Tid för eftertanke så här på årets sista dag... Titiyo - Själen av en vän (Ken Ring)

Åter är ett helt år slut... Det är bara några timmar kvar av 2013... Ett 2013 som kanske inte blev som jag hade önskat eller tänkt men vad gör väl det?
Jag kan ärligt säga att det är fler positiva saker som har hänt detta år än negativa. Jag har skrattat på ett sätt i år som var läääänge sedan... Jag blir så varm långt in i hjärteroten när jag tänker tillbaka på detta år.
Mina fantastiska barn som ständigt sätter sin mor på prov... Min otroligt älskade men puckade hund som inte hajjar ett dugg samtidigt som hon är mitt stöd när barnen inte är nära. Egentligen är det hon som är den kloka av oss två och jag den puckade...

Och vänner! Nya, gamla spelar ingen roll, de som står mig nära har verkligen visat att de verkligen STÅR DÄR när det stormar ute...

Gamla bekantskaper från min uppväxt får mitt liv att "flippa" på fler sätt än ett... Kärlek, vänskap, lycka, olycka, sorg, beundran ja det är många känslor som kommer upp till ytan när man pratar med någon som man inte har träffat på minst 15 år och en konstig känsla av hemlängtan till det som en gång har varit kryper sig sakta på... Betong... Nyponbuskar... Närheten till Albysjön... Många känslor i virrvarv... Och alla underbara människor som tar emot en med öppna armar och inte dömer en för vart man kommer ifrån eller vad man har gjort eller vilket liv man har levt...

Beskedet att en gammal "kompis från förr" befinner sig på andra sidan får tårarna att rinna så där okontrollerat och på tidpunkter som kanske inte är så lämpliga men men... Jag tror och hoppas att han har det betydligt bättre nu än vad han har haft på denna sida.
Pojken som alltid låg mig och min egen mammas hjärta lite närmare och som jag fick min absolut första bukett blommor av. Jag får för mig att han sitter på ett fluffigt moln och ser ner på oss som är kvar. Det är i alla fall så jag väljer att se på det.

2014 kommer att bli händelsernas år, på många håll och jag ser verkligen fram emot ett nytt år med mina nära och kära både inom armslängds avstånd samt på långt håll.
Såå med detta sagt så önskar jag samtliga där ute ett RIKTIGT GOTT SLUT PÅ 2013 och ETT RIKTIGT GOTT NYTT 2014!!!

Bring it I tell you! Bring it!!!!

Craig David - Walking Away

I'm walking away from the troubles in my life
I'm walking away oh to find a better day
I'm walking away from the troubles in my life
I'm walking away oh to find a better day
I'm walking away

sometimes some people get me wrong
when it's something I've said or done
sometimes you feel there is no fun
that's why you turn and run
but now I truly realise 
some people don't wanna compromise
well I saw them with my own eyes spreading those lies
and well I don't wanna live a lie, too many sleepless nights
not mentioning the fights, I'm sorry to say lady

I'm walking away from the troubles in my life
I'm walking away oh to find a better day
I'm walking away from the troubles in my life
I'm walking away oh to find a better day
I'm walking away

Well I'm so tired baby
things you say you're driving me away
whispers in the powder room baby 
don't listen to the games they play
girl I thought you'd realise 
I'm not like them other guys
coz I saw them with my own eyes
you should've been more wise
and well I don't wanna live a lie, too many sleepless nights
not mentioning the fights, I'm sorry to say lady

I'm walking away from the troubles in my life
I'm walking away oh to find a better day
I'm walking away from the troubles in my life
I'm walking away oh to find a better day
I'm walking away

Jag blir förbannad!

Alltså på riktigt! Snart kan man varken äta eller dricka något innan vi blir konserverade helt inifrån och nu inser jag (ja kanske lite sent men ändå) att även djuren drabbas.
Dum-Doris högt älskade tuggben är ju direkt giftiga för henne... De innehåller en massa annat än just hud som jag trodde att det bara innehöll... Nej nu åker de i sopporna och så får jag köpa henne ett hederligt grisöra eller nått (hoppas hoppas att de inte är behandlade med en massa kemikalier). Ja alltså egentligen tror jag inte att detta drabbar Doris så värst för hon hajjar inte vad hon ska göra med benen. Ena tuggbenet som hon har fick hon lagom till MIDSOMMAR... Hon bär omkring på benen och gömmer dom på något bra ställe för att i nästa sekund glömma vart hon har gömt dom och så springer hon omkring helt förtvivlad och piper efter sina älsklingar... Ni må tro att hon har det jobbigt nu när hon har två ben samtidigt. Känner hon sig minsta hotad eller att man busar med henne har hon fullt sjå med att få in båda benen i munnen. Ser super skojigt ut :)
Men nu är alltså dessa ben historia, i alla fall hemma hos oss!

Lyckan av att kunna dammsuga nästan hela hemmet...

Jag är i fas mina vänner! Jag är i fas!
Det är söndag kväll, den rena tvätten är vikt och undanlagd, barnen är rena och sover. Disken är tagen och bortplockad och jag har nästan kunnat dammsuga hela huset! Tänk va?!
För lite mer än en vecka sedan ringde det på en målare och började renovera denna lägenhet... Imorgon hoppas jag på att de blir klar för nu har de "bara" trappen kvar...
Kök färdigt - check på den
Innerhall färdigt - check på den
Hall nere färdigt - check på den
Mitt sovrum färdigt - check på den
Sonens sovrum färdigt - check på den
Hallen uppe nästan färdig
Trappen... oj... där är det typ allt kvar... Nästan.

Men satan i gatan så fort veckorna har rusat förbi nu... Kidsen har varit hos mig denna helg då deras far gick någon utbildning av något slag eller nått, själv trodde jag att vi kanske skulle vara så där härligt less och bara kräkas på varandra eftersom vi är uppi varandra precis hela tiden men icke. Detta har varit en riktigt bra helg trots att det har varit kompisförbud och annat. Vi har studerat och "beundrat" stormen Hilda eller vad hon hette denna gång och jo det har varit blåsigt här uppe i Norrland. Idag trotsade jag och Sonen vinden och gick ut ett par gånger, sista gången var vi ner till sjön för att se vågorna som vi såg ifrån våra sovrumsfönster, jo vi har sjöööööutsikt! Fint ska re va :) Så stora vågor har ingen av oss sett på Storsjön tidigare så det var lite ballt.

Sökt jobb har jag gjort oxå så nu har jag/vi (min fina fina vän Marie Bergwall med egen hemsida http://www.mbart.se/ ) beställt ett samtal imorgon bitti! Viktigt viktigt Universum att du lyssnar och gör imorgon :)

Återkommer i ärendet :)

Nu ska jag hoppa i lopplådan och fullkomligt hänge mig till denna bok:


Så jag önskar alla en god natts sömn och på återseende!

Dilemma...

Ja jo jag vet det är läänge sedan jag var in här och skrev och för ovanlighetens skull finns det faktiskt en anledning. Det kan vara så att jag känner att vill man veta något om mitt eller mina barns liv kanske man faktiskt får fråga själv... Och INTE gå på andrahandsinfo...

Nu sitter jag lite med skägget i brevlådan, ett ben utanför båten, lite så... Hur förklarar man för ett barn vad som är rätt och fel när vuxna i barnens "närhet" beter sig på PRECIS det sätt som jag inte vill att mina barn ska göra? Varför ska mina barn ringa och gratulera någon på någons födelsedag när någon inte ringer till mina barn? Vad ska jag lämna för svar till mitt barn som säger: "Varför måste jag när h*n inte gör det till mig?"... Ja visst det har med uppfostran att göra absolut men det är ju JÄVLIGT ENKELT att säga en sak och sedan GÖRA EN ANNAN!
Ja jag blir förbannad! Mina barn har en familj som är betydligt mer aktiva och betydelsefulla för dem än vad deras "blodsband" är och jag tycker faktiskt att det är skamligt!

Och när slutar man att vara "barn" och "förälder"? I min värld, enligt mitt tyckande - ALDRIG!
Jag har inte slutat att tycka om att bli uppmärksammad på MIN födelsedag bara för att jag blir något år äldre. Mina barn kommer ALDRIG att gå en födelsedag utan paket och få känna sig märkvärdiga och speciella som de är.

Det gör mig så ont i hjärtat när jag ser hur människor beter sig och framförallt emot barn! Ja så då står vi där vid mitt dilemma... Varför ska jag "tvinga" mina barn att höra av sig till de (ja det handlar tragiskt nog om fler personer) som inte hör av sig till något av mina barn? Dottern hade en lösning... "Vi skickar ett presentkort så har vi gjort det som förväntas av oss, mamma så behöver vi inte ringa"...

Jo då jag hade en Dotter som fyllde år härom veckan och nej hon blev inte uppmärksammad på det sätt som hon så väl förtjänade och jag som mamma till detta intelligenta och kloka barn blir både ledsen och besviken när jag ser in i mitt barns ögon och ser en uns av besvikelse på HENNES dag... Och tar det så mycket tid och energi att faktiskt ringa och säga: "Grattis på födelsedagen lilla gumman" ?????

Jag fick mig en funderare igår när beskedet om att en av mina finaste vänner här uppe helt oväntat förlorat en av sina föräldrar under natten... Hur skulle jag reagera? Hur skulle mitt liv se ut efteråt? Kan man sakna någon som inte finns som delaktig i ens eget liv? Som inte har förståelse för det helvete som jag och barnen har gått igenom de senaste åren och främst sista året? Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på det och det om något är väl otroligt tragiskt?! Däremot vet jag PRECIS hur jag INTE kommer att bete mig emot mina barn i framtiden och förhoppningsvis framtida barnbarn... Faktiskt!
Samtidigt kan jag bli otroligt stolt över just mina barn. Igår när detta tragiska besked kom fixade jag middag och tog med mig Sonen till denna familj som befinner sig mitt upp i de första jobbiga timmarna av ett sorgearbete och det jag kan känna mig stolt över var att när jag sa till Sonen att vi skulle ta med oss middag hem till dessa och äta där så tvekade han inte en sekund. Han var så himla fin och hjälpsam igår, hjälpte mig till bilen med kastruller och påsar osv... Och det är väl lite det här det handlar om att när det gäller människor man tycker om så sitter det inte fast liksom... Man bara handlar, agerar och gör... Jo jag har fina barn och jag är stolt över att vara deras mor VARJE DAG!

Jaja... hur ska jag kunna summera allt som har hänt nu då?!

Kanske helt enkelt ska använda mig utav bilder... Kan bli enklast så tror jag :)

Dottern fick sin första och otroligt efterlängtade tandställning, en tandställning som efter en veckas användande nu mera kallas för "djävulens verktyg" (typ)...

Foto: Privat 2013-09-24

Sonens alldeles underbara illustration i en av läxböckerna :)

Foto: Privat 2013-09-25

Vi har flyttat och kidsen har fått nya nycklar:

Foto: Privat 2013-10-01

Uteplatsen börjar ta form:

Foto: Privat 2013-10-05

Den högst älskade Dottern fyllde år och för henne blev det en STOR dag... Både hål i öronen OCH färga håret för första gången... Stor dag var ordet :)

Foto: Privat 2013-10-11

Foto: Privat 2013-10-11

Och som om hålen i öronen inte var nog fick hon som sagt färga håret oxå, färgen valde hon helt själv...

Foto: Privat 2013-10-11

Ja nu vet ju inte jag hur kul det blev för Dottern när min mor lite fnissigt talade om att det där var samma färg som jag började experimentera med... HEHE... Så himla stor blev hon på en gång min lilla lilla skrutt...

Nej nu ska här packas upp fler kartonger för att sedan förbereda middagen, vi är ju fyra vid bordet numera... Om än tillfälligt kanske men ändå :)

What a wonderful world - Louis Armstrong

Flytta Flytta Flytta...

Vi lever i ett kaos jag, kidsen och Dum-Doris... Satan vad prylar man har samlat på sig på två år... Och huuur många kartonger kan man behöva packa och packa upp egentligen?
Ja ja, vet att det kommer att bli bäst när vi är klar i alla fall :)

Jag har fått så himla mycket hjälp ifrån vänner så jag blir alldeles till mig av tacksamhet.
Nu ser jag fram emot att få komma i ordning ordentligt i det nya boendet men det är en bit kvar om man säger så... :)

Ok försök nr 2..

Foto: Privat 2013-09-17Fotograf: Sonen

Jag vet vad jag har... Men jag vet inte vad jag får...

Eller jo... Jag vet vad jag har och jag vet vad jag får men förändring är lite läskigt ändå... Nu kan jag ju ana att alla i min omgivning inte kommer att hoppa jämfota av glädje när allt har fallit på plats och det är lite skrämmande. Pratade med en av mina grannar om detta idag och fick med ens en knut i magen. Tänk om allt börjar om igen nu när vi har kommit så långt som vi har gjort. Tänk om detta korthus, luftslott ja kalla det vad du vill rasar och allt blir bara kattskit igen. Varför är dom negativa tankarna så mycket enklare att tänka och känna än de som är positiva?! Jag vet att det är sjuuukt onödigt att förvänta sig det värsta men ibland finns det liksom ingen annan utväg...

Nej, vågavägravaraneggo!!!! Positivt tänkande är biffen! Allt kommer att bli bra! Allt ska vara bra! Allt ÄR bra och jag kommer att känna mig trygg och lugn in i själen!

Tänk om inte om fanns vad mycket lättare livet skulle vara då. Samtidigt blir jag så jävla förbannad på mig själv som tillåter att denna negativitet "ta udden" av glädjen som jag känner. Varför kan jag inte bara få stanna kvar i den där känslan av hur blodet börjar bubbla likt kolsyran i champagnen? Varför kan jag inte få behålla det där leendet som sprider sig till ögonen och som får dom att lysa? Varför kan jag inte få sitta och fnittra på gränsen till hysteriskt i telefon medan planerna görs... Och varför lyckas "jag" fixa jobb åt andra än mig själv? Och OM detta inte skulle funka nu så står "vi" ju inte vid världens ände... Allt finns ju kvar så att säga... Ja ja... Den som lever får se...

Förändringarnas tid är här på alla plan! Bring it!!!

Jag har gått "i väntans tider" ett par veckor nu... (Nej mamma jag är fortfarande inte gravid) Väntan har varit lååång, stundtals på gränsen till outhärdlig men nu jäklar! Idag kom beskedet som vi har väntat på och det var positivt (Mamma!!! Nej!!!).
Beskedet lämnades via telefon och jag stod inne på Stadium, inser nu i efterhand att jag kanske är skyldig personalen där en ursäkt men jag blev så jäkla glad och det kunde nog ingen missta sig på.

När tiden är mogen eller inne kommer jag att tala om vad allt detta handlar om men det är inte min sak att säga eller att avgöra heller för den delen men jag kan väl säga som så här: Om inte Mohammed kommer till berget får berget komma till Mohammed!
(Ja ja... kan väga in min egen del i detta aningens aningens för mycket men låt så vara, jag är glad).

Jag har även varit iväg på något som kallas för Rekryteringsträff vilket var riktigt najs faktiskt. Trevligt bemötande och en otroligt trevlig människa som presenterade företaget hon arbetade för och deras vision och mål. Resultatet "råkade bli" en bokad intervju till nästa vecka... Jo jo, bra dag kan man säga!

Var även in i en butik för att köpa nya byxor till Sonen (igen), han har vuxit förbi en storlek känns det som och fick ett fantastiskt bra pris på 3 par byxor. Var lite wild and crazy och köpte ett par av annan modell men tänkte att det är väl bara till att byta dom om de inte passar lilla "herrn" men han blev riktigt glad för dom! Förändringarnas tid är här kan man säga på i stort sett alla plan just nu :) Bring it I say, I love it!

Blandad kompott av dagen...

Att vara hemma med en son som är sjuk fast frisk är otroligt påfrestande för psyket. Idag har vi kommit ihop oss ordentligt två ggr... Fråga till mig själv: Mimmi, tror du att Sonen förstår bättre vad du försöker förmedla genom att höja rösten och tala långsammare?!!?!?!?

Ibland blir man bara så där fruktansvärt trött på sig själv så man håller på att kräkas!
I och med att ytterligare ett barn i Sonens klass kräktes igår behåller jag honom hemma imorgon oxå... Som jag längtar... INTE! Missförstå mig inte nu, jag gillar att vara med mina barn men ett barn som det egentligen inte är något fel på men som inte får vara på skolan osv han är inte så himla skojjig att umgås med... För att inte prata om att han kräver att JAG ska se till att han är sysselsatt precis HELA tiden!

Jag har jobb att söka, samtal att ringa och ett hem att packa ihop... Jag har inte TIIIID att ha en 9-åring hängandes i hasorna precis hela tiden.... Exempel: Jag säger: Nu går jag in i duschen och blir nog där inne en stund! Underförstått är givetvis att behöver någon (Läs: Sonen) uträtta något behov så bör det göras NU! I duschen står jag ett par minuter och blir egentligen inte förvånad när någon (Läs: Sonen) sticker in nosen och säger: "Jag måste bajja". Toppen! Strålande! Underbart! Satan vad jag längtar tills vi har TVÅ TOALETTER!!!!

Sedan sitter jag i soffan efter att ha pratat "hemlisar" med min fina vän i Göteborg och är så där härligt varm i kroppen, både av duschen och samtalsämnet, Sonen kryper upp brevid mig och Dum-Doris sätter sig högst upp på oss båda som kronan på verket, vi tittar på Idol (vet ej varför Sonen kollar, själv kollar jag ENBART för att det är en herr Anders Bagge som är med). Då kläcker Sonen ur sig en av sina underbara kommentarer när en av deltagarna ska fram och krama bla Alexander Bard: "Det är äckligt att krama en hårig flintis"... Med ens var den där mjuka, goooa härliga införsovaiegensäng känslan helt borta och gapflabbet tog över! Min son har verkligen dom mesta och bästa kommentarerna ever!!!!

Nej men om man skulle ta och sätta sig i soffan, stänga av tv:n och njuta av tystnaden en stund för snart börjar Sonen prata i sömnen, Dottern slå huvudet i väggen och en ny dag hemma med en "sjuk" son gryr... Som jag har längtat... INTE!

Men har pojken fått migrän eller vad är det frågan om?

Efter skolan kommer Sonen hem med två kompisar och är glad och bara drar iväg med sina kompisar, säger åt mig att ringa när han ska komma hem. Efter 2 timmar kommer han hem, blek om nosen och kallsvettig. Tar sig för huvudet och bara kvider fram: "Ont"

Vi har haft otroligt härligt varmt väder idag och min första tanke var solsting... Sätter honom i ett svalkande bad, får i honom en barnalvedon (trots att han själv säger att det aldrig har hjälpt tidigare) och en halvtimme senare kräks han... Han har så ont i huvudet så han förklarar det som om han har "blivit halvt ihjälskjuten med en halv kula i huvudet". Jag ser ju på hela honom att han har ont! Och som jag känner igen mig i denna smärta.

Men lilla älskade underbara unge... Faan om han har fått den migrän som jag har tampats med i så många år... Jag var 11 när jag fick migrän och tror bestämt att den var hormonrelaterad men nu?! Sonen är 9 år... Efter att han hade kräkts drog han i sig en Piggelin-glass och satt i sängen och sa: "tror jag måste sova en stund nu"... Inom loppet på 2 minuter (lovar för jag tog tid) somnade han och vaknade inte förrän 19.30. Då var han pigg som en mört så jag trodde att nu på kvällen kommer det bli svårt att få honom att somna igen men där hade jag fel! Eftersom han har kräkts nu så får han vara hemma imorgon så han fick vara uppe lika länge som Dottern men då gick han och la sig i sin säng utan snack och somnade efter ca 20 minuter och han sover än... 

För att eliminera allt så kommer jag ringa och boka tid hos världens bästa Linda (Optiker till yrket) imorgon. Som jag önskar att det är något annat än migrän... Min lilla fina fina pojke!

Howard Jones - All I Want & The balance of love (give and take) & Little Bit of Snow

Sitter och lyssnar på en gammal gammal Lp-skiva som jag har med Howard Jones och som jag älskar denna skiva! Jisses så man har stått framför spegeln och sjungit/vrålat...
Funkar lika bra då som nu.
Bra skiva! Howard Jones - One to one

Detta kan omöjligt reta bara mig...

Är det bara jag som retar mig på denna reklam med Shirley Clamp?????


I denna säger människan: "Jag är Shirley Clamp yada yada yada..." Vaddå ÄR Shirley Clamp?!?!?!?! Är något måste väl ändå vara typ en institution eller nått? Men hon som människa kan väl ändå inte säga att hon ÄR Shirley Clamp???? Eller tilltalar hon sig själv som tredje person? Ja jag hajjar i alla fall inte vilket gör att det hon säger efter att hon "ÄR Shirley Clamp" liksom bara låter som yada yada yada hubba bubba! Detta kan vara något som jag själv måste jobba med men satan i gatan så störd jag blir över detta!

Hmm... få se nu... Har jag fått in namnet Shirley Clamp tillräckligt många gånger i detta inlägg?

Shirley Clamp...

Tacksamhet och lycka!

Senaste tiden har jag fått möjligheten till att sitta själv och fundera lite över livet (jo kidsen har börjat på skolan igen). Vilka människor finns i mitt liv och varför... Kommer vi vidare i denna relation som vänner eller ska vi bryta innan allt brakar ihop? En tanke som slog mig var ifall jag skulle hamna på en öde ö vilka/vilken vän skulle jag då ta med mig... Vilken fantastisk känsla det är i kroppen när man inser att man har så många fina vänner i sin närhet, med så många fina egenskaper och sidor som man absolut inte skulle vilja vara utan! Vilken lyx! Vilken lycka! Och vilken otrolig tacksamhet jag känner för dessa kvinnor och män!
Nej inte en dag ensam skulle jag vilja vara på denna öde ö... Någon timme, ja kanske men inte längre än så.

Inatt har regnet och blåsten jobbat på för fullt ute och då jag fortfarande sover med balkongdörren öppen har jag vaknat flera gånger, samtidigt som jag har funderat över när Sonen skulle komma tassande. Jag har satt ner foten gällande det här med att somna i min säng, främst för att jag sover i vardagsrummet och måste kunna fortsätta kvällen efter kl 20 men sedan måste vi bygga på Sonens självkänsla att han klarar av detta själv. Tro nu inte att hela kroppen fullkomligt skriker efter saknade i sängen när jag ska gå å lägga mig för det gör den. Fick jag välja och bestämma skulle jag ha båda mina barn i sängen med mig i mitten och hunden ovanför huvudet! För så är det, denna fysiska närhet blir jobbig att vänja sig av med. Sen är han ju alltid välkommen när som helst under natten, givetvis. Därför blev jag lite förvånad när han kom smygandes kl 07.24 i morse och han utbrister "nu är jag ju inte så där sovavidaretrött, mamma, kan vi inte bara ligga här och mysa lite?". Mysa är det bästa han vet! Fysisk närhet, kramar, kärlek det är min kille det!

Hösten har tagit över vardagen här i Östersund. På något sätt känns det inte så himla jobbigt denna höst. Varje år har jag ju lovat mig själv att denna höst är sista hösten i Jämtland men i år känns det annorlunda. Kan ha att göra med allt positivt som kommer att ske denna höst?! Kan ha att göra med hur otroligt bra jag mår i mig själv. Kan ha att göra med att mina barn kommer att få en vardag som är mindre "hattig".
Det är två stora saker som jag verkligen ser fram emot, en resa till Tyskland för att fira och gå på fest med säkert 15.000 andra människor. En vecka efter detta står nästa stora sak på agendan, en flytt till större boende med eget sovrum, två badrum, en uteplats och allt ska bli vårt hem! Jag har tänkt mycket på hur jag vill ha det i mitt nya hem, vad är egentligen jag?! Som hemmet ser ut idag är det en massa hopplock ifrån andras hem, möbler som jag har fått för att kunna få till ett drägligt boende för barnen, så vad hur är det egentligen tänkt att mitt hem ska se ut? Hmmm... Mycket lutar ju mot det vita då det är enklast att matcha med, slänga in någon färgchock mitt upp i allt och så... Kan funka... Men jag som människa... Är jag vit??? Ja ja jag vet att jag är "vit" men i mitt sätt att klä mig är jag ju allt annat än vit... Där handlar det ju mycket om starka färger så som rosa, limegrönt, orange... Hmm... Ja jag kanske får agera den där färgchocken i mitt eget hem och så får hemmet vara lite mer neutralt...

Frågorna är många och det snurrar mer än vanligt i kropp och själ men det är ett bra snurrande...
Jag är lycklig!

Paff...

Jag har nu haft två visningar av min lägenhet som jag bor i nu, jag och kidsen ska ju flytta och då ska min lägenhet (givetvis) hyras ut vidare. Gissa om jag blev både paff och förvånad när kvinnan jag tar i handen säger: "Jag känner igen dig... Det är ju du som är Mamma-Mu"... Ehh... Jo... Eller va?!

Lite genant, lite roligt, lite obekvämt, lite så där bekräftande blev känslokompotten... Tänkte givetvis på att dumt man skriver och som i stunden kan tyckas både vara lite roligt och skojigt att dela med sig av men sen när man läser texten ett par dagar senare så inser man att det inte alls var skoj om man inte fick hela bilden presenterad... Ja ja...

Andra förändringar är oxå på G i mitt liv vilket bara känns så himla rätt! Pusslet håller på att bli helt kan man säga och jag tänker vara så där jävla ego att jag suger på karamellen ett tag innan denna nyhet släpps... (Nej mamma, jag är inte gravid).

Sökt jobb har jag gjort oxå, pratat med en kanslichef som var otroligt trevlig och förklarade hur arbetsuppgifterna var utformade och vad tanken med tjänsten var osv... Hoppas Hoppas lite på det jobbet för hon sa inte en enda gång under samtalet: Nej detta är inget för dig, vi har inte råd att anställa någon med din bakgrund på en sån här tjänst. Bättre lycka nästa gång... Utan det var mer, jag ser fram emot din ansökan, lite så. Varken bu eller bä...

Kidsen har även de börjat skolan igen och det märks verkligen på deras humör... Trots att de är svintrötta vägrar de att inse att de inte orkar vara uppe på kvällarna och efter en hel del diskussion och väl i säng tar det max 7 minuter så sover dom... Vet precis hur den känslan är för faktiskt, man kan ju missa något...

På fest ska jag oxå igen om ett par veckor så nu har jakten på "den perfekta klänningen" tagit vid igen och den jakten är lika intensiv och livsavgörande som årets björnjakt. Festen är i Tyskland och det ska bli så himla skönt att luta sig tillbaka i en flygstol och träffa flera tusen andra människor med samma inställning till livet... Shit alltså vilken resa det kommer att bli! Nej... Jaga klänning var det ja... Wish meeee gooood luck!!!!

Somliga dagar...

Somliga dagar känns det som om allt bara motarbetar en... Idag har det varit en sån dag, fast ändå inte, allt har inte gått emot mig men ganska mycket. Redan nu känner jag igen det här trötta och sura morgonhumöret på barnen och då har de bara gått i skolan i 4 dagar... Dottern har varit hemma och varit sjuk 2 av dessa 4 dagar...
Gnäll, taskig attityd och sura miner... Bläää! Jo jag hajjar, det är en fas, en "inskolningsfas" eller vad man ska kalla det. Vi har här två barn som har varit lediga i 10 veckor och ska nu kliva upp tidigt tidigt och följa de rutiner som de så villigt lämnade kvar i juni... Själv blir jag frustrerad över att jag inte får till något, att jag inte riktigt får tummen ur liksom.
Som grädde på moset tappade Dottern sin nya mobil i toaletten nu på kvällen och då bara rann det över på mig... Jag gormade och skrek och blev förbannad. Som att det skulle kunna få telefonen torr eller? Jag blir så vansinnigt besviken på mig själv när jag går över denna gräns och blir "skrikarg"... Fasikens! Och så förtvivlad Dottern blev över telefonen sen då... Faan!
Ja ja, telefonen ligger nu i en påse med ris efter att ha gått en runda med hårtorken och jag är trött, så där trött långt in i själen, på gränsen till gråtfärdig...

Somliga dagar...

Japp jag duger!

Scenario: Jag står i duschen och Dottern är inne i badrummet och vi pratar om allt möjligt.... Då kommer denna kommentar: "Mamma du är en sån där cool mamma fast du är töntig oxå"

Där står jag i duschen och kommer helt av mig med allt... "Mamma du är en sån där cool mamma fast du är töntig oxå"... Vilken bekräftelse på att man kanske gör det mesta rätt... Att jag duger som mamma, det är ju en av ens förälders stora orosmoln, det här med att funka som förälder.
Ja men alltså det var j*vligt najs att få just den kommentaren av min underbara dotter som verkar gå i mina fotspår vilket betyder, hon spårar... Hon kommer att gå sin egen väg och jag kommer att följa henne vart hon än går! Underbara barn!

Jo just det, jag har ju hunnit med att vara hos frissan oxå och så här ser jag ut i håret nu:

Foto: Privat 2013-08-16

Jag duger som mamma!!!! Det är stort att då den bekräftelsen från en tjej som är hormonstinn som få och snart är tonåring!!!!

Att hålla det man lovar...

I allt handlar det ju om att faktiskt hålla det man lovar någon annan men i min lilla låda till värld är det snäppet viktigare att man som förälder håller det man lovar sina barn. Detta är en av anledningarna till varför jag försöker att vara väldigt försiktig med det jag lovar mina barn. Jag lovar inte att vi ska åka iväg på utlandssemester eller semester överhuvudtaget, jag lovar inte att vi ska gå på stan och shoppa, jag brukar inte ens lova när vi ska gå på bio förrän det väl är dags... Detta är ett resultat av att jag själv har blivit lovad en massa saker och blivit så grymt besviken när det man har blivit lovad uteblir... Man tappar förtroende för den människan efter ett tag och det förtroendet är otroligt svårt att bygga upp igen.

Nu är saken som så att min son hade blivit lovad en cross av sin far, en far som har detta som intresse och har valt att introducera Sonen i det, vilket jag tycker är toppen kanske är bäst att tillägga. Sonen själv är helt i extas när vi pratar om cross osv... Och enligt fadern är han riktigt duktig när han kör. Av olika anledningar fanns inte riktigt möjligheten för fadern att köpa denna cross just nu så då klev jag in och köpte den istället. Med detta vill jag nu bara visa en sak, vi är båda föräldrar till denna underbara lilla pojke och det handlar om att ge och ta. Jag kan nu ge något som gör att dessa två får ett gemensamt intresse, något som båda är intresserade utav och det blir ju en win-win-situation utav det. Med detta sagt är det ändå viktigt att komma ihåg att vi har TVÅ barn. Summan av kardemumman blir således att den summa som jag lägger på Sonen kommer jag givetvis att lägga på Dottern! Okej, det blev dubbelt så dyrt men vad faan, jag/vi har två barn, klart dom ska få uppleva samma glädje, kanske inte över samma saker men ändå... Därför kommer den närmaste tiden att gå åt till att kolla upp olika former, storlekar, prisklasser av en systemkamera... Tur för mig att jag känner flera duktiga fotografer då så jag har några att rådfråga :)

Phil Collins - A Groovy Kind Of Love

Making a big life change is pretty scary.

Precis som det står i texten är det det man ångrar som är det jobbigaste i livet...
Idag vaknar jag med en obeskrivlig känsla i kroppen, ett lugn, en tro på framtiden och ett hopp som länge har legat inom mig och grott har nu påbörjat sin resa till att bli en blomma...
Livet är underligt!
Snart är vardagen tillbaka och det är med blandade känslor som jag faktiskt välkomnar den. Vi, jag kidsen och Doris, har haft en bra sommar. En lång sommar med många skratt och inte alls lika mycket gnäll, bråk och tjafs som jag oroade mig för i början. Barnen har varit helt lediga även detta sommarlov och varit hos sin far 3 av dessa veckor (nästan). Jag har fått inse att de är större och klarar mer själva vilket har lett till en hel del egentid på dagarna men på kvällarna när de är hungriga kommer de tillbaka och vi har haft kvällar med spel, skratt och kärlek. Precis som det ska vara alltså.
Nu går vi mot en mörkare tid och även det välkomnas för det är en tid som innebär en massa förändring, resa och roligheter. Inom den närmaste framtiden står en flytt på agendan för mig och min fina familj. Nej det blir inte en flytt mot västkusten som 3 av 3 önskar med en flytt till en större lägenhet med två våningar, varsitt sovrum och uteplats blir det. Efter det är en resa till Tyskland på tapeten och sedan har jag en alldeles alldeles underbar Dotter som fyller år. Ett jobb står högst på önskelistan och så när jag ändå håller på kan vi väl slänga in en önskan om härligt höstväder med sol sol sol istället för regn och blåst.

Ska minsann på 20-års fest ikväll :)

Idag firar vi min fina fina granne som fyller 20 år! Tänk va?! 20 år... Då lämnar man tonårstiden bakom sig, får gå på bolaget, straffskalan höjs (ja kanske inte har så mycket å göra med denna tjej men ändå) och hela livet kommer att fortsätta i just 20-års åldern... Någonting händer med kvinnor när de har kommit in i denna ålder de liksom slutar att fylla år sen... Somliga fyller 25 hela livet sen och en del fyller 27... Själv fyller jag 38 i år vilket låter som en helt absurd siffra men känner mig som hmm... 24 kanske?... Eller yngre ändå för när jag var 24 väntade jag min vackra dotter...

Livet är ändå ganska märkligt om man tänker efter... Inte trodde väl jag att jag som en liten "City-kid" skulle hamna uppe i Norrland som "vuxen" långt ifrån mina nära och kära?! Ja ja, det handlar väl om att göra det bästa av situationen och nu ser vi fram emot en kommande flytt fast i första hand handlar det om denna dag och kväll! Jag ska på 20-års fest?!?!?!?! Fatta hur länge sedan man var på 20-års fest! Det är ju sjukt roligt!

På tal om att tänka tillbaka i tiden så träffade jag mitt livs första sambo förra veckan vilket var sjukt roligt, vi har inte setts på säkert 20 år, ja kanske lika länge som dagens 20-åring har funnits, vi började prata om vilka vi har träffat genom åren och jag kom på när jag träffade en av killarna som hängde i samma gäng som mig när jag växte upp... Träffade honom här uppe i Östersund för något år sedan på stan och vi stannade båda upp och visste att "ahaa dej känner jag!". Det tog en stund innan vi kom på vart vi kände varandra ifrån men när det väl klickade till hos mig satte jag honom i samband med ett badkar i ett radhus i Fittja (Sthlm) och en viss tuggumisort dök upp i mitt minne. Fatta hur roligt kroppen, sinnena och minnet är?! Vi har inte setts på så himla många år men ändå dyker doften av "gröna Extra" upp... Märkligt! Roligt!

Nu ska jag ställa mig i ordning för jag måste till frissan... Återigen har jag lyckats med bedriften att färga halva håret blått när jag ska bleka mitt nu råttfärgade hår.... Ja ja vad är väl en bal på slottet?

Arslet bak oavsett & Marilyn Manson - The Nobodies

Yesterday I was dirty
Wanted to be pretty
I know now I'm forever dirt...

Ja så kan man ju oxå välja att se på saken... Men det tänker inte jag göra! Jag står för den jag är, vad jag tycker och vad jag GÖR! Mitt liv, ingen annans och så länge ingen kommer till skada så kan jag tycka att allt är ok... Men det är ju vad jag tycker... Behöver inte betyda att det jag tycker och tänker funkar för alla, inget jag kräver, inget jag förväntar mig men att göra en "höna av en fjäder" känns bara jävligt lamt!
Oavsett vad jag gör eller vad jag säger så har jag arslet bak i alla fall...

James Morrison - My uprising

Katy Perry - Roar

Bra text!

Regnperioden har definitivt börjat nu...

Jo så är det... 13 grader varmt och regn... Kuuuul! Misstänker att det kommer att hålla på så här fram till mitten på oktober då det går över till att bli snöblandat... Men visst, absolut vädergudarna, ni får mer än gärna överraska mig och drämma till med en sån där fantastiskt härlig sensommar/höst då man inte behöver ha underställ och pannband när man är ute...

Jag var på Sonens fotbollsträning igår och höll bokstavligen på att frysa tasken av mig... Satan vad jag ångrade att jag inte tog på mig täckkjolen... Men faktiskt så tänkte jag att det är mitten på augusti så jag borde inte behöva den än... Men iof nu när jag tänker efter så hade jag ju den och pannbandet på mig i början av juli så varför skulle det inte funka nu i augusti???
Samtidigt som jag klagar på att det regnar är det ändå ganska skönt... Nu när kidsen är med sin far en vecka kan jag stanna inomhus och läsa mina kära böcker som skriker: LÄS MIG!!!!
Har fått flera böcker av en vän som bor i grannhuset och än har jag läst mig igenom en av dom och den var riktigt bra så jag hoppas lite på dom andra.

För att helt byta samtalsämne nu så kan jag meddela att jag idag har varit iväg och träffat min absolut första sambo i livet. En gammal "kompis från förr" som jag bodde inneboende hos under en period av kaos i mitt liv... Vi drog även iväg till Grekland en vända och av en händelse råkade hon bli kvar där och kom hem ett år senare... Oppps.... Det var i alla fall super kul att träffa henne och hennes fina familj idag då de våldgästade Östersund, denna träff blev av tack vare Facebook. Visst jag förstår folk som tycker att Fäjjan är såååå trist och sååå töntigt men jag tycker att det är ett super bra forum för att hålla kontakt med människor som man har haft i sitt liv tidigare. Hur skulle jag annars som bor i Östersund komma i kontakt och hålla kontakt med mina gamla kompisar från Alby/Botkyrka eller Stockholm överhuvudtaget?

Nej nu är det uppehåll i regnandet så det gäller väl att passa på att klara av den obligatoriska hundpromenaden...

Lana Del Rey - Summertime sadness

Är helt insnurrad på denna kvinna nu... Fråga mig imorgon då kan det vara en annan artist som jag lyssnar på om och om igen... Men just nu och ikväll funkar Lana Del Rey...

Det är lätt att vara efterklok men är det värt det? Bruno Mars - When I Was Your Man

Om vi bortser ifrån att killen i sig är lite små-töntig som sjunger denna låt och istället koncentrerar oss på själva texten så tycker jag att denna låt är riktigt bra!
För tänk om... Ifall man går omkring och tycker och tänker saker om en människa men som man inte riktigt riktigt törs kläcka ur sig för att man kanske tror att man kan förlora en massa annat pga det man kanske går omkring och känner ja men hmm... Vilket är bättre? Att stå brevid och se hur människan som man håller av går och kärar ner sig i någon annan eller kan det vara så att man kanske ska kläcka ur sig ngt innan det är för sent? För när det väl är försent då vill i alla fall inte jag höra ett LJUD om att det kunde ha varit annorlunda! Ja ja... Vad är väl en bal på slottet?
Som sagt... Det är lätt att vara efterklok men är det värt det?

Dagar som denna vill jag ha fler utav! Tack!

Startade dagen i sällskap med fler barn än jag själv har satt till världen och det var verkligen hur mysigt som helst! Och en gemensam frukost, något som vi knappt har ätit i sommar då jag har vaknat först (oftast) och inte klarar mig utan mat tills kidsen har behagat att kliva upp.
Sen blev det röjning av lägenhet då ett besök stod på dagens plan. Båda barnen hjälpte till vilket är så himla najs när det sker, dammsugning, röjning av toaletten osv osv... Själv drog jag igång med ett bullbak som enligt plan skulle vara klart när vårt främmande skulle dyka upp men tji fick han. Stackarn han kom in mitt i pågående bullbak och en massa barn springandes ut och in, en skällande hund och så jag med fingrarna mitt i degen... Haha... Ehh... Ja men hej... Välkommen till familjen, lite så... Jag kan inte annat än att skratta över hur denna dag har varit!

Jag tänkte lite som så här att om han inte vänder i dörren nu så blir han nog kvar på middag och jo så blev det. Och innan middagen hann vi med att följa med Dottern på fotbollsmatch oxå... Därefter, lagom till middagen ballade Sonen ur och skulle under inga som helst omständigheter äta denna kyckling som serverades... Saken blev inte bättre när jag förklarade att det inte var kyckling utan fläskfilé... Nope ingen middag för Sonen men i nästa andetag trodde han att han skulle kunna trycka trynet fullt med chips! Moahhahaaaaaa Nej nej lilla lilla vän, den gubben gick inte heller... Då lackade han ur ordentligt och skulle bege sig ut, döm om min och Tomas förvåning när Sonen helt sonika gick fram och gav honom en kram för att säga hej då! Det är min kille det!!!

Efter detta har båda barnen varit ute med kompisar, Tomas har åkt hem till den stora skogen men nu när "isen är bruten" hoppas jag på fler besök, själv har jag tagit hand om disken och ringt min älskade farmor som jag ringer alldeles för sällan men om hon eller någon annan hade tittat in ovanifrån idag så hade de kanske fått sig en hel del förståelse för varför något av det sista jag tänker på är att plocka upp telefonen och ringa... Att sitta ner i soffan och pusta ut är oxå något som behövs mellan varven.

Nu har mörkret äntligen kommit till oss i Norrland och jag njuter av att få tända mina lampor och ljus... Fantastiskt vackra solnedgångar blir det nu när det är mörkt. Vackert!

Lars Winnerbäck - Tidvis

Oj... då...

Marie Fredriksson - Längtan

Vilken skiva detta är, fick den när jag var tonåring och den funkar än...

Ja vad ska jag säga om helgen i Göteborg?

Att den var alldeles alldeles underbar? Jo för så var det faktiskt! En dag spenderades på stan med mina fina vänner L8 och Malina. Vi gick in i affärer, det hämtades klänningar som jag fick prova och vi gick ut ur affärer. Vi stannade till och reglerade vätskan i kroppen på flera ställen för det var ordentligt varmt! Banana Split och rött vin funkar faktiskt riktigt bra ihop om man bara vill det :)

En otroligt givande eftermiddag med människorna i denna organisation som jag själv har valt att tillhöra blev det oxå och det var ju det som var syftet med själva resan från början. Helgen innehöll även en träff med en härlig bekant från Kungsbacka som hörde av sig och ville ses! Riktigt najs var det att få surra över ett glas vin på en terrass med utsikt över Avenyn och Rockbaren :)

Vi bodde i en väns lägenhet på Majorna och jag blev förälskad in i djupet av mitt hjärta! Vilken underbar stadsdel! Vilken arkitektur!!!! Och att man sen blir välkomnad till Majorna av en man iklädd en batman-klädsel som var alldeles för trång gjorde ju inte saken sämre ;)
Majorna påminner för mig lite om området på söder i Sthlm, typ vid Vitabergs-parken och det är så himla mysigt att bara promenera omkring och titta på utformningen och utsmyckningen av dessa hus. Nästa gång jag kommer ner till denna underbara stad ska jag minsann beställa en rundtur till fots, jo jag har fått rundturer tidigare men då har vi suttit i bil så nu vill jag verkligen få en till fots. Även mer av city vill jag se... Haga har jag ju varit i lite grann men jag vill dit igen!

Efter en resa hem som kändes lång fast samtidigt fylld med skratt och rebusar var det riktigt skönt att lägga sig i den egna sängen och ha både barn och hund nära nära! Jag avslutade förra veckan på bästa sätt och började denna vecka på samma sätt, kan det bli bättre?

Packa????

När ska man börja packa inför en resa egentligen? Är det praktiskt att packa låååångt i förväg som jag vet att många gör? Jag vet att resväskorna tas fram veckor innan man ska åka och så packar man som i omgångar, typ.... Jag undrar varför... Själv har jag nu ca 2 timmar kvar tills Pärlan ska börja rulla söderöver och känner att jag kanske ska börja fundera på vad jag ska ha på mig under helgen... Hmm...

Missförstå mig inte nu... Jag har samma beslutsångest som alla andra (kvinnor) när det kommer till att välja vilka kläder som ska med men om man väljer att börja packa redan veckor innan man ska åka, ja men drar man inte ut på denna ångest då? Kan det verkligen vara nyttigt???? Nja, jag tror på att man gör pinan så kort som möjligt, för ja det är en pina att packa - lite som att gå i affärer liksom. Och på tal om att gå i affärer... Tror jag fick någon form av solsting igår eller nått då jag helt hux flux fann mig själv i en provhytt inne på Lindex och tyckte att det kändes ganska ok. VAD är det som håller på att hända?!!?!?!?
I säkert en hel timme gick jag omkring och klämde och kände på kläder, plockade ihop en hel hög och gick in i provhytterna i tid och otid! Å vad provade jag?! Jo klänningar och kjolar främst!??!!?! Men WTF!!!!!! JAG?!?!?!? Fattar nada så här en dag senare... Om jag köpte nått? Nope, inte ett plagg...
Det måste se lite lustigt ut när jag går omkring i en affär för hela jag (oftast) ogillar att "shoppa"... Nej jag är mer utav den kalibern att ha ett syfte med mitt handlande. Om jag behöver nya byxor är det fokus ENBART på nya byxor osv men igår gick jag så där lite planlöst och lallade runt bland alla hyllor... Finns risk för att det dröjer länge till nästa gång men förvånad blev jag i alla fall...

Ja ja... Ska väl göra allt det där som inte har med packning att göra nu för att sedan kanske ta tag i dagens stora fråga: "VAD SKA MAN HA PÅ SIG I HELGEN DÅ"....

Det händer så mycket i mitt liv just nu...

Det är svårt att smälta allt som händer i mitt liv just nu, vissa saker och erfarenheter kunde man kanske vara utan och andra absolut inte.

Lyckan över att få ett efterlängtat besked som är positivt är obeskrivlig och man känner att man börjar hoppas på livet igen... Mitt liv! Att få ställa i ordning ett hem som ska bli mitt och barnens känns fantastiskt!
Sorgen över att se hur människor reagerar och agerar över saker som egentligen om de tänker efter innerst inne bara är skitsaker är en av erfarenheterna som jag kan leva utan.
Vänner är bland det bästa och viktigaste man kan ha, utan nära vänner stannar livet och man förtvinar. Denna sommar har fått mig till att reflektera på hur människor medvetet eller kanske omedvetet väljer att behandla andra människor i sin omgivning och jag blir nästan mörkrädd över det jag ser. Att medvetet försöka göra en annan människa illa genom att kasta skit bakom ryggen på dem är bara fegt. Själv är jag nog mer lik en man i det hänseendet, va faan blir man osams så kan man gå bakom husknuten, svinga några slag och sen är allt bra igen (ja kanske inte bokstavligen då men ni förstår hur jag menar). Jag är så jävla less på detta tjafs som pågår mellan (främst) kvinnor.... Att dom orkar...

Att hitta tillbaka till en nära vän som man trott sig ha tappat någonstans på vägen betyder mycket. Att kunna "plocka upp tråden" där vi lämnade den för nästan ett år sedan känns befriande. Att sitta och prata i telefon i TIMMAR är en underbar känsla, samtidigt som man kan bli förvånad över att man inte har hunnit prata om allt som man hade tänkt. Eller att sitta och referera till någon serie som vi båda har sett, nämna episoder ur speciella avsnitt som får en att nästan kissa på sig när man försöker återge det som hänt.

Att växa in i rollen från småbarnsförälder till (snart) tonårsförälder har oxå varit något som jag har fått tampas med denna sommar. Dotterns humörskiftningar är inte att leka med och jag undrar om inte hormonerna håller på att spela Sonen ett spratt oxå. Dessa två underbara barn som nu är på väg att bli helt självständiga individer... Samtidigt som det är sjukt häftigt att följa deras resa vill jag som alla andra föräldrar få säga: STOPP!!!! STANNA KLOCKAN!!!! JAG VILL INTE ATT NI VÄXER MER NU!!!!!
Jag vill att mina barn ska fortsätta krypa upp i soffan för att kramas med mig, jag vill att min son ska slänga ut armarna och skrika "KÄRLEK" när han ser mig på avstånd och komma rusande för att ge mig den där underbara kramen som gör att hjärtat nästan stannar och man får en klump i halsen av all den kärlek och tillhörighet som slår över en...

Att ständigt fajtas med att försöka övertala sitt innersta att allt kommer att bli bra här där vi är nu... Jag går omkring och kör "omvänd psykologi" på mig själv varenda eviga dag. Det ÄR otroligt vackert på mina långa hundpromenader. Det ÄR bekvämt att bo 10 minuter ifrån stan. Det ÄR en lyx att ha så bra och fina grannar. Det ÄR HÄR som jag har mött mina finaste och bästaste vänner i livet. Allt detta ÄR jätte bra och härligt på alla sätt och vis men det betalar fortfarande inte mjölken på ICA.... Det är HÄR som det inte finns något jobb som jag kan få... Jag är så otroligt less på att höra "du är alldeles för överkvalificerad för denna tjänst och vi förstår ju att du inte kommer att stanna kvar hos oss med dina meriter" eller "med din examen och dina tidigare erfarenheter hamnar du på ett annat löneläge än vad vi kan erbjuda för om vi anställer dig på denna ingångslön får vi facket på oss"... Kul.... Tack så jävla mycket!

Mörkret... Som jag välkomnar mörkret utanför fönstret. Jag är INTE skapt för att klara av ljus dygnet runt. Min kropp och själ behöver mörker för att fatta att "nu blev det natta"... Visst är det trevligt med ljusa ljumna sommarkvällar och sånt.... Yada yada yada... Vi snackar Jämtland nu, people! Det är inte helt vanligt med ljumna sommarkvällar här... Jo visst nu sista två veckorna har det varit super najs men veckorna innan gick i alla fall jag omkring med Ullfrotté, täcktjol och pannband på mina hundpromenader... Ljust och varmt på dagen, ja tack! Skymning och mörkt på natten så man får tända lite ljus och några små lampor. JAJAMENSAN!!!!

Tankarna är många, känslorna ligger utanpå kroppen och jag längtar efter mina "små" så det gör ont! Väljer som så många gånger förr att fly från dessa känslor och sätter mig i bilen imorgon och kör 80 mil sydväst! Åker dock inte själv denna gång utan ser fram emot ett härligt sällskap av en underbar människa som får mig till att skratta så där hejdlöst. Vi kommer att ha en otroligt rolig resa ner till Göteborg, L8 och jag, vilket är lite av min räddning just nu...

Känslan av att bli bortskämd är gudomlig!

Så är det just nu, när mamma är på besök lever jag lyxliv. Det är så himla skönt att få bli bortskämd ibland för det är banne mej inte ofta som det händer.
Att någon betalar maten man handlar eller köper en flaska vin eller tar med barnen på stan och säger "vad är det ni behöver och vill ha" är lyx för mig. Jag känner en otrolig tacksamhet till denna makalösa kvinna som jag kallar för "Mamma".

På tal om bio... En påse nötter...

För att spinna vidare lite på det här med kvällens biobesök... Sonen är inte speciellt intresserad av godis (och ingen kan vara gladare än jag för det) så därför vill han ha antingen chips eller ostkrokar på bion. Vi köper då med oss det från vår ICA Maxi-butik och jag bestämmer mig för att jag oxå minsann ska få unna mig lite "snacks" till bion. Nu äter ju inte jag socker så då faller det sig naturligt att det blir en påse nötter. Jag TROR mig köpa denna påse med nötter och sitter glad i hågen (i mörkret) på biosalongen och öppnar påsen och upplever ganska direkt att "oj oj så mycket smak det var på nötterna i denna påse"... Hmm... Jag visste verkligen inte att ICA hade "En het blandning av kryddade jordnötter, jordnötter, heta cashewnötter samt russin"....




Det var den nedre påsen som jag hade med mig in i mörkret... Jag säger inte att jag ångrar det utan dessa nötter var oxå väldigt goda men jag var inte helt förberedd på att de skulle smaka mer än salt :)

Dumma mej 2

Jag och Sonen har ikväll varit på bio, själva... Eller ja inte själva, salongen var nästan fullsatt men det var bara han och jag. Lovely med lite egentid så där på tu man hand något som inte händer speciellt ofta. Vi såg på denna film:


Alltså något så jävla tokroligt som denna film har jag nog aldrig upplevt tidigare, eller jo det kanske jag har men denna var riktigt riktigt rolig. Rekommenderas varmt! I alla åldrar!

Det finns för- och nackdelar med att gå på bio.
Fördel: 3D, ljudet och bioduken.
Nackdel: Småfisande barn som sitter och snorar i stolen brevid.
Fördel: Snygga (förhoppningsvis) ensamstående pappor som är där med sina barn som uppmärksammar vad man heter när man FÄJSBOOKAR innan filmen börjar ;)

Och till något annat som går att lista i en för-och nackdelar-lista: VÄDRET!!!!
Fördel: Det vore synd att inbilla sig att vi i mitten på Sverige faktiskt kan uppleva en varm och solig sommar och nu undrar ni säkert hur detta kan vara en fördel, jo jag tänker så här: Besvikelsen blir inte lika stor nu när det visar sig att det är samma skitsommar som alla andra år...
Nackdel: Man har inte riktigt hinna vänja sig av med underställ och fleece-kläder förrän de behövs igen...
Fördel: Det är myggfritt i stormen.
Nackdel: Det regnar på tvären.

Slut för nu.

Najs life

Jo idag är det riktigt najs, om vi hoppar över det här med sommarvärme och sol vill säga...
Min fina mamma hämtades på flygplatsen mitt på dagen idag och vi åkte en liten sväng istället för att åka direkt hem. Det inhandlades lokala jordgubbar på ett ställe och åts en räkmacka på ett annat ställe. Gissa om Sonen var nöjd då. Han är heeelt tokig i räkor!

Sen har vi haft Monopol-maraton sedan i fredags så vi spelade lite mer när vi kom hem. Sen, hööörni! Sen var jag och min mor iväg och kollade på en större lägenhet som jag står som nummer 2 på att få!!!! Den skulle verkligen sitta som en smäck! För er som inte vet hur det är att ha en dotter som är i puberteten och ha en toalett kan jag tala om att det funkar så där... Ja detta kan låta som värsta gnället och värsta I-landsproblemet då vi nu har en stor och fin 3:a men men nu har vi fått detta erbjudande och då hoppas vi på det bästa!!!!! Å så har den uteplats oxå! Iof har vi en super stor balkong idag på 18kvm, även kallad terrass men i alla fall. Tänk att få släppa ut Doris å kissa bara sisådär... Som vi kunde när vi hade huset...

Det som upplevs som "smolket i bägaren" just nu är denna fras: "Men du är alldeles för överkvalificerad till denna tjänst. Om vi lägger ihop din examen och dina tidigare erfarenheter så förstår vi att du inte kommer att stanna kvar hos oss längre än det tar för dig att få ett annat jobb samt att du hamnar i ett helt annat löneläge.".... Kuuuul! Hmm... Detta var faktiskt inte vad jag förväntade mig att mina tidigare erfarenheter skulle sätta käppar i hjulet. Däremot har jag fått påtryckningar från "bekanta" söderöver att det finns hur mycket jobb som helst för mig med mina erfarenheter OCH examen men vad hjälper det när det är här i Östersund som vi bor?!

Nehe... Nu ska jag minsann packa ner mina barn som ska sova i samma rum inatt och gör kväll själv.

Bacelurerna gör att jag låter som Marge Simpson...

Baciller har tagit över min kropp och röst... Eller ja... Om jag "pratar upp mig" låter det kanske inte alls lika illa om det känns när jag pratar... En lite så där härligt skrovlig whiskyröst känns det som om jag har, tidigare idag lät jag som Marge Simpson...
Jag mår förövrigt inte speciellt dåligt, har haft feber i natt men inte så mycket på dagen men en hosta som inte alls är något trevligt sällskap...  Däremot har jag tagit tillfället i akt att läsa ut denna bok, en bok som jag lånade i lördags och som lästes ut i morse:


Den var riktigt rolig faktiskt, skrattade högt vid vissa tillfällen och kände igen mig i allt för många delar av boken... Jag och fina bästaste vän har kommit på att våra liv skulle minsann oxå bli bästsäljare i bokform så det är väl bara till å börja skriva eller? ;)

Måste även passa på att berömma mina underbara hjälpsamma barn som nu officiellt är på sommarläger (Läs:arbetsläger)... Platsen/orten är samma som hemadressen och syftet med lägret är att hjälpa till mer hemma... Dottern har åkt på att ta disken en gång om dagen, lite så där lagom nu när diskmaskinen är paj och Sonen har då fått det stora nöjet att få ansvaret över att plocka in den rena torra disken på rätt plats. Den lille rackarn trodde han skulle komma undan genom att säga: "Jag är för kort"... Men tjena, du har en morsa som är född "för kort"... Den gubben gick inte så nu är han en fena på att ta fram pallen för att nå tillräckligt upp i skåpen... Utöver detta finns det sedan tidigare schema där de får hjälpa till med diverse saker vilket fungerar suveränt. Jag har duktiga barn!
Imorse när Sonen insåg att mamma inte mådde så där prima fixade han frukost på sängen åt mig OCH sin syster... Jag fick fil med solrosfrön och pumpakärnor och Dottern fick två klämmackor. Han kan minsann om han vill :) Sen blev det iof diskussion om att han tyckte att Dottern skulle kirra frulle åt honom men det gick inte det heller... Nitlott kan man säga...
Nej men jag har insett efter ett par veckors sommarlov nu att jag tänker INTE låt all min tid gå till att plocka, tvätta, damsuga, damma, torka golv, diska, laga mat osv... NEJ! JAG ska banne mig unna mig (mellan jobbsökandet då) att läsa alla de där böckerna som jag har suktat efter under min studieperiod... Jojomensan, det ska jag göra! Läsa böcker som jag själv har valt, inte nödvändigtvis på svenska men som jag har valt!!!!

Slut för nu :)

Idag var måttbandet min bästa kompis!

Jag har (som tidigare nämnt) lagt om min kost lite grann på inrådan av syster-yster. En förändring som inte är så där super duper enkel men det gör mig verkligen gott.
Jag har inte kommit så långt att jag inte känner sug efter tex en macka med marmelad på... Eller klyftpotatis till köttet osv... Däremot är allt sug efter godis och chips å sånt helt borta, det gick fort. Nu har jag iof inte haft något större sötsug sedan jag började dricka det som får världen att snurra men i alla fall...

Idag mätte jag mig för första gången på länge (ha i åtanke att jag la om kosten för ca 2,5 månader sedan) och har enligt mina egna anteckningar minskat i omkrets ordentligt. Sedan 3/1-13 har jag till dags datum tappat 10cm runt naveln och 8cm runt höften... Känns okej faktiskt :)

Tror dock att mycket av det som har försvunnit är vätska, vilket känns helt otroligt skönt på sätt och vis. Nu ska jag bara ta tag i det här med träningen så ska vi se att det blir ännu bättre resultat... :)

Bästa videon eeeveer! RED FANG - Wires

Detta måste ju vara en av världens bästa musikvideos, utan tvekan! Så jävla bäst! Å musiken!!!!! Jag är heeelt såld!!!!

Clutch - Electric Worry & The Creeps - Ooh I Like It!

Igår var det dagen efter midsommar och man var väl så däääär pigg... På kvällen var jag ute och gick med Doris samtidigt som jag lyssnade på musik, vilket är väldigt vanligt för mig. Jag liksom försvinner in i min lilla fantastivärld när jag är ute med henne.
Jag gick och lyssnade på en tjej som heter Anna Ternheim och när jag kom hem skulle jag kolla på någon video på YouTube tänkte jag... Då i högerspalten dyker bandet Clutch upp. Jag vet att jag har lyssnat på dom förut i något sammanhang men vet inte vilket. Men satan i gatan vilken musik!!!!
Herre min lilla skapare så jag gick i gång framför datorn.
Men lyssna själva så får ni höra...



Jag är lite lur på om deras musik spelas i serien Sons of Anarchy, en serie som jag följer, känns väldigt bekant...
Har suttit en stund nu och försökt hitta ett svenskt band som jag lyssnade en del på för länge läääänge sedan men kommer ju inte ihåg vad dom heter men musiken påminner jätte mycket om Clutch... Ja ja det kommer säkert när man minst anar.

Och nu några timmar senare på min hundpromenad kommer jag ju på låten... Det var denna jag tänkte på:

Sarah Dawn Finer - Does She Know You & Nu vet du hur det känns

You win some and you lose some...





Nu vet du hur det känns... Att vara den som förlorar... Hon är redan någon annans...

Pengar hit och pengar dit...

Att allt kostar pengar det vet vi... Men måste allt kosta så förbannat mycket pengar och när är det bra att slå till trots att det är tomt i kassan? Jo det kan jag tala om för er. I min kassa har det varit tomt en längre tid för att det kostar att leva alltså då pratar vi inte om att unna oss en massa nya saker och kläder å annan lyx utan L.E.V.A. Det kostar pengar att ha barn osv YADA YADA YADA så är det och det är fakta.

Nu har jag varit i en typ av spiral där allt bara går åt helvete (igen) rent ekonomiskt men jag har mått så fantastiskt bra i själen, inte låtit detta sätta sig på humöret och bara mått bra i nuet tills min otroligt högt värderade diskmaskin gick sönder härom dagen... :( Förbannelse!!!!
Jag är verkligen beroende av den då mina händer inte mår bra av att vara i för mycket vatten (huden lossnar i handflatorna, det blir som fjäll på en fisk...) men nu är det bara till att gilla läget tror jag...
Och så kommer vi till det där med att lägga pengar på bara MIG MIG MIG!!! Det händer absolut inte ofta och nu fick jag ett helt fantastiskt erbjudande och pris så det var bara till att slåååå till!

Jag har köpt nya glasögon! Jo då det var väl en sisådär 10 år sedan (minst) och har verkligen varit vågad i mitt val av glasögon tycker jag själv...
Så här kommer ni att se mig framöver:

Foto: Privat 2013-06-13

Ja så blev det nu ett par Odd Molly och jag fick en så fantastisk hjälp då en av mina vänner är optiker. Super härligt bemötande även av hennes kollegor och så fick jag minsann ett nytt namn på köpet oxå som var mycket uppskattat.

Nu laddar jag inför Dotterns avslutning imorgon, idag var det Sonen som hade skolavslutning så officiellt har han nu sommarlov, viss avsaknad av gemensam fikastund är det dock men det tar vi igen med Dotterns klass imorgon. Efter avslutning packar jag in Dum-Doris i bilen och åker ner till mor min i Sthlm för att få hem saker som jag har fått efter min morfars bortgång. Inga direkt stora saker utan sånt som går in i en personbil så därför får Doris plats i min combi. Blir nog en bra och meditativ resa, kan behövas efter alla turer som har varit sista tiden...

Akuten mitt i natten

Jag har världens bästa vänner! Och jag får hela tiden bevis på att jag är en bra vän tillbaka, igår är ett jätte bra exempel.
En av mina nära vänner ringer mig i ett ganska kaosartat tillstånd och behöver hjälp. Hennes dotter som är lika gammal som min tjej har ramlat av sin häst under en lektion där de galopperar i paddocken och landat olyckligt på ett av hopphindren. Hon har verkligen jätte ont och behöver ambulans.
Min fina fina vän lyckas i allt detta hålla sig lugnt, se till att jag kom och hjälpte henne med hennes två mindre barn, fixa så någon hjälpte dom med deras häst samtidigt som hon larmade en ambulans.

Jag fick hjälp av pappan till mina barn som tog med sig Sonen hem till honom och efter att jag hade lämnat dom mindre barnen till sin far åkte jag och Dottern in på akuten och höll dessa två tappra soldater sällskap. Men jisses så ont hon hade denna lilla 12-åring...
Runt 02-tiden ringde de efter skjuts hem och en medtagen tjej med otrolig smärta fick lämna sjukhuset. Inget brytet, tack och lov men musklerna har fått sig en rejäl smäll vilket i sig måste göra fruktansvärt ont!

När Dottern vaknade var detta bland det första som kom över hennes läppar, hon ville verkligen veta hur hennes kompis mår. Hon var egentligen inte ett dugg intresserad av att åka hem från sjukhuset heller vilket får mig att känna mig riktigt stolt på något sätt i allt detta! Vilken fin dotter jag har och vilken fin vän hon är emot dom som är snälla mot henne.
Idag är man ganska så trött och lite "mossig" liksom och man har fått en liten tankeställare på hur fort allt kan ändras från en timme till en annan.... Något att tänka på lite oftare tror jag.

Fredrik Reinfeldt gammal?

Bara så ni vet (för jag misstänker att ni har undrat) så är vår statsminister jätte jätte gammal!
Efter en fotbollsträning med Sonen kläcker han ur sig kommentaren: "Pär hade sönder min nagel med fotbollen"... Ja alltså denna kommentar var väl kanske inte helt väntad ifrån Sonen 9 år fast ändå inte... Samtidigt dök vår statsminister upp i rutan och Sonen undrade då om jag visste vem han var... Ehh... Jo (lite koll har jag ju...) jag visste vem han var... Men det jag inte visste var att han (minsann) var 1367000 år gammal! För det hade dom faktiskt (!) lärt sig på skolan!!!
Verkar vara en bra skola det där, som Sonen går på...

Alltså den här dagen blir ju bara bättre och bättre :)

Besked om ev jobb i höst om jag inte har hunnit få tag på något annat innan :)
Har eventuellt hittat ett skåp som jag är på jakt efter som jag kan få måla om...
Behöver dock köpa på mig ett gäng med penslar först, något som jag trodde att jag hade för jag har haft jätte många penslar som jag ärvt efter min morfar och min gammelmorfar men tydligen så finns dom inte i mina ägor längre... Ja ja... Vad är väl en pensel?! :)

Men nu jävlar nu vänder det!!!!

Jojomensan!!!! Ljuset i tunneln är INTE tåget!!!!
Jisses så glad man kan bli för att få ett mail ifrån en myndighet som gör att en av de största stenarna släpper!!!! Wiooooooohoooo!!!!

Trots att jag har en son hemma som har ont i huvudet och att det regnar så känns allt så himla härligt en då på något vis. Detta måste vi fira säger jag till Sonen, schysst morsan säger han tillbaka och firar på sitt egna lilla vis: en alldeles för stor tallrik med taco-chips och riven ost :) Gulle han!!!!

Själv tänker jag mer på att jag nu kan betala tillbaka alla små skulder som har börjat växa upp hos en massa människor i min omgivning. Åååå så skönt detta ska bli!!!! Denna känsla vill jag ska följa med mig lääänge!!!

Gömma sig...

Man kan gömma sig bakom ett leende men frågan är hur länge innan allt börjar lysa igenom...

Morgonhumör

I helgen var jag i Sthlm i 22 intensiva timmar! Organisationen som jag är involverade i hade en helt makalöst fantastisk "happening", ni vet något som nästan kan liknas för bönemöte eller nått. Man kommer dit, träffar en massa trevliga och vackra människor som mår bra från insidan och ut. Vi delar samma vision och dröm och vi delar med oss av våra egna erfarenheter. Vi håller inte hand och sjunger sånger tillsammans men en otroligt stark känsla av gemenskap genomsyrar hela lokalen.
Man befinner sig i ett lyckorus från det att man kliver in i bilen tidigt tidigt på morgonen tills man kliver ur bilen på eftermiddagen dagen efter.
Efter en sån här resa går luften ur en lite grann, man blir liksom lite "bakis" men det tror jag är en sund och nyttig reaktion då man har fått så många intryck och positiva upplevelser som tar jätte mycket energi att sortera och tänka på om och om igen.

Det största (tror jag innan jag riktigt har sorterat klart alla intryck och känslor) är detta med att man alltid har ett val på hur man väljer att bemöta andra människor. En av talarna som verkligen gick hem hos mig är en kvinna vid namn Vicki. Jisses vilken kvinna! Jisses vilken drivkraft och inspirationskälla. Hon berättade bland annat om att hon medvetet gör ett val i hur hon väljer att bemöta alla människor som hon träffar genom detta. Hon tog ett exempel med hennes son som varje morgon vaknade på strålande humör, samtidigt flikade hon in i att hon inte alls är en morgonmänniska, men att hon hade bestämt sig för att om han som ett litet barn kunde välja att vakna glad och lycklig på morgonen så kunde hon.
Tog med mig detta gjorde jag och skulle väl sätta det i verket i dag tänkte jag... Men SHHIIIIT så fel jag hade :)
Hade två barn som var tröttare än det tröttaste, en på G att bli superförkyld som var iväg på fotbollsmatch långt borta igår och en son som somnat sent ett par dagar vad jag förstår... Och som om inte det vore nog så hade Sonen missat att han skulle komma ombytt till gympakläder idag då de ska springa någon form av springtävling på skolan och kan ni gissa VEMS fel det var?! Givetvis var det mammans fel att han inte kunde komma ihåg det... Givetvis var det mammans fel att han bara har mjukisbyxor som fladdrar vid benen.... Givetvis var det mammans fel att han var tvungen att ta fram egna kläder... (Visst har jag nämnt att han har fyllt 9 år va?!)... Jo då idag var allt PRECIS allt mammans fel... Därför blir ändå förvåningen stor när båda barnen är på bra humör när de går ut genom dörren. Vad och när skedde denna humörsvängning? Märkligt! Själv sitter jag här och försöker intala mig att ååååhhh vad mysigt med ett par ynka varmgrader utanför fönstret och storm... Åhhhh så mysigt!!!!!!
Jo jo... Den svenska sommaren är här!!!!!

Att be om hjälp...

Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att be om hjälp! Alltså på riktigt vad sitter det i? Ja nu pratar jag enbart om mig själv och ingen annan.
Jag tog inte körkort förrän jag flyttade upp till Norrland (bodde nästan granne med Tuben i Sthlm så det kändes nästan som en onödig utgift att ta körkort), gifte mig med en mekaniker så det här med att ta hand och serva bilen har aldrig riktigt legat på mig. Tills nu... Fd maken har ingen lust och hjälpa mig längre och då måste jag få hjälp på annat håll men det tar EMOT att behöva be om hjälp...

Har blivit tvungen att be en granne om hjälp sedan tidigare och han är sjukt duktig med bilar, har även en annan granne som "övervakar" mitt byte av däck så det går till på rätt sätt men nu kommer vi till sånt där som att byta olja, oljefilter, ev luftfilter osv osv... För mig låter det som hubbabubba vilket inte underlättar men jag tog mod till mig och bad en vän om hjälp, en vän som sa ja på en endaste gång och här har jag gått omkring och våndat för att fråga... Så mina vänner ikväll ska vi spana in underredet på Pärlan!!!!

Ska även visa honom mitt lilla missöde härom helgen då jag lyckades backa in i en BJÖRK som valde att flytta på sig när jag la i backen, fruktansvärt oförskämt gjort av björken tycker jag... En lampa som gick och plasten runt om... Å så blev det en buckla på kofångaren... Men vet ni detta är första skadan som jag har lyckats med på en bil överhuvudtaget så jag kanske inte ska klaga...

Ska bli spännande att se hur dyrt detta kommer att bli, vi kan väl tillsammans beställa att det inte kostar så mycket va?!

Hörs da!

Komplimang på hundpromenaden...

Var ute med Dum-Doris nu på morgonen och blev ståendes med en man som för mig är helt främmande, vi pratade om när de skulle släppa på vattnet då det fortfarande är lite vatten i sjön. Å så kläcker karln ur sig efter en stund att jag har en otroligt vacker och trevlig hund. Ja ha svarar jag lite paff för vacker är inte ett ord jag skulle använda för Doris, otroligt söt, javisst men kanske inte vacker... "Ja hundar blir precis som sina ägare, vet du" får jag till svar och så bländar han av det vackraste leendet som jag har sett på länge.
Jojo... den här promenaden var bra för självförtroendet!!! Suger åt mig som en svamp!!!! :)

FREEEEDAG!

Hela dagen är det fredag!!!! Härliga tider. Bråda tider :)
Har en hel del som ska hinnas med idag... Och med tanke på att jag var ute och (som vanligt varje år) brände mina axlar gör det inget att dagens sysslor är inomhus.
Fixa, trixa, packa, plocka för imorgon blir jag upphämtad och en "Splash and Dash" visit till Sthlm är på tapeten!
Åker ner imorgon bitti och hem söndag förmiddag, en natt i den kungliga hufvudstaden med andra ord. Jag vet redan nu att jag kommer att gå på små rosa moln på söndag och vara HELT euforisk. Riktigt najs!!!!!!!

Mitt liv utan kolhydratet och socker går riktigt riktigt bra faktiskt. Har tappat en hel del vätska, vilket var huvudsyftet med denna förändring, jag känner att mjukheten och smidigheten i kroppen kommer tillbaka samtidigt som jag kan få ett enormt sug efter vissa saker så som jag skrev i mitt tidigare inlägg: MJUKGLASS!!!!
Igår var det riktigt riktigt nära att jag föll för frestelsen. Var iväg och hälsade på en fin vän mitt på dagen som tycket att det var jätte bra det jag gjorde men att jag inte fick glömma bort att "unna mig något"... På kvällen var jag och Sonen på affären och jag hade lovat honom en mjukglass (muta om ni så vill)... Där stod jag i kön och dividerade med mig själv om jag kanske skulle ta och "unna" mig en glass för visst har jag varit duktig!
Tog ingen glass för med tanke på att jag ska iväg i helgen och misstänker att ett glas vin kan slinka ner på lördag så avstod jag faktiskt glassen. Å vad faan hände kan man då undra?! Suget försvann och Sonen fick äta sin glass ifred.
Testade dock två stycken taco-chips till middagen igår men de var inte alls så goda som jag minns att dom var. Har smaklökarna ändrats så mycket på bara 4 veckor? Jag som fullständigt kunde gå bananas på en påse taco-chips! 1-0 till Mimmi liksom.

Nu ska Pucko-Hunden och jag ut på en morgonpromenad sedan ska vi hålla oss inne :)

Känner ett enormt sug och en sorg efter MJUKGLASS

Jo ja... Hmm... Bantar jag? Nej jag vill nog inte kalla det för att jag bantar för tanken är ju inte att jag ska börja äta mer sen... Jag har väl mer eller mindre lagt om mitt sätt att äta och främst vad jag väljer att stoppa i mig. Detta går i vågor märker jag... Och ni ska inte tro att vågorna är små utan det är riktiga dalar upp och ner.
Idag är det 4 veckor sedan som jag plockade bort kolhydrater och socker och på det stora hela har det gått jätte bra. Jag har av någon anledning en massa vätska i kroppen vilket jag ser försvinner mer och mer, jag känner av lederna (främst i fingrarna) och känner mig bättre även där. Sedan tillsätter jag ju kroppen mitt näringstillskott så blodsockret har varit ganska ok sedan innan men vad gör man åt dessa sug som kommer över en hux flux! Det blir nästan som en sorg... Att komma på att man ska överleva en hel sommar utan mjukglass... Hur i hela friden ska det gå till? Ja inte vet jag... Prövningarna finns där runt omkring oss överallt. Jag blir förvånad varje gång jag läser en innehållsförteckning på vad som egentligen är i! Visste ni tex att det är SOCKER I MAJONNÄS????? Ehhh.... Följer man ett recept och ska göra egen majjo inte faan har man i socker då heller men färdig majjo från butiken har det... Märkligt! Oroväckande!!!!

Ja ja... Igår kom i alla fall det sjuuukt jobbiga suget efter MJUKGLASS över mig som en tsunami... Tog tandborsten i ett bestämt grepp och gick sen och la mig... Fantastiskt spännande att jag ligger och spelar Candy Crush sen när jag ska sova :)

Nu ska jag ut med Doris, sen träffa en vän som jag inte har träffat på ett tag, vi sprang på varandra på Ko-Utsläppet för några veckor sedan så det ska bli super duper najs!

Ha bästa dagen!

Jag tänker på det här med pengar...

Jag har många i min närhet som undrar hur jag gör för att få det att gå runt ekonomiskt och till er kan jag ge er ett helt ärligt svar: Jag vet inte men det funkar.
Okej nu har jag inte pengar över så jag har möjlighet att "unna" mig själv något som det så trendigt heter men mina barn har mat på bordet och (oftast) hela kläder på kroppen men nu vete tusan hur det ska gå till...

Ett tips till alla som pluggar och hamnar mitt upp i en separation med påföljden att man måste sälja en fastighet... Vänta! Om så är möjligt så vänta!!!! Det blir bara en massa tråkigheter i slutändan en då.
Jag hade en önskan om att få vårat gemensamma hus sålt innan årsskiftet men så blev det inte av olika anledningar och det "straffas" jag för nu... Jag har redan betalat tillbaka en himla massa pengar till CSN då den summa som vi sålde huset för räknas som inkomst och ja den översteg maxsumman som man får tjäna per termin... Nu vill dom små liven på tidigare nämnd myndighet ha in ytterligare en massa stålars...
Ca 65.000kr kommer denna husförsäljning att kosta mig och ja det är några som har yppat "Ja men denna kostnad måste ni ju dela på du och ditt ex eftersom det var gemensamma utgifter ifrån er gemensamma husförsäljning"... Jo visst så kan man kanske tycka men det lär inte bli någon förändring i detta i alla fall...

Ja ja... Vad är väl en bal på slottet? Önskvärt skulle dock vara att dessa människor som har så mycket att tycka och tänka om står för det som de säger då de är "väldigt nära vänner" (vad nu det betyder) med min tidigare äkta make... Tips och råd om hur man ska leva sitt liv får man ta emot men att sedan stå för vad man tycker det är inte lika självklart.... Bedrövligt kan man tycka, fegt tycker jag!

Annars har jag faktiskt haft en heeelt fantastisk helg! Heeelt fantastisk! Barnen har varit på topp och jag har valt att bara vara i dagarna två. Idag blev jag firad för att jag är mor till två fantastiska barn och bara genom att se lyckan i deras ögon gör allt annat så litet på något sätt. Jag tror på denna sommar, jag! Jag har en härligt goooo känsla i magen om att det ligger äventyr och lurar runt hörnet :) Å jag gillar't!!!!

Tjing!

Cirkeln är sluten, det är nu det börjar på riktigt! & Robyn - Here We Go

Ja men nog kan man säga att cirkeln är sluten för min del, det är nog nu som jag verkligen kan resa mig upp och skaka av mig allt som har hänt! Å då menar jag inte de senaste åren bara utan saker som hände för hmm en sisådär 350 år sedan med människor som man inte helt har kunnat få ut ur systemet liksom.

Ja men nu är det klart, klappat och utrensat jävlar i min lilla låda och jag mår så sjukt galet bra utav det.
Skrattar först som skrattar sist lite så där, vem ler nu liksom.


Ja men det var ju bara en liten del av allt som hände i helgen... Den började ju helt alldeles underbart på Systembolaget med min fina fina vän Malina, där vi båda fick visa leg minsann och det skrattade vi båda hejdlöst åt och så drog hon snabbt upp mobilen och sa: "Det här måste vi ut med på Fejjan" å så stod vi där och fnittrade nöjt som två tonåringar...

Lördagen spenderades på absolut bästa sätt, Doris lejdes bort och sedan var det "nästan" fest resten av dagen. Bortbjuden var jag och såg fram emot denna kväll. Ett helt gäng med kvinnor som skrattar åt det mesta. Och så mycket tok vi håller på med när vi samlas... Helt fantastiskt är det. Själv avvek jag ifrån festen först (vilket är ytterst ovanligt) blev hämtad och resten är "historia"....

Livet är så himla märkligt kan man säga ibland, något som man har gått omkring och tänkt på ett par år och så helt plötsligt står allt klart för en och man inser hur man vill ha det... Eller snarare hur man inte vill ha det eller nått... Ja ja.... Cirkeln är sluten i alla fall, jag börjar om, tvår mina händer och går ut i solskenet med ett leende. Kom igen världen!!!! BRING IT!!!!!!

MEEEEEEEEEEEEN HUR SVÅRT KAN DET VARA LIKSOM?!?!?!!?!?

Upp som en sol och ner som en pannkaka kan man säga...

Dagen började jätte bra, jag och Dottern tog en rejäl sovmorgon till kl 10, sedan tycker jag mest att denna dag har såsat sig fram liksom... Jag har dock lärt mig saker idag... Jag har bland annat lärt mig att man kan tömma ett bildäck på luft istället för att fylla det... Jag har lärt mig hur tålamodskrävande det är att så frön för ett och ett för att lessna och skaka ur fröna ur påsen och antingen får vi massor av smultron eller inga alls... Nu gäller det bara att komma ihåg dom små liven då de skulle stå mörkt och det enda stället som är mörkt i lägenheten är i förrådet...

Jag har lärt mig att 24 timmar utan kolhydrater och socker får en människa till att gråta... Hejdlöst bara så där... Sen har jag gjort saker som jag har kunnat sedan innan, som att bleka håret och (givetvis) skiftar det i blått (som vanligt)... Fattar inte riktigt vad det är som jag gör fel men någon form av blå nyans får håret i alla fall...

Man blir lite dagavill när barnen är lediga så här mitt i veckan och imorgon "blir jag utan barn" igen... Kan dock komma på saker att roa mig på ändå men det blir väldigt tomt utan dessa "små" liv... Festligheter stundar inför helgen vilket kommer att bli så himla roligt! Som jag har längtat!!!

Ja ja... Tjing!