Fortsätter lite på mitt tidigare inlägg...

Jag tänker lite som så här... Om man har en historia tillsammans sedan tidigare och går omkring som "katten kring het gröt" och liksom aldrig får till det då är det jobbigt. Man ledsnar till slut och DET är ju inte bra!

Att plocka upp kontakten med någon efter en massa år kan ju vara på gott och ont! Absolut! Men samtidigt kan jag känna att om man inte vågar chansa kanske man inte ska sitta och gnälla för att man är ensam heller, eller? Man kanske inte har den rätten helt enkelt...
Men ska det då vara så himla svårt att kläcka ur sig: att vet du... Det här som vi håller på med... Vi låter det vara och fortsätter att vara vänner bara istället...

Att spara kakan men samtidigt äta den funkar ju aldrig det vet man ju sedan tidigare...

Samtidigt som man kan fundera på om det har tagit slut en gång i tiden... Skulle det funka en gång till, eller?

Nej nu svamlar jag som vanligt. Var iväg på en alldeles underbar middag med dom bästaste av vänner igår och det blev sent eller tidigt beroende på hur man räknar så nu ska jag unna mig en kväll i soffan framför tvn...

Har ju dock några vänner som saknades igår... Jätte mycket faktiskt och den ena (starkarn) fick uppleva att "fyllefiltret" på mobilen har en bugg... ;)