Det händer så mycket i mitt liv just nu...

Det är svårt att smälta allt som händer i mitt liv just nu, vissa saker och erfarenheter kunde man kanske vara utan och andra absolut inte.

Lyckan över att få ett efterlängtat besked som är positivt är obeskrivlig och man känner att man börjar hoppas på livet igen... Mitt liv! Att få ställa i ordning ett hem som ska bli mitt och barnens känns fantastiskt!
Sorgen över att se hur människor reagerar och agerar över saker som egentligen om de tänker efter innerst inne bara är skitsaker är en av erfarenheterna som jag kan leva utan.
Vänner är bland det bästa och viktigaste man kan ha, utan nära vänner stannar livet och man förtvinar. Denna sommar har fått mig till att reflektera på hur människor medvetet eller kanske omedvetet väljer att behandla andra människor i sin omgivning och jag blir nästan mörkrädd över det jag ser. Att medvetet försöka göra en annan människa illa genom att kasta skit bakom ryggen på dem är bara fegt. Själv är jag nog mer lik en man i det hänseendet, va faan blir man osams så kan man gå bakom husknuten, svinga några slag och sen är allt bra igen (ja kanske inte bokstavligen då men ni förstår hur jag menar). Jag är så jävla less på detta tjafs som pågår mellan (främst) kvinnor.... Att dom orkar...

Att hitta tillbaka till en nära vän som man trott sig ha tappat någonstans på vägen betyder mycket. Att kunna "plocka upp tråden" där vi lämnade den för nästan ett år sedan känns befriande. Att sitta och prata i telefon i TIMMAR är en underbar känsla, samtidigt som man kan bli förvånad över att man inte har hunnit prata om allt som man hade tänkt. Eller att sitta och referera till någon serie som vi båda har sett, nämna episoder ur speciella avsnitt som får en att nästan kissa på sig när man försöker återge det som hänt.

Att växa in i rollen från småbarnsförälder till (snart) tonårsförälder har oxå varit något som jag har fått tampas med denna sommar. Dotterns humörskiftningar är inte att leka med och jag undrar om inte hormonerna håller på att spela Sonen ett spratt oxå. Dessa två underbara barn som nu är på väg att bli helt självständiga individer... Samtidigt som det är sjukt häftigt att följa deras resa vill jag som alla andra föräldrar få säga: STOPP!!!! STANNA KLOCKAN!!!! JAG VILL INTE ATT NI VÄXER MER NU!!!!!
Jag vill att mina barn ska fortsätta krypa upp i soffan för att kramas med mig, jag vill att min son ska slänga ut armarna och skrika "KÄRLEK" när han ser mig på avstånd och komma rusande för att ge mig den där underbara kramen som gör att hjärtat nästan stannar och man får en klump i halsen av all den kärlek och tillhörighet som slår över en...

Att ständigt fajtas med att försöka övertala sitt innersta att allt kommer att bli bra här där vi är nu... Jag går omkring och kör "omvänd psykologi" på mig själv varenda eviga dag. Det ÄR otroligt vackert på mina långa hundpromenader. Det ÄR bekvämt att bo 10 minuter ifrån stan. Det ÄR en lyx att ha så bra och fina grannar. Det ÄR HÄR som jag har mött mina finaste och bästaste vänner i livet. Allt detta ÄR jätte bra och härligt på alla sätt och vis men det betalar fortfarande inte mjölken på ICA.... Det är HÄR som det inte finns något jobb som jag kan få... Jag är så otroligt less på att höra "du är alldeles för överkvalificerad för denna tjänst och vi förstår ju att du inte kommer att stanna kvar hos oss med dina meriter" eller "med din examen och dina tidigare erfarenheter hamnar du på ett annat löneläge än vad vi kan erbjuda för om vi anställer dig på denna ingångslön får vi facket på oss"... Kul.... Tack så jävla mycket!

Mörkret... Som jag välkomnar mörkret utanför fönstret. Jag är INTE skapt för att klara av ljus dygnet runt. Min kropp och själ behöver mörker för att fatta att "nu blev det natta"... Visst är det trevligt med ljusa ljumna sommarkvällar och sånt.... Yada yada yada... Vi snackar Jämtland nu, people! Det är inte helt vanligt med ljumna sommarkvällar här... Jo visst nu sista två veckorna har det varit super najs men veckorna innan gick i alla fall jag omkring med Ullfrotté, täcktjol och pannband på mina hundpromenader... Ljust och varmt på dagen, ja tack! Skymning och mörkt på natten så man får tända lite ljus och några små lampor. JAJAMENSAN!!!!

Tankarna är många, känslorna ligger utanpå kroppen och jag längtar efter mina "små" så det gör ont! Väljer som så många gånger förr att fly från dessa känslor och sätter mig i bilen imorgon och kör 80 mil sydväst! Åker dock inte själv denna gång utan ser fram emot ett härligt sällskap av en underbar människa som får mig till att skratta så där hejdlöst. Vi kommer att ha en otroligt rolig resa ner till Göteborg, L8 och jag, vilket är lite av min räddning just nu...