Mary J. Blige - I Can Love You

Vad faan är det som händer?

Yrsel idag igen... Jävlapissskitalltså!!!!!
Svettas som en gnu gör jag oxå... alltså när är det dags för övergångsåldern egentligen? Nu blir ju jag "bara" 39 i år men i alla fall...
Mår verkligen inge bra idag.
Knappt fått någon sömn och varmt som satan är det.. Kvavt... Kvalmigt liksom...
På detta tillkommer en jävla massa måsten...

Ja ja... Vad är väl en bal på slottet....

Om exakt en vecka kommer flyttlasset...

På fredag hämtas alla mina saker, packas in i en lastbil av erfarna flyttgubbar för transport på måndag ner mot nästa bostadsadress.... På tisdag är de beräknade att komma fram, alltså om exakt en vecka!
HerreGUD! Hur ska jag hinna med allt jag vill göra innan dess? Hur ska jag hinna med allt jag MÅSTE göra innan dess?
Och dessa avsked sedan då... Sa hejdåhejdå till världens bästa Flisan igår... Skitjobbigt jue...
Men givetvis finns det lite komik i detta oxå... Har väl aldrig blivit så uppvaktad NÅGONSIN av män som jag blir nu. HAHAAAA Som jag skrattar högt! Klart jag hajar att de ser det som att nu jäklar har de chansen till att "få ngt" för hon flyttar ju ändå... Ja jo tjena... Skulle inte tro det va?!
Nej nej jag väntar på min Mr Charming på annan ort ja...

Sen ska jag inte sticka under stolen med att denna flytt har tagit på krafterna... Jo jo det har den verkligen! Har fått varningsflaggor, trumpeter, trummor ja kalla det vad du vill men kroppen håller på att säga ifrån så denna balansgång jag går nu är inte det roligaste som finns. Har dock haft en dag utan yrsel (igår) vilket är as-bra jue! Så bara därför bestämmer jag att yrselns närvaro i min vardag var högst begränsad och nu är puts väck...

Tears For Fears - Woman in chains

Tänk vad bra det är med ett ovanligt namn...

Igår ringde jag på ett jobb som jag sökte i våras men inte fick, då sa hon som var chef att de skulle söka fler personer till hösten och ville då (med bestämdhet) att jag inte bara skulle söka jobbet utan också ha flyttat ner till orten.
Det är i dessa lägen det är fantastiskt bra att ha ett ovanligt namn.
"Hej det är Mimmi XXX från Östersund, vi pratades vid i våras, kommer du ihåg mig?"
Och som hon kom ihåg mig sen då!
Frågor som: "Har du fått något boende?"
"Har barnen fått skola?" osv
Lovely.
Framtiden ser ljus ut...
Ska bara skaka av mig denna förbannade yrsel som precis dök upp... Varningsflaggorna vajar sedan en tid tillbaka men i veckan som gick la hela jag av liksom...
Andas, återhämta lugnet och kom igen bara...

Till ER som tror att det vi går igenom nu är något lätt...

Det känns som att det finns människor omkring mig som tror att detta beslut som är fattat är ett lätt beslut att ta... Det känns som att människor omkring mig tycker att det jag gör är enbart för egen vinning, ja rent utav själviskt om jag har förstått det rätt... Låt mig vara väldigt tydlig här!

1. För en massa år sedan VALDE jag att flytta ifrån alla mina nära och kära för att börja om mitt liv med det jag trodde då var mannen i mitt liv. Varför? Jo för att HAN fick ett erbjudande om arbete på orten dit vi ville flytta, ja allt gick mycket fortare än vi hade tänkt men kommentarer som "tar han inte detta jobb nu kan det ju dröja 10 år tills nästa chans" så vad hade vi att välja på egentligen. Och nej jag har aldrig ångrat att vi flyttat hit, absolut aldrig för hade vi inte gjort det hade jag ju aldrig fått de underbara vänner jag har i mitt liv idag.
2. För mer än 10 år sedan började jag säga att jag ville att vi skulle flytta härifrån då jag inte riktigt trivdes med de otroligt långa vintrarna med mörkret som hängde över en eller då korta, ofta kalla (inte i år) somrarna med ljuset dygnet runt istället... Fick jag gehör för vad jag önskade? NEJ... Hade vi en överenskommelse på att om någon av oss ville flytta så skulle vi göra det? JA... Respekterades denna överenskommelse? NEJ.
3. Försökte jag få till allt på alla möjliga olika sätt? Ja, det måste jag väl ändå säga, jag gick tom så långt att jag startade ett företag med mina bästa vänner för att få bort mannen ifråga från den arbetsplats där han var på då... Har jag fått en massa skit för det i efterhand? JA! Har det handlat om kommentarer som att "jag startade företaget för att få pappan till mina barn att vara borta från hemmet så mycket som möjligt". JA... Vilket i min värld är helt jävla befängt med tanke på att det som skedde på hemmaplan helt lämnades i mitt ansvar... Men vänta det är väl ingen konst att sköta ett hem i stort sett som ensamstående när man försöker ta sig ur en sjukskrivning för utbrändhet, uppsägning och heltidsstudier på det samt när närmaste familjemedlemmen bor 65 mil bort?!
4. Det är just här som brytningen kommer... Jag har mina närmaste familjemedlemmar 65 mil bort och jag behöver HJÄLP för att hålla mig flytande...
5. För 4 år sedan blir JAG dumpad av vad jag trodde var mannen i mitt liv... Ja han valde att hoppa av firman oxå efter ett tag...
6. Så vad har jag pysslat med under de senaste 4 åren?
Jo jag har curlat detta X å det grövsta, jag har försökt att medla mellan honom och barnen när jag egentligen har velat skrika rakt ut hur mycket jag avskyr hela situationen (något jag iof har gjort många gånger)... Jag har försökt att kombinera heltidsstudier som har ökat på sin svårighetsgrad för varje kurs... Jag har försökt rodda att vara ensamstående fotbollsmorsa/hockeymorsa... Jag har försökt att anpassa mig efter alla de regler och lagar som styr gällande gemensam vårdnad... Och när detta inte har funkat har JAG gjort det som JAG har trott varit bäst för mina barn, jag har dragit igång en tvist...
Det har varit många lååånga samtal gråtandes med min mor som har suttit 65 mil bort och "syster" som bor ännu längre bort, och nu när jag själv är mamma så förstår jag givetvis vilken otrolig frustration min mor måste ha upplevt många gånger, senast nu på morgonen...

Jag är så dö jävla less på människor (främst kvinnor) som faktiskt tycker så synd om mannen hela tiden... Det skulle vara så jävla skönt att få någon som klappar mig på axeln och säger: Fy faan vad du har kämpat Mimmi! Vilken jävla resa du har gjort! Och gör! Gärna offentligt för det biter mer på de som tycker att jag är en stor skit... Och ja det har större betydelse än vad man kanske kan tro men att faktiskt VÅGA stå bakom en vän även i det offentliga ljuset är stort!

Glöm för faan inte bort på vems initiativ denna flytt var denna gång! Det var en 10-årig pojke som i en utredning på soc talade om att han ville få flytta nu, något som vi faktiskt blev lovade av pappa för länge sedan!

Nej det är inte jag som har tjatat till mig en flytt, det är inte jag som har "övertalat" någon till en flytt utan detta är ett önskemål från ett barn som vill få möjlighet att gå i en skola som är bra och som kan hjälpa honom med det han behöver hjälp med.

Och det är inte så att jag inte har något att förlora heller på att flytta... Jag har mina fina och underbara vänner som är de som har hållit mig flytande i dessa år... Det börjar bli verklighet nu när det är två veckor kvar till flytt, jag upplever att några nästan får lite panik över att jag flyttar och vill komma och träffas, gärna varje dag, varje timme hela tiden... Och vet ni... Jag känner precis samma sak...
Det kan låta klyschigt men jag vet ju vad jag har men vet ju inte vad jag får....

Men om jag ska lyssna på Sonen och Dottern så är detta vad som måste göras och kanske kanske törs jag börja lita på människor igen och våga låta kärleken titta in i mitt hjärta igen... Något som jag bara har gjort halvvägs de senaste 4 åren...

Ellie Goulding - Explosions

172 mil på 72 timmar...

Eh vad gjorde du i helgen då?
Njae inte så mycket... Jag hämtade Dottern som var hos sin far i fredagskväll, packade lite nödvändiga saker och sedan i lördags morse drog vi sydväst. Ja först dumpade vi Doran hos världens bästa hundvakt, sen åkte vi... Eller ja vi stannade först på Ica Maxi för att införskaffa nödproviant, sen drog vi som vinden. Fast vi stannade iof i Sveg och åt en taco-tallrik... SEN skulle nästa stopp vara i Kungsbacka... Eller ja... Vi hann med ytterligare ett stopp i Mora...
Väl framme i Kungsbacka väntade världens bästaste syster yster med vin och räkor OCH världens bästa "små-tjejer". Jisses så skönt det var att komma fram! Och vad skönt det var att få lägga sig i mörker!
Det är ju så himla ljust här på nätterna att man får solen i ögonen så det var helt gudomligt skönt att få lägga sig i ett mörkt rum!
Sedan kom söndagen... Först spenderade vi alldeles för många timmar på Kungsmässan, Dottern gick varv på varv på varv, jag och Christine fikade och njöt av att våra barn har blivit så stora!
SEN åkte vi och kollade på lägenheten som jag redan har tackat ja till ;) Och vet ni den var så där perfekt som jag önskat mig.
Så här såg min önskelista ut:
* Vitt hus - Check på den!
* Nära havet - Check på den!
* Hyra privat - Check på den!
* Onsala - Check på den!
* Vedeldning - Check på den!
Satan i gatan så bra detta kommer att bli! Jag var helt euforisk när jag kom hem, och vilken trevlig människa sen då som vi ska hyra utav! Herre gud så bra detta kommer att bli!
Sen kom måndagen och då var jag och Dottern först på besök på hennes nya skola, fick oss en rundvandring, klasslista och det bästa av allt om man får tro Dottern - En skolkatalog!
Dotterns önskelista inför skolbytet var:
Tegelväggar på insidan av skolan - Check på den! :)
Efter det var det Sonens skola som skulle besökas. Super duper snygg skola och så himla trevlig personal! Detta kommer att bli sååå bra!

Önskemålet som kvarstår är ändå att även barnens far flyttar efter om något år för visst gör det ont i hjärtat att de inte kommer att ha nära till varandra men men... Den som lever får se ;)