?

Saknar tvåsamheten... Så som det var innan... för så många herrans år sedan.... Innan...

Upplevde en känsla av lugn för inte alls många timmar sedan, en känsla av samförstånd, en känsla av trivsel trots att man inte pratade med varandra... en känsla som jag har saknat och längtat efter... Innan detta...

En känsla av att någon tar i mig för att jag är JAG och inte någon "lätt klapp på axeln" utan en sån där riktig känsla, en kram som man bara skulle kunna försvinna i...

Vad håller jag på med?!?!?!?!?!

Jag är 35 inte 15 men varför känner jag mig så?!

Jag kämpar som ett djur för att inte öppna dörren till detta rum för jag är rädd för att återigen bli sårad, sårad på ett sätt som gör allt detta oviktigt... Jag vill inte... Jag vill inte... Stretar emot allt jag kan... JAG VILL INTE!!!!

Jag går sönder när jag väntar på dej...

Jag går sönder när jag tänker på dej...

Men jag tänker inte vänta på dej i 200 år...

Thåström & Eldkvarn - Flyktsoda...

Var inte rädd för mej, jag är så rädd för dig sluta fråga hur jag mår Precis som vanligt men försöker ändå fast jag har öppna sår Jag slickar pärlor, jag äter mänskor stjärnor gnistrar ner i ett hål 

/div>

Alphaville - A Victory Of Love

Denna lyssnade vi på igår... Love Love Love :)

Vi lyssnade mycket på texten på det som spelades... En text kan säga så mycket som kan vara svårt att få ut själv... Galet bra text på denna låt...

Waiting for a change in the weather
I'm waiting for a shift in the air,
Could we get it together - ever -
Hoping for your return
Hoping for your sweet, sweet return

Hello - is this heaven calling?
Hello - hello
Is somebody there?
She must be somewhere
And then she says
Hello - hello - hello
She's really an angel -
She stands in the sunshine
She's closing her eyes -
She's starting to dream
She's pulling the strings
She's dreaming a strange dream
Where nothing is grey -
Then she takes me away
And she's pulling the strings
When she's playing with love

She's playing with love, hello - hello
Counting - I count every second
And I'm standing
I stand in the rain,
I walk up that lane
Which leads to the sunshine
She stands in the sunshine
She's closing her eyes
Then she takes me away
And she's pulling the strings
When she's playing with love

She's playing with love
Hello - hello

Att känna sig som en tonåring på nytt...

Gårdagen inkluderade nog alla känslor som går att känna för mig...

Frustration för när jag äntligen kommit igång i mitt skolarbete och att det kändes bra, behöva avsluta det för att få ett samtal om att mina saker som stått i garaget till huset som vi har bott i nu stod på uppfarten...

Frustrationen och rädslan över att gå som förlorare i detta, även ekonomiskt inte bara känslomässigt, samtidigt som ilskan tar överhand...

Tårarna som rinner när jag träffar mina "gamla" underbara grannar, grannar som jag inte ville flytta ifrån, saknaden efter den vardag som tidigare fanns...

Tårar som rinner när man hör hur andra människor blir behandlade...

Rädslan över hur situationen framöver för mig kommer över mig och kramar ihop hjärtat till något skrynkligt litet som försöker slå jämna slag...

Känslan över att vara ensam... Känslan över att man åker ifrån barnen, inte till barnen...

Paniken över att få tag på någon som kan hjälpa mig att få bort mina saker...

Få någon som kan hjälpa till under påskhelgen... Någon som kan/vill köra släpvagn 6 mil från stan...

Och vet ni... Jag fick hjälp... Den bästa hjälpen...

Åter till det här med känslorna...

Från frustration, rädsla, panik, till ren och skär glädje!

Att få sitta i en bil med en människa som vet så otroligt mycket om en, att få sitta i en bil med en människa som spelar musik för en som man inte har hört på så otroligt många år, framkallar minnen, att få sitta i en bil och SKRATTA, bli generad, känna glädjen sprida sig i kroppen igen efter denna helvetes dag, det är kärlek och lycka det!

Tänk att musik kan få en till att minnas, ja nästan så pass att man minns dofter...

Satt där i bilen och lyssnade på bland annat Alphaville (okej att jag blandade ihop dom med A-Ha, men okej my bad... *ler*)

Jag satt där och lyssnade på musik och blev generad, lyssnade på texterna som betytt så otroligt mycket för så många år sedan... Minns tillbaka till vad man gjorde till just dom där låtarna och blev generad igen... Minns bla hur otroligt förälskad jag var i en kille ett tag, en kille som förövrigt gick omkring i en läderhatt, något som min pappa tyckte var så sjuuuukt fånigt så denna stackars kille fick helt sonika smeknamnet "läderhatten" av pappa.

Pappa kan än i dag säga: "såg "läderhatten" i Tumba häromdagen... ;)

Vilken fantastisk kväll det blev... Med middag på restaurang Gyllene-Måsen, god natt kramarna på trappan... Shit vad jag saknar att kramas! Hela kroppen saknar att kramas! Fantastisk kväll!

TACK!!! Och TACK till er båda som var inblandade i detta, en av er ska jag ta ett "snack" med nu under dagen, men TACK!!!!

Sinead O'Connor - Jackie

Från en av dom bästa skivorna som har gjorts!

The Lion and the Cobra....

Heart - Alone

Idag är en ny dag...

Gårdagens start var väl så där...

Men slutet blev desto bättre, om man bortser ifrån att jag fick feber och skitont i halsen på em...

Fick tillgång till helgens F1-race, vilket känns faaaaaaaaaaaannnnnnnnnnnntttttassssssstttticcccccc!

För er som inte är invigda i denna värld kan jag bara säga: You're missing out!

Satt och surrade F1 igår kväll, länge, och njöt vid varje stavelse!

Vad det är som är så speciellt med några bilar som åker runt runt runt, undrar ni kanske...

Jo men alltså HALLLÅÅÅ!

Ljudet, tekniken, förarna, stallen, depåstoppen, taktiken ja men precis allt!

Tänk att få uppleva detta live! Tänk att få KÄNNA ljudet ifrån bilarna, känna hur kläderna fladdrar till av ljudet när de åker förbi!

Tänk att få uppleva detta med en massa likasinnade!

Tänk...

Nej nu ska här väckas minst ett barn som ska på skolan, det äldsta barnet blir nog hemma idag oxå då hon hade feber igår...

Så grattis till henne då med tanke på att jag måste jobba på mitt skolarbete...

Ha bästa dagen där ute!!!!

Idag är jag trött... Jätte trött...

Att starta dagen med att gråta sätter sina spår på resten av dagen...

Att sedan ha sovit som en kratta på natten gör det hela mindre lätt...

Men jag har så galet mycket i huvudet just nu så jag tror att det ska sprängas...

Det ska delas på saker, vill jag ha den saken eller vill han... Om jag får det, vad förväntar han att han ska få i stället?

Hur gör vi med stugan, sälja eller inte sälja?

Trodde jag skulle fira påsken med mina barn men så blev det då alltså inte, fick jag reda på igår kväll... Och nej jag kommer inte att "proppsa" på det, har egentligen inte tid att fira påsk i år men det är ju ändå påsk, känner väl kanske inte riktigt för att sitta själv hela helgen...

Startade dagen med 1.5 timmar på familjerådgivningen och jag blir så arg så jag tror jag smäller av över hur dum man kan vara ibland!

Gillar INTE när någon lägger ord i munnen på mig! Gillar INTE när någon helt hux flux väljer att ändra på det som har hänt så att det låter mer gynnsamt för honom! Gillar INTE att man tänker på sig själv i första hand och INTE barnen!

Gillar INTE att höra att jag gör saker för att jävlas med pappan till mina barn!

Så är det INTE! Om någon har varit dum med mina barn, oavsett vilken relation man har, så vill jag inte att mina barn ska vara där! OAVSETT RELATION!!!!!

Det är så himla konstigt det här med hur "man" väljer att värdera sånt här nu...

Samma man (pappan till mina barn) har suttit och sagt att: "Nej jag anser att barnen inte ska vara hos dom" men nu när det blir så jävla bekvämt med boende å lagad mat odyl då helt hux flux ska det fungera så fint så...

Vaddå sätta barnen först?!?!?!?!!? INTE VA!!!!!

Det är tur att det finns ventiler att använda/utnyttja vid dessa tillfällen...

Ringde och väckte (tror jag) en vän som är sjuuuukt bra att ventilera sånt här med, blev sittandes i bilen på en "sophanteringsställe" och fick prata av mig, låta tårarna rinna och sedan få goda råd.

Dessa stunder är otroligt viktiga för mig, att få prata med någon som har erfarenhet av att ha det svårt, som kan göra egna jämförelser och komma med goda råd om framtiden det är värdefullt!

Som det här med påsken... "Men Mimmi..."

Ja jag vet... Barnen vet att dom har en bra mamma... Dom vet att dom har en mamma som älskar dom överallt, jag vet det, men det gör inte mindre ont för det...

Och så ska vi inte tala om allt som har med det ekonomiska att göra nu... För mig är "många bäckar små" min livlina just nu med tanke på att jag går en sommar som arbetslös eller studerande till mötes och varför ska jag ge med mig i saker och ting när detta inte alls från början var mitt beslut?!?!!?!?

Varför ska jag sitta här och ha ett halvt boende när han har ett helt?!

Varför ska jag och barnen sova i sängar som har stått i garaget i 1.5 år för att de ska slängas och han sover i vår "nya" dubbelsäng?!?!?!?

Varför ska jag känna mig nöjd över att ha en tv som köpt och "anpassad" för stugan?!

Varför ska jag gå omkring utan kamera, gps, dator osv bara för att det är "hans leksaker"????

Nej, detta gillar jag inte!

För att inte prata om alla verktyg!

Nej jag tror så här att om jag backar i detta nu då kommer jag, om år ifrån nu, gå omkring bitter och tänka tillbaka att "han tog det, han fick det osv" så nej så kommer jag INTE att göra!

Basta!!!

Who's the bitch now?????

Låd-helvetet är på plats!!!!

Who's the bitch now???!!!!!

Foto: Privat

Looooooooooserlådan

Jo då nu är lådjäveln på plats, sitter riktigt oxå med fyra skruvar och tillhörande distanser!

Speak to the hand.... bitch............

Jag vann!

Brevlåds-j*vel

Foto: Privat

Nej jag vet att det inte ska se ut så här men nu gör det det... Om än tillfälligt....

Jag är tillfälligt ur balans på grund av en brevlåda.

Jag är tillfälligt besegrad av en brevlåda från helvetet!!!

Hur kan man när man konstruerar en brevlåda förutsätta att alla människor har en stolpe att sätta låd-helvetet på?!

Själv har jag hittat en perfekt plats på det lilla röda huset som jag bor i!

Jag känner ju själv att det bör inte krävas någon form av ingenjörsutbildning för att få låd-helvetet på plats men jag går (för tillfället) bet!

Enligt mitt sätt att se det så ska man, med konstens alla regler, få in en skruv på ca 5 cm samt en skruvmejsel eller om vederbörande väljer att använda sig av teknikens utveckling - en skruvdragare... Detta ska alltså få plats I alltså inuti brevlådan för den skall skruvas inifrån, ja jag har fattat det så i alla fall!

Eller det är två av skruvarna som ska skruvas uppifrån, inifrån och så är det två skruvjävlar som ska skruvas underifrån....

Alltså sånt här kan verkligen driva mig till vansinne!!!!!

Igår åkte jag och köpte en vit, fin brevlåda i plåt för en billig peng, jag tror att om den fortsätter att kommunicera på detta vis kommer den snart att ha ett litet annat utseende... Kanske till och med så pass att mina nya underbara galoscher kommer att lämna ett bestående märke/buckla på denna brevlåda from hell...

Kanske ska tillägga att matintaget idag har varit lite dåligt... Hmm... Kan vara en förklaring till detta utbrott av ilska...

Galet förälskad... å så en "tranomobil"

Ja då har även jag träffats av Amors pilar...

Gahhaaaaaaaa..... Snacka om kärlek i första ögonkastet!

Helt galet hur det kan bli ibland...

Ja men avgör själv då... Blir man inte kär på en endaste gång, kanske?

Foto: Privat

Är dom inte alldeles underbara så säg?! Mina galoscher!!!! Snabbt som ögat åkte dom svarta skosnörena av och på kom dessa alldeles super neonrosa snören.... Sån kärlek sån värme...

Behöver inte bli blöt om ena foten längre, behöver inte ha påse på ena foten längre, ren och skär lycka!!!

För att få över denna bild från min mobil är jag tvungen att maila över bilden då jag är så vansinnigt oteknisk så jag lyckas inte få över mina bilder från mobilen till datorn via sladd...

Gissa om jag blev lite förvånad då denna bild dök upp på mailen från ingen stans...

Foto: Privat

Den är tagen efter en skogspromenad med barnen och hunden i höstas och bilden var så passande döpt till "Gissa bajset"... Hmm... Undrar just i vilket syfte jag valde att fotografera detta...

Ja ja... Går omkring i mina svarta galoscher med rosa... neonrosa skosnören... och är lycklig för en liten liten stund...

Tidigare ikväll talade dottern om att hon såg ett par tranor köra förbi huset, jag svarade glatt satt dom i varsin tranomobil och tutade så där glatt oxå eller?

Jo då mamma, det gjorde dom sörrö...

(Hon kunde väl ha tyckt att det var lite roligt i alla fall, mitt lilla taffliga försök till att dra ett skämt...)

Känner en enorm saknad och tomhet på mitt ringfinger...

Jo men så är det faktiskt...

Vissa dagar känns det sjukt tomt på mitt vänstra ringfinger, det finger som öppet talade om att jag var "upptagen" att jag var någons hustru/fru... Ett finger som det alltid har suttit minst en ring på sedan den dagen då vi förlovade oss, blev sedan två ringar den dagen vi gifte oss... Vi gifte oss borgerligt, i Krokoms kommunalhus, faktiskt, skit tråkigt men vi tog den "långa versionen" då hela ceremonin var över på 5 minuter och det var 3 minuters diktläsning...

Behöver jag påpeka att jag inte är bortskämd med att bli uppvaktad, uppleva romatik, nej sånt "tjafs" behöver man väl inte?! Eller....???

Jo men så är det i alla fall att vissa dagar känns det så otroligt tomt på mitt finger...

Vid dessa tillfällen är jag glad över att jag har denna fantastiska ring med texten:
En mamma är egentligen bara en flicka som har råkat bli stor....

Och denna flicka har bevisligen blivit stor...

Har dom senaste dagarna funderat och funderat på mycket som har med mig som person att göra, hur min livssituation ser ut idag, jag har fått höra att mitt "gamla" genuina skratt har börjat komma tillbaka, det gör mig gott att höra för är det något som jag fullkomligt älskar är att skratta!

Har även funderat på när man i sinnet ska komma underfund med att man är "ute på den öppna marknaden" (som en man sa till mig idag...) för helt tydligt är det att jag inte i huvudet är "singel" än... Har ju aldrig tidigare fattat vinken när män eller kvinnor heller för den delen har visat intresse så jag får väl säga det här och nu: Finnes intresse... Vänta inte på att jag ska fatta det utan det kan krävas en stor tydlighet i detta, kanske till och med på en skylt! :)

Däremot ser jag fram emot att få en kväll med någon som inte känner mig som fru utan som Mimmi, och om det betyder att jag får en kväll med någon som fanns i mitt liv innan jag träffade pappan till mina barn eller om det är någon som har kommit in i mitt liv nu efter att jag har blivit "bara Mimmi" igen, det vet jag inte men det skulle i alla fall vara otroligt skönt att få en kväll då mitt liv som fru inte har så stor mening...

Har annars idag haft en sån där dag då allt inte går som planerat, även detta var något som jag inte styrde över men fann mig i och det blev ju helt fantastiskt i alla fall ;)

Nej nu ska jag passa på att se på en film som jag har lånat... En film som jag såg i samma veva som Out of Africa / Mitt Afrika, ska bli spännande om jag gillar den lika mycket nu som då...

Vilken film?

Jo denna, som är baserad på en verklig händelse...

Trött på...

Jag är trött på att må dåligt...

Jag är trött på att behöva anpassa mig efter någon annan som inte vill ha mig i sitt liv...

Jag är trött på att bli illa behandlad...

Jag är trött på att inte få styra min ekonomi som jag vill själv...

Jag är trött på att behöva ha huvudet på skaft och bara gå och vänta på nästa bakslag...

Jag är trött på att vara rädd för det som komma skall...

Jag är trött på att känna mig otrygg...

Jag är trött på att inte trivas med hela tillvaron...

Jag är trött på att inte veta hur framtiden ser ut...

Jag är trött på att ha så jävla mycket att tänka på hela tiden...

Jag är trött på att bo så långt borta från nära och kära...

Jag är trött på att gråta...

Jag är trött på att gå och lägga mig ensam...

Jag är trött på att vakna ensam...

Jag är så trött på att vara trött... Jag vet det finns en lösning... Gå och lägg dig... Ja om det vore så enkelt ändå...

Men jag blir såååå trött på mig själv...

Ja men för att överleva kvällen klär jag på mig kläderna och tar en lång promenad med hunden... Bra tycker somliga, även jag vissa kvällar, men just ikväll kanske jag skulle ha hållit mig hemma i alla fall...

Jag blir så sjuuukt trött på mig själv...

Går i min egna lilla värld och lyssnar på musik, har Doris framför mig när jag ser att vi möter en annan hund med en husse...

En hund vars ras jag bara har sett på tv eller nätet å så...

Denna hund blir väldigt intresserad av min Doris, jag sätter mig ner för att morsa även jag och precis när jag är på väg att resa mig säger jag (tydligen) högt:
"Men vilken fin vovve du var, får man klappa husse".....

Så jävla korkad är jag!!!! Blir genast super generad och slår förfärat ner blicken i asfalten och säger... "Ehh nej faaan sa jag verkligen det där högt?!"

Då börjar denna husse och tok flabba! Så himla härligt va?!

Där står vi med varsin hund, min vill förövrigt inte alls säga hej till denna hund, och skrattar så tårarna börjar rinna....

Lite snyggt avslutade jag det med att säga: "Nej nu ska detta pucko ta med sin pucko-hund och gå hem till sig"....

Jag blir såååå trött på mig själv...

........

Upp och ner... Upp och ner... hela f*cking tiden!

Ja det är humöret jag syftar till, givetvis...

Träffade en gammal vän på stan förra lördagen, en vän som jag har tappat kontakten med helt sedan ett par år tillbaka.

Där och då bestämde vi att nu till helgen (igår) skulle vi träffas och dricka vin och "catch up"...

Det gjorde vi och lite till...

Vi plockade upp tråden där vi lämnat den för en massa år sedan och det var så härligt!

Sedan tog vi en taxi och plockade upp hennes sambo med kompis och åkte in på "lokal" inne i stan...

Efter ett tag åkte vännerna hem åt sitt håll och jag och sambons kompis tog en taxi åt vårt håll, ja vi bor åt samma håll, hyfsat nära så...

Men jag kom till insikt igår kväll...

Att så som vi, jag och pappan till mina barn har levt under så många år, det är inte sunt...

Inte för en person som mig i alla fall som behöver ömhet, uppskattning, kärlek, fysisk och psykisk närhet...

Denna insikt gör fruktansvärt ont!

Ont i hjärtat gör det...

När man får höra hur andra har upplevt vårt förhållande från deras sida, när de nu säger hur de har sett hur jag har kämpat för att få till det... Det gör ont... För jag har varit så mitt upp i allt så jag har verkligen inte sett det så, men nu när jag har fått distans till det hela så blir ju bilden en annan...

Och som vanligt när jag har ont så drar jag det ett steg längre, bara för att se hur långt jag kan gå innan jag bryter ihop fullständigt...

Idag räckte det med dom första minuterna in i denna alldeles underbara film...

Denna film kom ut på mitten av 80-talet, jag var nog inte mer än 10 år eller något när jag såg den första gången och den satte spår... Det var såååå jag skulle leva mitt liv! Stark, kvinnlig, självständigt...

Känner mig varken stark, kvinnlig eller självständig nu...

Har haft en vecka med barnen som har varit perfekt, däremot har den rent känslomässigt varit tung. Jag har skrivit under, betalat och skickat in skiljsmässopapprena, vilket gör så där ont i själen så man bara vill krypa ihop i en liten hög under bordet och bara försöka andas...

Skulle egentligen idag ha varit ner till huset som vi bodde i tillsammans, som familj, och börjat dela upp allt... Men jag klarar det inte...

Fick ett sms ifrån pappan till mina barn, där han (av vänlighet och respekt för mig vilket jag är tacksam för) att vi kunde göra detta imorgon (min önskan) och att jag kunde ta med mig någon som stöd om jag behövde... Men VEEEEEEEEM ska jag ta med mig som stöd i detta?!?!?!?!

Har så jävla långt till dom som jag skulle kunna tänka mig att ta med mig vid ett sånt här tillfälle...

Faan vilken situation jag har försatt mig i!!!!!!!!!

Det finns ett ställe i denna film som jag har refererat till tidigare i många år, helt ovetandes om att den kommer ifrån just denna film...

I've got this thing that I've learned to do lately... When it gets so bad and I think I can't go on... I try to make it worse... and when I'm certain I can't stand it... I go one moment more...

....that's me...

Det spritter i kroppen på mig...

Som jag vill busa nu...

Inte bli utsatt för bus utan själv å stå där vid sidan om och bara as-garva!

Känner att mina barn är dom närmaste och "lättaste" offren att tillgå... Hmm...

Det har varit allt för mycket stiltje på slutet och nu har dom "små" slappnat av... Hehheee...

Skulle kunna sträcka mig så långt att jag tar fram nål och tråd någon kväll och exempelvis syr ihop benen på byxorna... eller något liknande...

Sonen hade tydligen varit så uppfinningsrik på 1:a april att han hade tejpat igen en osthyvel, kan tänka mig hur han mös när han såg kompisarna få problem...

Hmm... Undrar vart han har lärt sig det knepet??? *ler*

Har idag medvetet valt att inte koppla upp min dator till internet, av olika anledningar men främst hade det att göra med min okunnighet som efter att ha frågat om hjälp löste sig till det bästa möjliga tänkbara...

Tänk på vad man hinner avverka mycket under ett och samma telefonsamtal egentligen... På cirkus en timme hann vi avverka mitt datorproblem, Tjernobyl-problematiken, vilka konsekvenser det blir för Japan och alla andra länder som säkert fått sin dos av strålningen, fjällvandring till sommaren (galning som ska i väg i en månad, EN MÅNAD bland knott, mygg, ja ja smaken är ju som baken, tar dock gärna del av vackra fotografier när du väl är hemma igen... *ler*), skoteråkning i april, snöläget inför påsken, USAs del av utsläpp i världen osv...

Jisses tänk vad vi skulle kunna lösa många världsproblem om vi bara slog våra kloka hjärnor ihop... Ja alltså inte bara vi två utan många många fler.

Om vi var många många fler som faktiskt satte den egna vinningen åt sida för en stund och tänkte på "the big picture"...

Oj, se där ja, nu tog även detta inlägg en helt annan vändning än vad jag hade tänkt från börja...

God natt du underbara värld som väntar på att bli upptäckt av mina ögon :)

Mauro Scocco - Du Är Aldrig Ensam