Fortsättning på förra inlägget angånde statutsuppdateringar...

Jo som jag skrev i förra inlägget kan man bli lite eh... "matt???" av vissa statusuppdateringar där det skrivs om hur himla duktiga någon har varit som klarar vardagen osv... Jävla larv är vad det är!

Om någon skulle stå å klappa en annan på axeln för varje gång som man gjorde vardagssysslor ja då fick dom ju inte göra något annat heller.

Som jag skrev innan är min uppfattning att det oftast är män som skriver sånna här inlägg men det som nästan är "roligare" är de KVINNOR som skriver kommentarerna till inläggen... De som höjer dessa karlar till skyarna och skriver: "åhh du är sååå duktig å pluttenuttedejdååååå". ALLTSÅ ALLVARLIGT!

Det blir så komiskt och skrattretande för man ser att det handlar om att behandla en vuxen människa som en 5-åring. En 5-ÅRING berömmer man för att 5-ÅRINGEN har bytt toarulle på muggen på eget initiativ inte en människa som är fullt vuxen!!!

Det som blir extremt roligt i detta är om man först läser statusuppdateringen högt med djup vuxen stämma och sedan läser kommentaren efter som om man pratade med ett litet barn! Sånt kan jag och mina vänner, manliga som kvinnliga, sitta och roa oss med på kvällarna och skratta hejdlöst! Du vet så där så att man sitter dubbelvikt i soffan eller håller på att ramla av stolen och så mynnar allt ut i att man har kramp i magmusklerna och i kinderna. Ska väl egentligen inte klaga på detta då det får en att skratta högt men visst är det lite patetiskt så säg?!

Angående statusuppdateringar..

Jag har tänkt eller snarare reflekterat över en grej och det roliga är att jag är inte ensam i detta... När man läser på FB ibland blir jag lätt full i skratt...

Vissa, oftast män, skriver gärna hur duktiga de har varit, de har damsugit, torkat golvet, lagat mat, tagit hand om disken, tvätten osv.... Alltså seriöst... Vad förväntar dom att vi andra ska göra? Hurra och klappa dom på axeln och säga "duktiga duktiga duuu som klarar av vardagen och måste tala om för hela världen hur duktig du är som har tvättat dina skitiga underkläder och strumpor"...

Alltså uppdateringar om vad man har ätit till  middag tycker jag är lysande, det ger en själv tipps i den tråkiga vardagsmaten å sånt men om en annan skulle ta å lägga ut hur ofta jag bytte sängkläder eller gjorde rent på muggen ja då skulle jag ju inte få göra annat! Suck säger jag bara!!!!!

Jag vet att jag kanske skjuter mig själv i foten nu för mina uppdateringar kan omöjligt glädja alla heller men give me a f*cking break....

När kläderna börjar trilla av...

Det är verkligen najs när kläderna man har på sig håller på att ramla av för att dom har blivit för stora!

Eller när man står i duschen och inser hur annorlunda kroppen känns! Riktigt härlig känsla i kroppen och själen!

Tror detta kommer att bli en grymt bra höst, trots att jag bor i "arslet på Gud" som mina barns faster sa en gång.

Ibland kan livet kännas så där prima utan att det egentligen finns någon anledning, sen kan det kännas prima för att det finns en anledning oxå.
Vissa stunder på dagen kommer ett sånt där lyckorus in över mig och jag kan le på ett sätt som det var länge sedan som jag log. När man känner sig nöjd med det man har utfört osv... Har haft ett par sånna dagar på raken nu trots att jag har varit jätte förkyld. Det är dessa stunder som jag måste komma ihåg när det inte känns lika lattjo!

Å så är det ju måndag i dag oxå och efter måndag kommer tiiiiiisdag :) Härliga efterlängtade tiiiiiiiisdag!!!! Som jag har lääääängtat!

Citat

Hörde ett så fantastiskt bra citat idag som är otroligt talande och om fler människor (gärna i min närhet) kunde lära sig att leva efter detta då skulle (mitt) liv vara så otroligt mycket enklare...

"You make no firm decisions on temporary feelings"

Vilken dag...

Åter igen en dag i förkylningarnas tecken men jag tror att det är på väg att vända *hoppas hoppas* och jag får en sån där fantastiskt känsla i kroppen om att livet blir så där lite bra liksom...

Jag ska förklara mig... Chattar med en vän som får mig att skratta högt för första gången på dagen samtidigt som jag skriver ett inlägg på FB där jag menar att jag tror att jag ser ljuset i tunneln och att det inte är det förbaskade tåget som kommer emot mig... Samtidigt som jag gör detta börjar solen skina in i köket där jag sitter, ja ni kanske inte tycker att det är så speciellt men för mig är det speciellt för här har det varit grått såååå gråtttttt ute hela dagen å så spelar dom denna låt på en dansk radiostation som jag lyssnar på:


Ja men förstår ni.... Jag som är en riktig "sucker" för att tro att allt är förutbestämt ler med hela ansiktet!

Detta kommer att bli så galet bra, det är bara början av en framtid som är ljus, fylld med kärlek och lycka!!!! Fantastiska framtid!!!!

Skulle inte jag må bättre idag? VA VA VA????

Trodde i min lilla värld att jag skulle må så där super duper mycket bättre idag men det gör jag INTE!
Ett besök hos frissan, ett besök på skolans bibliotek, ett besök hos en vän som hade en massa saker till mig och sedan hem... Var helt slut när jag kom hem så min granne bar upp kartongen jag hade med mig upp till lägenheten...

Slut i kropp och huvud! Försökte läsa lite ur en bok skriven av Karl Weick men fick ge upp helt. Fattade inte ens vad som stod i "förordet" liksom...

Detta beror självklart inte enbart på förkylningen....
Jag har påbörjat en utrensning i min kropp på allt salt, socker, laktos och en massa andra saker... Få i stort sett bara äta ägg, fisk, kyckling eller kalkon. Klart det gör att det blir lite "segt i kolan" liksom....

Varför gör jag nu detta? Jo för att må så sjukt mycket bättre än vad jag redan gör.
Inser att jag har ett sjukt behov av salt vilket inte är helt normalt, jag pendlar i vikt fram och tillbaka utan att faktiskt förtjäna det och min mor har nu talat om att på hennes sida finns problem med sköldkörteln på både morfars och mormors sida...

Ska bli otroligt spännande och se hur resultatet av detta blir.. Men det kändes ju lite märkligt att samma dag som jag drog i gång detta bröt förkylningen ut med buller och bång!

Ja ja hoppas på en bättre dag imorgon!

Förkylningen from HELL...

Nej så allvarligt är det inte, absolut inte.
Jag är förkyld, min näsa rinner, mitt huvud dunkar och snurrar, jag har feber och har vänt på dygnet (nästa) för att jag har sovit i dagarna 2...

Har dock bestämt mig för att må ofantligt mycket bättre imorgon, känns skit fånigt att vara hemma, ligga i soffan och inte orka byta kanal på tvn.
Så här mycket som tvn har varit på utan att mina barn är här är längre än vad den totalt har varit på under dessa två år som ensamstående.

Tur att det är OS för då har jag ju sällskap. Gillar inte sport på tv om det inte har med motorer att göra eller tennis... JA jag vet att jag inte är som alla andra, men jag har aldrig påstått det heller. Jag är jag liksom....

Kan även meddela att hösten har kommit. Känns som att SMHI har missat en hel del denna "sommar". För det första efterfrågar jag fortfarande SOMMAREN, sedan undrar jag vart FAAN TOG SENSOMMAREN VÄGEN????
Jo det blir ju spännande nu när löven har börjat gulna och lossna. Perfekt... Som att inte hösten/vintern har varit lång här uppe sedan tidigare, är ju perfekt att det börjar redan i början på augusti. PRIMA!!!!

Nej nu ska jag ta min badboll till huvud och lägga mig... När man inser att den lilla lilla promenaden med hunden är för ansträngande måste till och med jag inse att jag faktiskt är sjuk. Vill inte vara sjuk, tänker inte vara sjuk, vill bara må bra!!!

One Republic - Come Home

Blommor och Bin vid frukosten...

Vi sitter nu mitt på dagen och äter frukost (?!) jag och barnen, en sån där härligt stor frukost med kalkon, avokado, lök och tomat-mackor... Fruktsallad osv... Jätte mysigt har vi.
Igår kväll hade vi middagsfrämmande med tillhörande bäbis och Sonen vill sååååå gärna ha ett mindre syskon, ja Dottern oxå för den delen... *Hmpf*

På tal om bäbisar kommer samtalsämnet "Blommor och Bin" upp nu till frukost och Sonen talar om för Dottern hur skönt det är när man gör bäbisar...
"Eh... Å hur kan du veta det då?" säger Dottern...
Sonen tittar lite generat över bordet på mig och säger: "Ja jag har i alla fall inte sett det med grabbarna på datorn på fritids. Det har jag i alla fall inte gjort!"....

HAHHAAAAAaa.... Denna lilla blåögda 8-åring... Min fantastiska lilla prins som kommer att dyrka den han väljer som sin livspartner.

Chris Isaak - Wicked Game

Fortsätter lite på mitt tidigare inlägg...

Jag tänker lite som så här... Om man har en historia tillsammans sedan tidigare och går omkring som "katten kring het gröt" och liksom aldrig får till det då är det jobbigt. Man ledsnar till slut och DET är ju inte bra!

Att plocka upp kontakten med någon efter en massa år kan ju vara på gott och ont! Absolut! Men samtidigt kan jag känna att om man inte vågar chansa kanske man inte ska sitta och gnälla för att man är ensam heller, eller? Man kanske inte har den rätten helt enkelt...
Men ska det då vara så himla svårt att kläcka ur sig: att vet du... Det här som vi håller på med... Vi låter det vara och fortsätter att vara vänner bara istället...

Att spara kakan men samtidigt äta den funkar ju aldrig det vet man ju sedan tidigare...

Samtidigt som man kan fundera på om det har tagit slut en gång i tiden... Skulle det funka en gång till, eller?

Nej nu svamlar jag som vanligt. Var iväg på en alldeles underbar middag med dom bästaste av vänner igår och det blev sent eller tidigt beroende på hur man räknar så nu ska jag unna mig en kväll i soffan framför tvn...

Har ju dock några vänner som saknades igår... Jätte mycket faktiskt och den ena (starkarn) fick uppleva att "fyllefiltret" på mobilen har en bugg... ;)

Just do don't think weekend...

Jag skulle verkligen behöva komma bort med en vän och ha en helg då man bara skiter i att tänka på vad man gör, varför man gör det, hur man gör det och vilka konsekvenser det skulle kunna komma att få för framtiden...

Är så galet trött på att gå omkring och fundera fram och tillbaka, den känslomässiga berg och dalbanan kan jag faktiskt leva utan och känner jag mig själv rätt så kommer jag till en gräns där jag sätter ner foten och börjar att stänga av. Har jag väl börjat att stänga av är det jätte svårt att komma så där nära inpå igen. Så funkar jag, kan ses som en otrolig brist som jag borde jobba på men vi är inte perfekta någon av oss.

Att gå omkring som "katten kring het gröt" orkar jag inte göra längre. Den tiden är liksom förbi.

Tänk er en helg där man lämnar hjärnan utanför och bara går på vad man känner för stunden, skulle det kunna fungera? Låta reaktionerna, känslorna och handlingarna styra helt utan att behöva tänka på konsekvenserna. Det kan bli skit bra av en sån helg likväl som att det kan bli kattskit oxå och frågan är ju om man är beredd att "offra" allt för en helg som så...

Eller så fortsätter man springa i varsitt ekorrhjul och bli allt mer förvirrad för varje dag som går, man fortsätter sina liv på var sitt håll där nya som gamla bekantskaper kommer in i respektives liv och kommer således till en punkt där man har kommit så långt ifrån varandra att det man kände från början är helt borta och man förstår inte vart, när och varför det försvann... Å då kommer man fram till frågan: Är det värt att inte ta tag i det eller finns risken att man förlorar mer än vad man får?????

Nå ja... Vad är väl en bal på slottet????