Missuppfattning = Dumt...

Ja men okej så här är det, det är lika bra jag slänger ut det här på sajbern direkt.
När jag träffade min fd make var jag hyfsat vältränad, eller jag hade väl kanske börjat slappa till mig lite när vi började att ses men så träffade jag då en man som gillade att sitta i soffan och kolla på tv, gillade att äta chips och ostkrokar osv... Således lade jag på mig en hel del i vikt och sen kom barn nummer ett, barn nummer två och vikten den gick upp och ner precis hela tiden.

På sommaren innan vår separation började jag att gå ner i vikt igen, jag började träna, var ute mycket mer med hunden osv så jag hade gått ner en massa kilon när han valde att presentera sin idé om hur hans framtid skulle se ut och där var inte jag inkluderad. Många går ner jätte mycket i en separation oavsett på "vilken sida" man befinner sig på och så gjorde även jag. Iof gick jag ner i vikt för att jag var ute och promenerade i timtal med min vän Johnny i telefonen. Jag gick och gick, grät och snorade, pratade och omsom skrek i telefonen och misstänker att de människor som jag mötte det året längst med gångvägar, stigar och andra platser såg på mig att allt inte stod rätt till.

Meeeen så har jag börjat gå upp igen... Så där sjuuuukt jobbigt krypande... 10kg på ett år har jag gått upp nu så nu jävlar får det banne mej vara nog.
(Ja jag vet jag har sagt det till mig själv såååå många gånger).

Fakta: Jag har inte ekonomi till att börja träna på ett gym.
Fakta: Jag har allt tid i världen till att träna (egentligen, vem försöker jag lura liksom?!)
Fakta: Jag har maskiner och redskap hemma som bara samlar damm...

Såååå jag valde därför igår att börja med en grej som syrran i K-backa har tränat med i ca ett år nu... Hon är så sjuuukt duktig och har verkligen fastnat för detta å är på väg att bli instruktör i detta på ett gym där nere! GOOOOOO GOOOOO GOOOO! Sjukt stolt och imponerad av hennes drivkraft i allt är jag.
Men i alla fall.... Åter till gårdagen...
Jag har fått hem mina grejjer och jag har pratat med henne i telefon om hur jag ska börja, lite lätt, för att inte göra illa mej... Någonstans HÄR dyker denna missuppfattning upp....
Christine: Kör inte mer än 10 MINUTER i början.
Jag: Okej jag fattar (i mitt huvud hör jag 10 UPPREPNINGAR).

Igår väljer jag att öppna och kolla på träningsdvdn som följer med..... Meeeen det ser ju snyggt ut det där, olika vinklar och snygga killar och tjejer i underkläder som tränar.
Jag tänker så här, kan hon träna i underkläder så kan jag.
På med sporttopp, trosor, stumpor och skor... Ehh.... Svänger förbi spegeln och inser i samma ögonblick som jag stirrar på min egen spegelbild att njae...  Jag kanske inte KAN träna i underkläder, inte ens i min ensamhet i mitt eget hem...
Klär på mig och kör igång. Ja jo visst börjar kroppen att svara redan på första övningen genom att börja darra okontrollerat så när jag har kört hela passet på 40 minuter är jag som en skål med Jello.... På riktigt, jag darrade, skakade på helt okontrollerade sätt och det var ju lite lattjo...

Kände redan efter en halvtimme när jag skulle böja mig ner för att sätta på hunden kopplet att "aj då... Ska det verkligen börja kännas redan i mage och lår?"....

Pratar med min kääääära Christine när jag är på väg ut med Doris och när hon hör att jag har kört i 40 minuter blir hon först tyst (oroväckande tyst) för att sedan börja fnittra lite försiktigt för att till slut helt bryta ihop i skratt... Ehh... Okej... Och det roliga med detta tänker nu ni...
Jo, hon hade av ren vänlighet (?) kört ett provpass med sin fantastiska make i helgen och insåg efter 10 minuter att det pass hon körde med honom var alldeles för hårt... Å jag hade kört 30 minuter TILL!!!!! Ååååå sååååå roooooligt.

Idag har jag rört mig som om jag har skitit ner hela  mig, jag har gått med smååååå smååååå steg för att det gör ONT överallt!!!! I varenda jävla muskel på denna kropp har jag känningar av vad jag gjorde med den igår. Jag gick otroligt låååångsamt och hämtade Sonen från skolan och han tittade lite misstänkt på mig när jag gick låååångsamt upp för trappen till lägenheten. På kvällen följde han mig ner till porten i huset när jag skulle ut med Doris bara för att det såg så roligt ut när jag gick ner för en trapp. Skrattandes...

Världen är elak! Den är elak säger jag!!!!

La mig i  sängen brevid Sonen för att läsa bok, jävla skit bok att vara rolig då så man måste skratta... Höll knappt på att komma upp ur sängen för att magmusklerna skrek ut sin smärta...

Jo just det... Christine hade vänligheten att poängtera att dag två alltid känns värst å om det inte har släppt så kan dag tre oxå upplevas som jävlig... No SHIT!!!!!

Om jag kan ta mig ur sängen imorgon, om jag kan sitta ner på en stol, om jag orkar lyfta upp händerna på tangentbordet så lovar jag att köra en återkoppling här på bloggen men bara om...

Vattenpölar i februari...

Något kändes fel när jag gick ut med Doris ikväll... Något kändes väldigt annorlunda men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad som kändes annorlunda och fel... Ända tills jag lyckades sätta ner foten i en vattenpöl och känna det där isande kalla vattnet sippra in i mina skor. Men HALLÅÅÅÅ!!!! Vad i hela friden handlar detta om???? Förstå mig rätt nu, jag är ingen vintermänniska, jag ääääälskar våren och har saknat våren sen den dag vi flyttade hit men det känns ändå fel i kroppen att det är vattenpölar ute på kvällen i februari... Ja ja... Det här med vårvinter och snö till juni kanske är såååå 2000-tal ;)

Jaja... Nu ska jag i alla fall krypa ner i sängen som redan är uppvärmd och klar :) Sen ska jag göra en uppgift som jag tilldelade Dottern att göra innan hon gick och la sig. 10 drömmar ska plitas ner på ett papper. Ja det kanske inte låter så svårt men om man gör detta ett tag kan jag tro att det blir svårare men samtidigt tror jag att de drömmar som tar tid att få fram är de som man innerst inne drömmer om oxå...

Lev väl där ute <3 p="">

Barn hemma även idag men en son inte en dotter idag...

Tur i oturen är det att jag är "hemma"... Igår hade jag Dottern hemma för att hon var tussig, förkyld och ville vara fit for fight inför dagens skidutflykt. Idag har jag en Son hemma som egentligen är hos sin far denna vecka men kräktes igår kväll så då kom han till mig imorse. Pappan skulle följa med Dottern på skidutflykten vilket var planerat sedan tidigare så istället för att han fick stanna hemma och vabba så kom Sonen till mig... Funkar fin fint för det är absolut inget fel på honom idag.

Plusgrader och blåst bjuder vädergudarna på idag. Kan gissa att det är så där lagom halt ute. Är riktigt glad för att jag inte behöver ge mig iväg ut på vägarna idag. Ska pyssla, äta bullar som jag och Dottern bakade igår, kolla på film, bygga lego, bygga pärlplattor med världens bästa kille idag.

Najs!

Vad blir det av denna vecka tro?

Att vakna med huvudvärk hade jag kunnat räkna ut med knäskålarna att jag skulle göra igår men icke. Det kom idag istället. Mycket märkligt.
Att vara hemma med en Dotter som är sjuk är också även det mycket märkligt, eller märkligt och märkligt snarare mer ovanligt. Sonen är även han hemma men hos sin far vilket också kändes lite märkligt då det återigen handlar om magont på honom.
Att sedan börja blöda näsblod hör verkligen till ovanligheten hos mig. Ytterst sällan som jag har varit med om att det har sprutat blod ur näsan, det gjorde det nu på morgonen... Sååå vad kommer denna vecka att erbjuda mer tro? Kan bara gå uppåt och bli bättre nu va?

Jag tar och lägger in en beställning om fantastiskt väder och friska barn för denna vecka då jag vet att det handlar om "roligheter" för dom båda på skolan, själv tänkte jag få till ute på min terrass nu när snön har börjat att tina. Åhh... Denna terrass.... Jisses vilken lyx det är att ha en terrass som är lika stor som hela vår tidigare uteplats till huset. Sedan har jag ju sol från 10 på fm tills solen går ner på kvällen är så himla najs. I sommar har jag stora planer för denna terrass. Det ska bli blommor, det ska bli  lyktor, det ska bli myspys på hög nivå!

Sitter även nu och summerar helgen som har gått. Jisses så jag har skrattat och bara gottat mig i allt roligt runt omkring mig. Vilka fantastiska människor jag har i min närhet. Någon som skickar healing när det behövs för min ömma nacke, någon som bara skickar ett sms på tok, någon att krypa upp i soffan med, någon att planlöst promenera med, någon att planera en framtid tillsammans med inom olika områden, någon som är mitt bollplank/klippa, ja alltså jag har verkligen dom bästaste av bästa vännerna och jag tackar Universum för var och en som finns i mitt liv av olika anledningar. Shit vad det är najs att kunna säga att jag är kär! Jag är kär i livet! Tänk att det trodde man inte för ett par år sedan att man skulle känna eller uppleva men här är jag nu och resan jag har gjort till att komma hit den var absolut värd det. Tacksamhet och kärlek väljer jag att släppa in i mitt liv och vet ni... Det funkar :)

Plusgrader mitt i natten i februari...

Ja alltså det är ju inte så att jag klagar på att vi har fått lite härlig värme, takdropp, en sol som är så stark att man måste blunda när man är ute för att det reflekterar så i snön men det känns lite märkligt att det är plusgrader mitt i natten i februari. Hur jag vet det? För att jag var ute och följde en vän hem efter en fantastiskt härlig middag i går och kände att det var varmt ute. Ja jo visst var jag oxå "varm" men kollade faktiskt på en sån där fantastisk "app" och det var +1 grad kl 02.17.

Idag har dagen gått åt till "återhämtning" på soffan samt en lite längre promenad med en av mina fina vänner. Skönt att få surra i snömodden och få vara "tjejig" :)

Nu ska det hämtas hem en dotter som är tussig, hon ska vara hos sin far tills på tisdag är det tänkt då de har friluftsdag och ska åka skidor i Trillevallen. Men nu är hon på G att bli sjuk så då försöker vi "förekomma" genom att hon får vara hemma med mig i morgon och ha lite mammamys och sova så länge hon bara kan. Hon låter fantastiskt täppt i näsan och så där sjukt jobbigt snorig... Min lilla tjej som nu är TVÅ CENTIMETER LÄNGRE ÄN MEJ!!!!!! Sa jag att hon är 11 år????? Skit unge ;)

Hörs da!

Vissa mornar... :)

Att få vakna till fågelkvitter och kunna tyda ljuset på andra sidan gardinen gör ju att man startar dagen med ett leende. Att sedan få ligga kvar och faktiskt välja, ska vi ligga här och bara njuta av morgonen en stund eller ska vi kliva upp? Lyx på en lördag.
Nu förbereds en härlig middag som kommer att innebära en massa tok, skratt och annat som förlänger livet!
Härlig lördag önskar jag er där ute :)

Sara Löfgren - Starkare

I nästa liv blir du ingenting värd!
Ja jag är starkare än du!

Kvinnligt? Iron Maiden - Fear of the Dark

Sitter och funderar på det här med att vara kvinnlig eller inte... Ja inte faan kan jag kvalificera mig som den mest tjejtjejiga tjejen direkt men helt okvinnlig vill jag inte kalla mej... Eller?
Hmm.... Gillar allt som har med motorsport att göra (nästan) = kvinnligt/okvinnligt... Gillar tuffare sporter som MMA odyl där det verkligen smäller... =kvinnligt/okvinnligt...
Musikmässigt är det ju en hel del punk, rock osv men kan verkligen gå loss i min ensamhet till allas vår Bob Marley eller främst hans son Ziggy... Eller något riktigt latino... Arabiskt och svensk Hip Hop är jag ju uppväxt med så det finns ju i blodet = kvinnligt/okvinnligt...

Jaja jag är jag å ta mig för den jag är... :)

Enjoy...

Förvånad över mig själv...

För flera år sedan kunde jag sätta mig framför tvn och där satt jag sen... I timmar. Det spelade egentligen ingen roll vad jag såg på utan bara sitta still i soffan var något som funkade klockrent för mig. Nu efter ett par års studier har jag inte riktigt haft tid att sitta framför tvn på kvällarna och för några veckor sedan (efter att jag tagit mitt beslut om att en examen får räcka, magistern kan jag ta senare om så är fallet) uppmärksammade Sonen mig om att jag faktiskt satt brevid honom i soffan en kväll. Han frågade om jag verkligen kunde sitta brevid honom på kvällen... "Ska inte du sitta i köket och plugga, mamma?" Och nej jag ska inte göra det... Jag väljer nu själv vad jag själv vill läsa på kvällarna, märker dock hur färgad jag är efter mina år på universitetet då jag hittar mig själv stå och fingra på böcker som handlar om kriskommunikation, riskhantering, sociologiska teorier osv... Inte faan trodde jag att jag frivilligt skulle stå vid just den delen av bokhyllan när skolan väl var klar...

Något som oxå förvånar mig är just det här med att sitta framför tvn. Shit vad överreklamerat det är! Jag får frispel efter en kvart och måste, alltså verkligen MÅSTE sysselsätta mig med något. Det GÅR JU INTE att sitta där och mata hjärnan med en massa tull!
Däremot såg jag på dokumentären om Karolina Klüft på svt! Vilken tjej/kvinna/människa! Vilka prestationer! Jisses! Å här kan man gå omkring och gnälla om lite nageltrång eller en blåsa under stortån... Tjena!

Nej lite mer jävlaranamma hos oss alla kanske...

Passenger - Let Her Go