Dom löser av sig om varandra dom små liven...

Scenario: Jag sitter framför datorn i köket med lurar i öronen för att lyssna på ett otroligt givande webinar, jag har poängterat ett flertalet gånger till båda barnen hur viktigt detta webinar är för mig och i långa loppet även för dem.

Tror ni jag får sitta själv? Neheeedååå...
Det ena barnet kommer in (efter läggningsdags) för att visa exakt VART hunden har slickat honom på armen... Kul och nyttig info? No not so much... Kunde kanske till och med ha väntat med att ge mig denna info men icke...
Strax efter kommer Dottern in och spolar vatten i kranen så jag tror att vi har ett vattenfall i köket, jag ger henne "onda ögat" men tror ni hon förstår? Nheheeedåååå.... Fixar sitt glas som hon ska dricka, stoppar ner en sked och snurrar runt den så jag tror jag ska bli TOOOOKIG!!!!
3 minuter senare kommer Sonen tillbaka och talar om att han och hunden är osams... Fiiiiint!

Okej, jag tror jag fick med mig det mesta ifrån detta webinar och om så är fel så har jag möjlighet att lyssna på reprisen imorgon mellan kl 10-12 så gott folk om ni undrar vart solen befinner sig imorgon just vid den tiden så är det i Östersund för då sitter jag framför datorn och lyssnar.

Hepp på re...

Patrick Swayze - She's Like the Wind

Föräldrarrollen...

Ja men vad har vi för roll egentligen när barnen börjar bli självständiga och inte alls vill sitta hemma en fredagkväll med mamma i soffan och mysa... Hmm...
Vet inte om jag gillar detta eller så handlar det bara om att jag inte inser att jag faktiskt kan ta vara på tiden på annat sätt än att "vänta på att någon kommer hem...".... Ibland blir verkligen känslan av att man bara väntar och väntar övermäktig på något sätt.

Jag är inte den bästa på att ta tag i saker längre, jag är lat kort och gott, tror att det är något man lätt blir när man har för mycket tid. Snart kommer jag att vara en av de människor som ringer till ICA Kundkort och klagar på att jag har fått FÖR MYCKET bonus på bonusbeskedet, jo människor, tro mig dessa tomtar finns där ute runt omkring oss och om jag blir hemma länge till kommer jag att kunna kvalificera mig i samma grupp.... Detta kan helt enkelt inte vara nyttigt att gå hemma så här... Nästan så man blir lite folkskygg liksom...

Å så sätter det sig på humöret har jag märkt, sur, grinig och tvär blir man! En riktig sur-f***** helt enkelt. Nej nu får det ta å hända något roligt i livet i stället...

Blääääää liksom...

Det här med att göra "nummer 2"

Jag sitter och lyssnar på Mix Megapol nu på morgonen och de diskuterar det här med att göra "nummer 2" med öppen dörr... Men seriöst! Skita med öppen dörr???? VEM gör det?!
Så utomordentligt j*vla ofräscht! Alltså på riktigt!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är av den typen människa som har svårt att göra "nummer 1" med öppen dörr eller att den står på glänt liksom... Om jag har besök och pratar med någon så skriker jag genom dörrar och väggar hellre än att ha dörren öppen... Ja alltså kissa med öppen dörr känns ju inte som något stort problem men att SKITA med öppen dörr det är för mig en gåta!!!! Och om det sedan är folk hemma så är det ju ännu värre!!!! Jag som får prestationsångest av att ha hunden inne på muggen samtidigt...

Jag minns när jag bodde i hop med två killar under en period och vi hade (som vanligt) folk hemma och kollade på någon match på tv och en av våra polare frågade om det var ok att låna muggen... Ja jag var en av dom som blev förvånad för varför fråga det liksom? Men sen kommer kommentaren, ja jag måste skita är det ok eller? Ehh... Ja men vänta nu... Nej du får enbart urinera på min toa... Det jag däremot inte hade väntat var att han faktiskt kakkabajjade med öppen dörr och även kommenterade det som hände på tvn... Trevligt?! No not soooo much...

Jag har även "kommit" på andra män som väljer att göra nr 2 med öppen dörr... Är detta ett genetiskt beting? Jag har, vad jag vet kanske är bäst att tillägga, aldrig varit med om att en tjej har kablat inför publik. Å så undrar jag... Jag skulle ha större förståelse för om en kvinna faktiskt tryckte ur sig lite skit just med tanke på att vi sitter ner och ibland händer det ju att det blir lite "bingo bingo" trots att det inte var tänkt från början men en man som oftast står upp när han går på muggen och väljer att sätta sig ner borde ju göra det av en anledning: att kakka. Varför i hela friden låta dörren stå öppen då?!

Å när vi ändå är inne på detta "skit-ämne" så kan jag ställa mig lite frågande till den här biten med att släppa sig i tid och otid... Är det oxå genetiskt??? Har hört män som har släppt sig i badrummet, gärna i badkaret och nästan klappat sig själv på axeln och lite så där små lyckligt fnittra över akustiken i badkaret... Märkligt beteende...

Skit på er :)

Jag mår ju så himla mycket bättre!

Idag (äntligen) mår jag så himla mycket bättre. Jag blev ju sjuk förra veckan och har legat med huvudvärk sedan i söndags. Jätte konstigt faktiskt för sedan jag började med mitt extra näringstillskott har jag lyckats hålla min migrän i schack. Kanske detta var någon form av utrensning som var behövlig men ont som faan har jag haft.

Jag har detta till trots gått på stan i hela TRE TIMMAR med min fina granne. Hon har liksom tagit på sig rollen att lära mig att kunna gå på stan och tillslut kanske finna någon form av njutning i det. Som det är idag åker jag in till stan, gör det jag ska och sen är det bra liksom. Detta resulterar i (har jag fått förklarat för mig) att jag missar en massa erbjudanden och reor överallt. Ja jo där är jag kanske beredd att hålla med men någon större njutning i det vete tusan alltså.

Min fina vän Jenny har gjort en massa försök med att gå på stan med mig men gör en liknelse som är ganska talande: Att gå på stan med Mimmi är lika skoj som att sitta en eftermiddag på Djungelhuset... Hmm Tänkvärt!

Jo men i söndags var vi iaf på stan och skulle köpa kläder till mig. Efter 3 års studier är inte garderoben speciellt välfylld och jag behöver verkligen köpa på mig kläder som jag kan ha i arbetet liksom. Mycket stolt var jag när jag kom hem med hela 2 påsar och bara till mig!!!!
Två tröjor på Vero Moda för det eminenta priset av 90kr, ett par skor från Stadium för 99kr.
Jisses va?!

Även jeans står högt på min önskelista men med tanke på hur jag är skapt och hur otroligt jobbigt jag har med att sätta på mig något som sitter åt över benen så blev det inga köpta. Provade, jajamensan massor, men inga inhandlade!

I måndags låg jag på spikmattan mest hela dagen, sökte ett jobb gjorde jag ju oxå men min huvudvärk som kommer ifrån nacken är inte att leka med. Igår (tisdag) hade jag Sonen hemma då han blev sjuk i söndags hos sin far, det var absolut inget fel på honom igår men med vissa "sjukor" ska barnen stanna hemma visst antal timmar så då är det bara till att gilla läget.
Sonen och jag gjorde en insats på vår balkong eller terrass om man så vill kalla det för det... Den är på 7.3x2.4 meter så den är hyfsat stor. I vintras hade kidsen "halvåttahosmig" och hämtade upp grus, grenar, löv osv ute på balkongen och det som göms i snö.... Det har verkligen sett bedrövligt ut på balkongen nu när snön har försvunnit så vi gjorde ett ryck igår. jisses vilken skillnad i sinnet det blev. Hmmm Den däringa FengShui boken som jag läste för ett tag sen verkar ju ha lite rätt ändå! Nu är det bara väntan på värmen här så jag kan ut med en massa blommor och sånt så blir det ju riktigt najs på "ballen".

Förra sommaren gjorde jag ingenting med balkongen i stort sett för då var jag så himla besviken på att vi var kvar här. Hade ju andra planer för framtiden men har nu tänkt om! Så i sommar hoppas jag på att vi kan få njuta långa stunder och måååånga timmar på balkongen som faktiskt är helt underbar!

Nehe... kanske man ska tvinga med sig Doris på en blåsig promenad så här på förmiddagen, latare hund får man ju leta efter. Ni ska inte tro att hon har hoppat ner från sängen annat än för att säga hej då till kidsen, nej nej. Nu i skrivande stund ligger hon i Dotterns säng på rygg och snarkar och sparkar så där lite sporadiskt med benen i luften. Hörde från säker källa idag att det gäller att hålla i kopplet för det blåser så hemskt ute... Hahaha... Såg framför mig hur hon fick luft under fötterna och jag gick omkring med henne som en ballong. Lilla Doris :)

Hur snabbt kan man få liggsår?!

Alltså DRA ÅT HELVETE vad tråkigt det är att vara sjuk och ligga i sängen.
Ja om inte Candy Crush hade funnits hade jag nog tagit livet av mig själv genom kvävning med kudde!!!! Och som om inte detta vore nog så började det minsann att snöa en stund på eftermiddagen/kvällen!!!!! SNÖÖÖÖÖÖÖAAAAA!!!!! Såååå jävla deprimerande att bara det kan få en att ta till närmsta kudde!!!!

Okej, det höll i sig i max 3 minuter men det var väl just då som jag tittade ut och fick för mig att jaha nu kommer det där bakslaget som man alltid väntar på! Skulle fanimej inte förvåna någon här uppe om det kom snö på självaste midsommarafton!!!!!
Kallt, eländigt och jag fryser! Jag ligger under täcket, påklädd och har Dum-Doris som värmekälla på fötterna men fryser ändå!!!!

Imorgon SKA jag må bättre! Så är det bara! BASTA!!!!!

När man är sjuuuk vad är det som får en att vilja dra igång en massa projekt?

Så är det varenda varenda gång som jag är sjuk, jag ligger där i sängen och tycker otroligt synd om mig själv och börjar planera. Sväva ut i tankarna om hur och vart jag kan ställa den och den möbeln och hmmm skulle man inte kunna måla om just den möbeln?
Sedan reser man sig upp för att kolla om man har allt hemma för att kunna måla om just den där möbeln och så nästan svartnar det för ögonen för att man är såååå svag såååå svag... Det är dessa stunder som det är alldeles utomordentligt härligt att ha en HUND SOM MÅSTE GÅ UT!!!!

Fantastiska underbara lilla Doris som måste ut och kissa en skvätt men framförallt leka dammsugare med sin nos för det kan ju faktiskt ha gått förbi en helt främmande vovve som har kissat just precis där och där och där... Ja ni förstår.

Idag känner denna lilla Pucko-Hund (säger det givetvis med kärlek i rösten) att jag inte är helt hundra (stor skillnad från andra dagar? Nej...) för jag får inte vara ensam en sekund. Ligger jag i sängen, ligger hon i sängen. Sitter jag i köket, sitter hon i köket. Sitter jag på dass så sitter hon och tittar på mig med sina otroligt lidande blick och försöker förmedla att det som kommer ur dig nu det är fanimej inte ok. Där mina vänner kan vi snacka om prestationsångest.... När hunden sen kryper ihop på golvet vid dörren och ligger med nosen precis där dörren och dörrposten träffas, ja då vet man att man har lyckats liksom...

Ja lite så ser min dag ut idag... Där jag går finns det en ständig skugga... Vi kan kalla henne Doris om vi vill... Skuggan alltså!

Foto: Privat 2013-03-13 "Skuggan Doris"

Ja jag erkänner... Jag ljög!!!!

Varför envisas man med att hålla fast vid en lögn som motparten bör se igenom ganska lätt på en gång?
Varför envisas man med att låssas som ingenting när man får en följdfråga som faktiskt kan få lögnen att försvinna?!
Jag hade min chans att göra fel till rätt men valde helt sonika att fortsätta i lögnens spår och snart blir nog tungan min blå för att sedan skifta i svart!

Vad jag har ljugit om?
Jag ska förklara det så här:
Mina barn åkte till sin far igår och jag blev sjuk under förmiddagen igår så jag sov nästan hela dagen och kvällen. Hade inga problem med att somna igår kväll heller och vaknade vid 6 tiden i morse och njöt av vetskapen att jag kunde vända mig om och somna om. Inga barn som skulle passa bussen eller ha sällskap till skolan, ingen hund som motvilligt följde med ut. Jag somnar om! (Säkert med ett leende på läpparna). Vaknar med ett ryck av att jag håller telefonen i handen och säger: "Mimmi"
Får tillbaka: "Men neeeeeeeeeeeeej sov du? Å du som har sovmorgon och allt!!!!!"
Jag svarar (det är här jag kommer ut på den där tunna tunna isen): "Neheee då inte sov jag, inte! Jag har legat vaken en stund och bara legat! Jag har iof inte klivit upp ur sängen men VAKEN VAR JAG!"

Nej Christine, jag var inte vaken (vilket jag misstänkte att du hörde) men nu är jag och jag fullkomligt älskar våra morgonsamtal varje dag för man liksom kommer igång på ett bra sätt.

Sååå nu är lögnen ute och jag hoppas få behålla färgen på min tunga ett tag till.... :)

Trevlig fredag på er där ute!

Att inte prata... är verkligen inte min grej!

Det här med att inte kunna prata utan att hosta är verkligen inte min grej.
Det här med att inte kunna röra sig utan att bli helt svettig och matt är inte min grej.
Det här med att titta på tv är inte min grej.
Men det här med att gilla läget är min grej.

Har spenderat en dag i sängen framför tvn, jupp stoooor fördel med att ha ställt sängen i v-rummet.
Sonen har fått eget rum och jag har fått det största rummet i hela lägenheten, har tidigare gått under benämningen vardagsrum men nu är det minsann mitt rum!
Ytterligare en otroligt stor fördel med att sova i vardagsrummet, förutom att jag kan ligga i sängen och kolla på tv är att jag vaknar piggare än någonsin (ja kanske inte i dag då men annars). Jag blir sakta och försiktigt väckt av ljuset och jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna fortsätta att sova utan att dra ner persiennerna även när det blir ljusare på kvällarna för denna start på morgonen vill jag nog inte vara utan!

Ja ha... Annars då?! Jo livet knatar vidare, jag söker jobb, har sökt några jobb som har blivit återkallade, känns lite märkligt men ändå. Inser hur otroligt dåliga vissa företager är på att återkoppla till jobbsökande vilket är lite tråkigt tycker jag. Inget som jag tidigare i mitt liv har behövt att reflektera över men nu vet jag hur det känns.

Nej tillbaka under täcket!

Jo då jag lever, vet att några undrar...

Påsken har kommit och gått, jag har haft en fantastisk "ensam-ledighet" men nu börjar allvaret... Barn, söka jobb, motivera mig själv till att hålla humöret och energin uppe och så dyker nyheten om att en pojke (ja jag väljer att kalla det en pojke när det är ett barn till en gammal vän) har valt att själv avsluta sitt liv...

Det blir så fel... Med allt... Föräldrar ska ALDRIG behöva begrava något av sina barn.... ALDRIG!!!

Jag vill säga: Lilla vän, du har ju livet framför dig varför avsluta det nu och så här?!

En ständig rädsla gnager inom mig när sånt här händer, måtte mina två underbara barn ALDRIG må så dåligt och ALDRIG känna sig så främmande för mig att de inte kan komma och prata med mig om allt.

Nej... Hjärnan och hjärtat funkar inte nu, jag tar med mina små och kryper upp i soffan och luktar på dom och bara njuter av att ha dom nära för det är inte alla som får göra det...