Rio vilken underbar film

Barnen har ett välbehövligt skollov denna vecka, de är trött i själ och hjärta mina två.

Sonen får dock gå på fritids 3 dagar av 5 vilket han är sjukt missnöjd med.

Syster-yster är nu för gammal så hon ska få klara sig själv här hemma på dagarna två...

Eller själv och själv, misstänker att hon kommer att träffa kompisar mest hela tiden, sedan är ju jag max 10 minuter bort så det är ju bara till att ringa.

Igår var vi på bio och såg Bilar 2 filmen, snacka om oväntad story men bra...

Det är lite kul att den handlar en del om oljeplattformar då en av mina "nygamla" vänner från förr arbetar på en sån och jag har visat bilder på den för barnen, i filmen utbrister då min son, högt och tydligt: "Men mamma, en sån där jobbar ju din kompis på", det var nästan så att han höll på att säga: "undrar om han har träffat Blixten Maskin då?" Jo hos oss heter den lilla röda bilen Blixten Maskin!

Idag har vi oxå varit på bio men denna gång är det Storsjöteatern som har Filmfestival, super bra var det, grymt bra priser oxå så idag såg vi denna film:

Klockren film, rolig film, jag skrattade högt många gånger men den som tog priset var ändå Dottern som skrattade riktigt högt flera gånger, det var länge sedan jag hörde henne skratta så spontant, hjärtligt och högt så jag blir alldeles rörd nu när jag tänker på det...

Mitt lilla hjärte-gryn!

När vi väl kom hem sedan möblerade vi om i hennes rum och då slog det mig: "NÄR HÄNDE DETTA????"

Okej vi har inte hunnit fixa till något "tjejtjejigt-rum" som vi hade i huset men nu är det på gränsen till ett tonårsrum... OCH NÄÄÄÄÄR HÄNDE DETTA?!?!?!

Men det blev i alla fall jätte bra och Dottern är nöjd vilket är huvudsaken!

Sonen la sig förövrigt skit pist över att behöva gå på fritids imorgon, kul, känner redan nu hur energin börjar rinna iväg inför morgondagens fight om varför han måste på fritids...

Som jag skulle vilja vrida tillbaka tiden till den perioden då de enbart kunde säga JA NEJ INTE för dessa ständiga diskussioner om allt får en att bli knäpp!

Nehe nu ska jag sent om sider slå ner arslet för första gången idag (om vi bortser från biosittningen då) och grotta ner mig i slöseriernas underbara värld...

Att en helg kan gå så fort

Vi har haft bästa helgen denna helg, bästa på länge!

Mycket har handlat om att göra det som känns rätt för stunden, ligga kvar i sängen, äta en god frukost lääänge eller bara vara ute...

Natten till lördag bestämde Sonen att han och jag skulle sova i bäddsoffan i v-rummet, Dottern sov i min säng och Dum-Doris tror jag sov lite överallt...

Det var så himla mysigt att vakna av att sonen försiktigt satte på tvn, kröp nära och kollade på sina program, så som han gjorde när han var lill-liten...

Jag och Dottern har även fått lite ensamtid tillsammans då Sonen skulle iväg på kalas, då satte vi oss i bilen och åkte in till stan och gick på ett av stadens kondis, drack Trocadero med superduper tunna sugrör, njöt av chokladkaka/boll och fick sitta och surra om livet och vad vi ville få ut av det närmaste året.

Dottern vill precis som jag flytta härifrån, hon kämpar med dessa känslor då hon har förstått att pappan till barnen inte tänker följa med... Att hon har det kämpigt det är det fler som ser, läser och förstår, därför gör det så vansinnigt ont i en när man inte har någon aning om vad man ska göra annat än att försöka få tillvaron till att bli så lugn som möjligt...

Tror att en massa aktiviteter hit och dit just nu mest stjälper än hjälper.

Tjejen är trött, jätte trött och tro faan det med tanke på vad vi har gått igenom det senaste året.

Nej men helgen har gått väldigt bra, vi hade en riktigt mysig kväll igår då vi tände en massa ljus, kurade upp oss i soffan, åt godis, chips, nötter som tokar och kollade på Så mycket bättre som hade premiär.

Alltså jag gillade förra säsongen och jag gillade det jag såg och hörde igår. Ska bli fantastiskt spännande att höra resten.

Nu tar jag och lägger mig brevid min stora-lilla-prins.

Må bäst där ute!

Okunskap, mycket handlar om okunskap...

Jo jag vet det, att mycket handlar om okunskap när det kommer till agerande ifrån människor ibland men jag blir så in i bängen trött på att ständigt vara den som får ta emot smällarna!

Jag blir trött på människor som väljer, ja väljer att rida på denna okunskap och ha som något halvtaskigt försvar att "hur ska jaag veta det?" Ehh... Jag vet inte då men kanske, bara kanske att man frågar kan vara ett litet litet tips.

Eller om man säger högt: Jag kommer ändå få skit för det här ändå... Ett tips ifrån mig till dig: GÖR DET INTE DÅ OM DU REDAN INNAN VET ATT DET KOMMER ATT BLI SKIT!!!!!

Nej det är som min kloka mor säger: Sista idioten är inte född än...

Men inte faan trodde vi att jag skulle vara gift med en....

Nej men så är det, skiter i det som skedde igår, inser att mycket handlar om att provocera, försöka vinna över barn till sin sida hit och dit men nu har det kommit till en så låg nivå att barnen kommer i kläm och det är ALDRIG okej.

Ser även hur det som kommer till svar är så patetiskt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Ställer mig dock frågan, om vi tillsammans kommer fram till att det inte är jag som har gjort fel hur kommer det sig då att du är arg på mej? Hur kommer det sig då att du vräker ur dig saker i ilska för att DU är arg på MEJ när det är DU som har gjort fel???

Nej det kommer jag aldrig att fatta!

Men det är mycket som jag inte förstår i allt detta och jag tror inte att det är meningen att jag ska göra det heller.

Jag har startat ett nytt kapitel i mitt liv och det är ganska härligt, nytt, oväntat... Är inte van vid att bli uppvaktad, varken verbalt eller i handling men blir alldeles varm utav att bli det för jag inser ju att det är så det ska vara...

För vilken kvinna (eller man) vill inte få höra att man är fin?

Nej, väljer att förtränga känslorna från igår och njuta av idag, det är så rätt att starta dagen med två varma mysiga barn som tänder ljus, sätter på Lugna Favoriter och få sitta i lugn och ro och göra upp planer för dagen/kvällen/helgen tillsammans.

Avslutar detta inlägg med sonens bästa kommentar (så här långt idag): Mamma... Jag trivs så himla bra här! (Han har en tendens till att bli lite lillgammal när han blir allvarlig)...

Pisstenta, pissmodeller

Pisstenta, pissmodeller som inte är några modeller i min värld.

En modell ska vara snygg, sexig, het ja så där så man bara vill sätta tänderna i karln men nej, här handlar det om modeller för strategisk process, kanomodellen, gapmodellen osv...

Trodde iaf att gap-modellen skulle kunna vara ngt att vila ögonen på för GAP vet jag ju är ett klädmärke och de brukar använda hunkar som modeller men nej nej inte inför denna tenta...

Hade iof varit lite skojigt om man skulle referera till GAP-modellen som en modell för klädmärket, undrar om man kan få minuspoäng då... Bara en tanke....

Melissa Horn - Med ena foten utanför

Lyssna på texten, otroligt passande för mitt liv just nu!

Du ville träffa mig i veckan
Det var nån dag som passa dig
Du tog förgivet att jag kunde
Men du glömde fråga mig
Du glömde fråga mig
Du flyger högre än oss andra
De får se upp varenda gång
Först när du tar dig ner på jorden
Först då kan jag va din vän

Du ville träffa mig i veckan
Du vill alltid samma sak
Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks
Men mig får du inte tillbaks
Men mig får du inte tillbaks
Mig får du inte tillbaks.......

Giv mig styrka...

Idag är en sån där dag då jag bara skulle vilja dra täcket över huvudet, mörda väckarklockan som ilsket vrålar och få somna om men icke! Här ska tenta-pluggas!

Är så vansinnigt omotiverad till detta så jag tror jag kräks.

Vill bara dra på mig mina nya fräcka gympadojjor, stoppa propparna i öronen och försvinna ut med hunden men icke!

Fryser och är trött, trött i ögonen, huvudet, själen, hjärtat ja trött överallt helt enkelt... Längtar till fredag då denna tenta är gjord...

Nej men om man skulle slå till med en sockerbit eller två i morgonteet så man kvicknar till lite då, det är ju inte så att jag precis har klivit upp men tröttheten har slagit till ordentligt, liksom...

Tjohoooo sockerkick here I come!

Melissa Horn - Jag kan inte skilja på...

Saknar "goa-gubbe"...

Marilyn Manson - Tainted Love

Så sjuuuuukt bra!

Smidigheten själv, det är jag det...

Att lyckas prioritera bort bra nattsömn så här ett par dagar innan en tenta som man inte har något som helst grepp om är riktigt puckat.

Alltså jag skulle inte vilja prioritera om, absolut inte, men så jäkla genomsmart är det väl kanske inte...

Jag tänker lite grann på det här med vilken bild man väljer att presentera sig själv som inför människor som kommer in i sitt liv, hur man kan uppfattas i olika sammanhang till exempel...

Att jag alltid har varit den ständiga clownen råder det inget tvivel om men jag undrar om dessa människor skulle känna igen mig i rollen som ex. "statsanställd paragrafryttare" ;)

För det har jag ju absolut varit, att arbeta med lagboken i vissa sammanhang ger inte utrymme för så mycket annat.

Kom på mig själv för någon vecka sedan då jag skulle äta lunch med en av mina tidigare kollegor att till och med det jag klädde på mig för dagen kändes som "statsanställd"... Det var så självklart på morgonen att ta fram dom svarta byxorna och en skjorta så att det nästan blev lite skrattretande, valde dock bort skjortan i slutändan men en då... Dom svarta byxorna var på i alla fall...

Konstigt...

Ja ja... Det kanske är dags att ta tag i det här med tentapluggandet i alla fall nu då, har ingen lust alls, tycker att salstenta är en dålig form av inlärning, tycker själv att jag lär mig mer om jag gör någon form av hemtentamen...

Ja ja... Vad är en bal på slottet liksom?!?!?!?!?!

Ofra Haza - Im Nin'alu

Minnen....

Helgen som fick ett oväntat slut...

Men vilken helg jag har haft!

Först besök i från södern som betyder otroligt mycket, en vän som ligger mig otroligt varmt om hjärtat, en vän som jag inte har träffat mer än kanske 3-4 gånger sedan jag flyttade ifrån Sthlm.

Att få hämta henne på flyget för att sedan få en hel tjej-helg har varit fantastisk. Mycket skratt, mycket god mat, god dryck så otroligt mycket glädje och kärlek!

Vi gick långa promenader, nöjt av det vackra vädret, fikade i solen, samlade kulturpoäng genom att uppsöka några av "sevärdheterna" som finns här i Östersund.

Lämnade denna underbara "odd-molly-tokiga" kvinna på flyget igår eftermiddag, fick ett snabbesök av mina barn som hade haft en toppenhelg på varsitt håll som det verkar, det gör mig varm i hjärtat!

Sedan fick jag ett lite oväntat besök, ett bra besök, ett besök som fick mig att må så där oförskämt bra, förstår ni vilken toppenhelg detta har varit?

Mer sånt åt folket!!! ;)

Bryan Adams - I'm Ready

Återigen handlar det om texten... Fantastisk!

Men jag tror jag döööööööööööör *skrattar*

Ja det har varit tyst här på bloggen ett tag, har inte haft tid, prioriterar annat helt enkelt, måste prioritera annat, nu är det ju inte så att det inte har hänt en massa saker i mitt liv, tiden har inte stått still, snarare tvärt om...

Jag har bla. haft en dotter som har fyllt 10 år... Ska göra ett ordentligt inlägg om det senare men nu bara måste jag få delge er vad som precis hände på väg ner till tvättstugan!

Alltså, jag bor i Jämtland, fleeceklädernas mecka....

Jag är så dödligt less på allt som har med fleece att göra, eller Lundhagsbyxor på allt och alla eller kängor hit och dit... Kan låta konstigt med tanke på vad vi säljer i butiken men förstå mig rätt nu, det finns rätt tid och plats för att använda dessa kläder.

Kan tycka att Lundhagsbyxan med svart på knä och stuss är skit snyggt på en vältränad man med lite rumpa! Super sexigt men faan jag ser dessa byxor ÖVERALLT!

Men bevisligen blir man som dom man umgås med för nu på morgonen har jag varit ute på en runda med Doris, har då mitt fleeceunderställ på mig, kommer på att jag har bokat tvättstugan och får otroligt bråttom...

Springer ner i trappen iklädd endast detta underställ och mina illrosa Foppa-tofflor, jag är varm, svettig, luktar säkert inte nyponros och krockar med en (för mig främmande) man i trappen.

Mannen utbrister spontat: "ja det är till att vara sexig så här på morgonkvisten" ....

Ehh.... Jag blir lite paff över detta men finner mig snabbt och svarar: "Jo du kan ju bara ana vilken tid det har tagit för mig att få till detta...." Ehh....

Sen springer jag vidare in i tvättstugan och blir lite lätt förvånad när mannen dyker upp i fönstret och vinkar glatt åt mig där jag står med smutstvätt till knäna.... Känner mig allt annat än über-sexig... Men smaken är ju som baken, bevisligen...

Inser sedan att mannen åker iväg i en bil med fastighetsbolagets logga på... Betyder detta att han kanske kommer att springa omkring här nu då?

Satan!

Ja så har min dag startat, sedan har löner betalats ut, samtal hit och dit, nu är det dags för matintag för sedan pluggning för hela slanten...

Har dock en "vän" i tankarna idag som ska iväg och begrava sin vän... Usch!!!! Känner med dig! <3

SödraSidan & Alpis - Min hemstad

Natasha Bedingfield - Single

Bob Marley - Sun is shining

Barnen har åkt till sin pappa för att dottern ska firas då hon fyller 10 år till veckan, så planen för dagen ser ut så här:

Plugga 2 timmar, packa upp kartonger 1 timme, plugga 2 timmar, packa upp kartonger 1 timme osv... Känns som att jag måste ha denna planering idag för annars kommer jag aldrig komma i kapp med livet.

Efter mitt "lilla sammanbrott" i veckan mår jag faktiskt bättre än på länge... Känns som att jag nådde botten och nu är på väg upp igen vilket känns fantastiskt!

Life´s a bitch but I'm a bigger one soooo why don´t U bring it????? Yeeeahhhhh!!!!!

Att läsa det man själv skriver...

.... är ibland jävligt bra!

Idag har jag nog nått någon form av "botten" men har även kommit till insikt att det räcker nu...

Denna insikt kom dels genom ett sms av en vän som skrev att man har upp och ner turer ibland, detta sms fick mig att inse att människor hör av sig till mig för att de vill, inte för att de måste...

Satte mig i duschen och då kom det flera saker till mig, saker som kan vara självklara för andra men i min lilla radiostyrda värld är dom inte det...

Självömkan, bitterhet allt sånt hoppas jag nu på att få lägga i en påse som jag nu knyter ihop och kastar iväg med soporna...

Diskuterade detta med min bästaste vän förut och fick mig en utskällning som inte går av för hackor... Jisses vad arg hon blev!

Summan av det hon sa var att jag måste inse hur högt uppskattad jag är som människa och vän och att jag aldrig aldrig ska tvivla på mig själv...

Tvivlet finns där, tror mig, men nu får jag väl ge mej ändå, det är ju inte precis som att jag är den enda i världen som har blivit dumpad, illa behandlad, sviken av folk man litade på osv...

Yada Yada Yada så jag maler på....

Jag är frisk, mina barn är friska, min hund är frisk så egentligen vad har jag att klaga på?!

Nopp in´t nått!!!

Ge dej nu Mimmi.... Ändra känsloläge, tänk tillbaka till hur det var i fredags förra veckan till exempel när du spenderade dagen på Ullared med två otroliga vänner, kvällen på olika pubar i Göteborg med en massa män som du aldrig hade träffat förut... Du var ute med din vän Johnny och hans polare och så dök en av dina nya "bekantskaper" upp... Tänk tillbaka på hur mycket du skrattade och hade sjukt skoj... Eller på lördagen då det blev en fantastiskt god middag med underbart sällskap med högt i tak och många skratt! Saknade dock en viss Rebecca den kvällen men men... Det går fler tåg...

(Vet inte om jag riktigt köper det här med att skriva till mig själv som 3:e person...)

Ja men förhoppningsvis, troligtvis innebär detta en vändning för mig nu... Jag hoppas det, jag vill verkligen det, jag skulle må så sjukt mycket bättre utav det och om jag mår bra mår mina barn bra och det är det absolut viktigaste i det hela!

Sesåååå geeee dääääääj nuuuuu ;)

Att (lära sig) tänka framåt...

Idag är det precis på dagen 6 månader sedan begäran om äktenskapsskillnad registrerades hos Tingsrätten, så nu ska bara önskemålet om att vi fullföljer denna begäran in och till detta behövs nya personbevis...

Detta byråkratiska land vi lever i...

Sticker inte under stolen med att detta gör ont, jag blir ledsen och får såna där gråtattacker som bryter ner en lite mer än förra gången och tillslut sitter man i ett hörn på golvet och undrar hur man ska lyckas uppnå kraften till att resa sig igen för det är ju inte precis så att livet runt omkring en stannar upp bara för att en annan fastnar i ett vakuum, nej det jävla tåget det väljer att öka hastigheten och det förväntas att en annan ska hänga/hinna med på detta.

Tyvärr börjar detta visa sig även på ett av mina barn att hon mår dåligt och att hon inte riktigt förstår vad som händer...

Ta bara sånt här som har med barnens födelsedagar att göra... Jag är väldigt noga med att poängtera att antingen bjuder man alla (om man har möjlighet) eller så bjuder man ingen, man väljer inte bort någon för det är inte schysst å vad ska jag då svara på hennes fråga om varför jag inte är bjuden på hennes kalas hemma hos pappa på lördag?

Ja vad säger man då? Hmm...

Denna lilla tjej som tvingas in i vuxenlivet för att vuxna "väljer bort" varandra, det är inte schysst tycker jag men nu är det så och jag får försöka göra det bästa av situationen men det är svårt när man ser att tårarna är på väg på ens högt älskade dotter och underläppen börjar darra, hon är så liten men ska vara så stor... Jag ser hur hon biter ihop och hur hon vänder mig ryggen, hon vill inte visa att hon mår dåligt, att hon tycker att detta är jobbigt till skillnad från sin lille-bror som skriker ut sin ilska, "Men MAMMA VARFÖR FÅR INTE DU VARA MED????"

Vad!!!! Vad ska jag säga då????? Å jag kan ge mej faan på att innan lördag kommer jag få höra kommentaren ifrån pappan till mina barn: Jo men visst är du välkommen på lördag, för det har jag allllllldrig sagt att du inte är...

Skulle kunna sätta 1000 spänn på att jag kommer att få höra den kommentaren men då vänder vi på det en liten stund...

Hur "bekvämt" (för att använda ett av hans ord) skulle det bli för alla om jag kom dit (och med alla menar jag hans familj som jag trodde att jag stod väldigt nära, tom närmare än han då han vid flertalet tillfällen haft viljan att helt säga upp kontakten med samtliga...) hur skulle detta påverka stämningen på kalaset? Hur skulle detta kännas för våra barn? Skulle det bli bra för någon av dem? Nej helt ärligt så tror jag inte det!

För om det är några som kan läsa känslor och känna av hur människor verkligen känner för varandra så är det barn och jag är grymt sårad, ledsen och besviken på flera av dessa människor och det skulle absolut märkas!

Oavsett vad jag gör eller hur jag gör går vi alla ur detta som förlorare, försöker dock vara så tydlig inför barnen att de inte har med detta att göra alls utan att detta är mellan oss vuxna men visst självklart ser jag dubbelmoralen i det och skäms lite grann inför mina barn...

Våld i samhället...

Jag läser och tar till mig det som händer på Huddinge-anstalten i Flemingsberg...

Jag vill dela med mig av ett inlägg på en för mig ny blogg som verkligen sätter fingret på vilka hjältar, män som kvinnor, som finns där ute för att hjälpa och att skydda oss ifrån allt ont.

Fantastiskt bra skrivet är denna text, jag hoppas att fler än jag läser den...

Auskultanten

/Mimmi

Nu blir det officiellt.... Jag är så galet kär!!!!

Jag väljer nu att gå ut med detta här på bloggen...

Jag är så galet kär! Jag fullkomligt älskar min skruvdragare så det är inte klokt!

Jag vet att jag inte är ensam med att vara förälskad i en skruvdragare, min bästaste bästis är kär i sin med så det så.

Såå detta är bara en liten parantes så här mitt i veckan...

Hejdåhejdåhejdå!

Livet går vidare... Men det är svårt...

Jo men så är det livet går vidare trots att det känns som att man själv sitter fast i ett tuggummi...

Är inne i en svacka igen, kroppen har börjat visa (tydliga) tecken på att det är för mycket runt omkring mig igen men om jag låtsas som ingenting kanske detta försvinner av sig själv om ett tag...

Mycket händer runt omkring mig nu, många känslor är upp och ner...

Vad ska jag göra, med vem och när, hur och varför....

Det har nu gått lite drygt ett år sedan jag separerade och blev lämnad av mina barns far, trodde verkligen inte att det skulle göra så ont att bli påmind om det liv jag levde innan men jag sliter ont varje dag.

Jag har flyttat tillbaka till det bostadsområdet som vi bodde i som familj och det gör mig ont när jag får höra av tidigare grannar att de har presenterats en helt annan bild av hur vår separation har gått till och det som gör mest ont är att ingen har "besvärat" sig att fråga mig hur jag har upplevt det...

Har återigen fått höra att vår separation skulle ha varit baserat på ett gemensamt beslut och till det kan jag bara (igen och igen) säga: BULL SHIT!!!!

Missförstå mig inte nu, jag tycker idag, ett år senare att det var ett bra beslut för jag och pappan till mina barn ska inte leva tillsammans, ingen tvekan där, där är jag helt överens med hans beslut, nu... Alltså NU är jag det men det har tagit över ett år att komma fram till det...

Detta beror mycket på att jag är på väg bort rent känslomässigt, jag träffar människor, nya som gamla som får mig att må vansinnigt bra, galet bra.

Jag blir uppmärksammad för att vara kvinna, blir smickrad och på gränsen till generad över att höra vad som viskas i mitt öra... Men jag njuter av varje sekund.... Jag är inte van vid detta, jag är inte bortskämd med detta och jag tror inte att jag någonsin kommer att ta sånt här för givet då jag har levt utan det i så många år och vet hur det förstör en människa och en relation.

Ömsesidig respekt är bland det bästa att starta en relation på och det är väl den jag har saknat...

Och det här med att känslorna, tårarna, förtvivlan över hur allt har blivit, att de är upp och ner nu är inte konstigt, kom hem från en underbar helg i Göteborg i söndag och hela mitt jag fullkomligt skriker ut att jag inte vill vara här....

Jag vill vara där mina barn är, där min hund är, jag vill studera färdigt, jag vill bara få allt att bli bra och att alla runt omkring mig mår bra men jag mår inte bra av att vara ca 90 mil ifrån de människor som får mig att må bäst!

De som får fram mina bästa sidor av mig, de som jag kan känna mig fullständigt avslappnad med, de jag kan skratta med tills jag kiknar och nästan kissar på mig... De som får mig att försvinna in i en kram och bara stänga av allt runt omkring, får tiden att stanna...

De som får mig att känna mig liten... Trygg...

Jag skulle behöva en helg med att få uppleva tvåsamheten igen, att få bara vara Mimmi, få krypa upp i soffan och luta mig emot någon, känna tryggheten i att inte vara ensam när kvällen kommer... Få lägga upp fötterna på soffbordet och för en sekund bli störd över att det ligger ett par fötter till på bordet, för att sedan i nästa sekund få njuta av stunden av att det faktiskt ligger ett par fötter till där...

En vis man "sa" till mig för någon vecka sedan att han levde i nuet, jag svarade att jag inte vet hur man gör och hans förklaring lät så fullkomligt självklar och enkel: "sluta oroa dig för saker som inte kommer att hända och händer det så kommer du att hantera det likadant som om du redan hade oroat dig för det"...

Så jag anammade det i fredags då jag var inne i Göteborg med en av mina vänner, jag levde i nuet och det var fantastiskt. Så detta kommer att bli lite av mitt mål framöver att försöka leva mer i nuet och inte blicka bakåt så mycket som jag har gjort fram tills nu utan nu är det NUET och framtiden som gäller!