DiDo-Here With Me

Hatar lördagar varannan vecka!!!

Egentligen har jag ingenting att klaga på, ingenting alls... men....

Jag har haft en fantastiskt bra dag idag, jag har "rört på mig", sovit ut så länge som jag kände att jag behövde vilket var nödvändigt efter gårdagens eskapader, jag har pluggat, gosat med hunden, fått ett samtal om att blommor var på väg till mig och jag har fått en jätte jätte fin blombukett levererad så ni förstår jag har ingenting (egentligen) att klaga på... men...

Så kommer jag till den där punkten på kvällen då jag vill krypa upp i soffan antingen med mina barn eller med "någon annan" och så sitter jag här själv...

Ringer till mina barn för att höra om deras dag och önska dom en god natt och blir ledsen, jag fullkomligt hatar att behöva RINGA och kolla av hur deras dag har varit! HATAR HATAR HATAR DET!!!!

Jag vill inte vara här och jag vill inte ha så många mil till de människor som jag håller av... Jag blir ledsen...

Alanis Morissette - Everything

Ahhh shit vilken vecka alltså...

Tar mig en välbehövlig paus i mitt kaos...

Så här är det, jag, barnen och Dum-Doris har flyttat detta vecka.

Vi har alltså flyttat ifrån det "lilla röda huset", jag blev erbjuden en lägenhet, en 3:a i det "gamla området" som vi bodde i förut för några veckor sedan och efter en del fram och tillbaka tackade jag ja till denna.

Tänkte att jag skulle ta flytten lite pö om pö liksom, flytta rum för rum men det blir inte alltid så som man planerar... (eller inte denna gång heller).

Jag har haft problem med möss i det lilla röda huset, de har varit i väggarna och inne i köket, under diskbänken, det har jag iof inte haft några större problem med tills i onsdags morse...

I tisdags fick jag tillgång till lägenheten, hade ingen brådska att flytta in egentligen men så i onsdagsmorse när jag kom ner till köket i det lilla röda huset såg jag att mössen hade varit uppe på diskbänken, då blev det lite för mycket kan jag säga...

Så sedan i tisdags har jag packat, burit, slitigt, gråtit en skvätt för att jag är så trött och slut i kroppen för att sedan bara resa på mig och ta tag i nästa kartong.

Jag har fått hjälp, av dom bästaste som finns, och tur är väl det för annars hade jag nog legat inlagd på något sjukhus vid det här laget.

Fingrarna är svullna, varenda led i kroppen är svullen, armbågar som bollar, har nog lyft alldeles för mycket för min 1.57 cm långa kropp men nu är allt nästan på plats så nu börjar bara jobbet med att packa upp allt...

Nej nu står kartongerna och blänger på mig så nu är det väl bara till att ta tag igen... *suck*

I 16 år har jag tänt ett ljus...

Den 11 september 1995 tände jag ett ljus för att hedra och minnas en av mina vänners bror som gick bort i en olycka, jag var då 20 år och kände mig odödlig...

Sedan dess har jag tänt ett ljus för honom och hans familj varje år.

Den 11 september 2001 satt jag som fastklistrad framför tvn och såg live på CNN vad som hände i New York, jag var då höggravid med mitt första barn, min dotter är född den 11 oktober 2001, jag minns att jag med darrande hand och tårar rinnande ner för för mina kinder tände ett ljus som inte enbart tändes för att hedra min väns familj utan även alla de som drabbats av denna handling av terror i USA.

Men konstigt nog var det inte förrän idag, på 10 års dagen av "nine-eleven" som jag kom att tänka på att detta var på samma dag...

Så idag har jag tänt två ljus, ett för en händelse som skedde för 16 år sedan och ett för det som skedde för 10 år sedan...

En dag för eftertanke och minnen, det är idag det...

Bläääää skit väder!

Detta skitväder sätter sig på humöret!

Nu har det varit grått och regn regn regn i flera dagar och det sätter sig på humöret.

Hörde igår kväll när jag la mig hur regnet fullkomligt öste ner och vinden blåste så jag fick en sån där känsla av att jag bodde i ett hus med två grisar och att vargen stod utanför och blåste.

Redan när jag klev upp kände jag hur humöret var botten. Har sedan försökt att finna studiero men störs något så vansinnigt av allt knaprande i väggarna, väljer att börja packa lite flyttkartonger i stället och blir irriterad över att hitta MUS-BAJS ibland barnens teckningar och sånt, vill nog att denna vecka ska gå jätte jätte fort så jag kan få komma i ordning i mitt nya hem snart.

Tänk att en "möbel" typ mindre skåp kan innehålla så mycket saker att det fyller 3 flyttkartonger... Blir förvånad över hur mycket detta skåp "sväljer"...

Tror jag ska ta å ge mig på Crosstrainern en vända, allt för att se om jag är färdig med denna förkylning inför morgondagens Zumba-pass eller inte...

Motivation.... Hallååååå vart är du????

Okej då har jag gett tvn en chans & Youssou N'Dour feat. Neneh Cherry - 7s

Men herregud så överreklamerat det är att se på tv!

Har ikväll gett tvn en chans, en riktig chans men inte tycker jag att tvn väger upp emot att sitta i soffan en kväll och läsa en bok? Inte en chans!

Eller om jag säger så här, det är inte så att jag inte ser på program som sänds på tvn men jag gör det när jag vill, alltså genom den här jätte fiffiga uppfinningen Play...

Ikväll insåg jag att det enda som jag känner att jag vill se på "på tv" är på program som kunskapskanalen, Discovery och sånt men inte ens där var det ngt bra ikväll.

Nej nu skiter jag i det här och går en trappa upp, pussar på min febriga dotter, lägger mig brevid min lilla guldklimp till son, får onda ögat av Doris som ligger själv i sonens säng och slår upp boken som jag läser i sängen, jo det är skillnad på skol-bok och sovasovasäng-bok!

Har under halva sommaren (känns som en hel evighet) försökt att ta mig igenom sista boken som Jean M Auel har skrivit, ni vet Grottbjörnens folk, Hästarnas dal osv...

En riktig skit-bok säger jag!

Har kommit ca 400 sidor och väntar fortfarande på att något ska hända... Det är inte så att människan inte har haft möjligheter till att skriva saker som: och då hände detta *trummvirvel*

Men hon bara maler på om grottor hit och dit och målningar hit och dit men WHHOOOOO GIVES liksom????

Nej skiter i tvn, går en trappa upp, längtar tills jag om ca en vecka flyttar till lägenhet... Jo vår tid i det lilla röda huset är förbi... Kan gå in närmare på det senare!

Måste bara få en sak ur systemet... All For Love...

Om man tycker en sak om en människa men väljer att säga en annan, hos vem ligger felet då?

Om jag tycker om en person då säger jag det, om jag inte vet VAD jag tycker om denna person då säger jag det oxå.

Givetvis handlar det om känslor, kärlek och allt sånt där pluttinutt...

Det funkar inte att komma i efterhand och säga att egentligen så menade jag så här... Stå med benen i kors och tumma lite försiktigt på tröjjan... Nej alltså JAG funkar inte så utan då är det bättre att man redan från början säger att så här är det...

Jag står åter vid den där förbannade korsningen...

Vem faan har sagt att det ska vara lätt i kärlek och krig?

Av någon anledning finner jag denna låt passande från filmen The three musketeers

Kvalitet från behov till användning

Skolan har börjat och första boken ut är denna:

Som jag önskar att fler människor skulle läsa den, redan in i kapitel 3 känner jag att det är ju så här det ska vara, så här det skulle kunna vara på företag och organisationer.

Naivt börjar jag tänka på vilka förändringar som skulle ha kunnat ske hos de arbetsgivare som jag tidigare har haft och inser sedan hur, precis, naivt det är.

Självklart inser jag att för att få till en förändringsprocess krävs tålamod och mycket arbete bakom men faan alltså, skam den som ger sig!

Blir riktigt triggad av att läsa denna och allra helst när de tar upp exempel där ett universitet har använt sig av denna modell och jag inser att jag har varit på en föreläsning med denna människa och jag kommer ihåg hur otroligt motiverad jag var och kände mig långt efter denna föreläsning.

Klart som faan att detta ska gå, som sagt jag önskar att fler skulle få möjlighet att läsa denna bok!

Så det så!

Vad är det med dagens barn?

Jag fattar inte vad det är med dagens barn, de ska fanimej bli servade hela f*cking tiden.

Vad är det för fel med att ta ett eget initiativ för en gångs skull och inte förlita sig på att mamma eller pappa får hitta på något att göra åt dom?!

Jag håller på att bli galen på dessa ständiga kommentarer: Jaaaag har iiiiinget att göööööra!

Men för faan säger jag bara, på med kläderna och UUUUUUUUUUUT!!!!

Vi har studsmatta, hoppa på den! Neeeeeej jaaaaaaag viiiiill inte!

Ni har varsin cykel, dra iväg på en cykeltur! Neeeeej jaaaaaag viiiiill inte!

Men MÄNNISKA VAD VILL DU GÖRA DÅ????

Sitta inne och kolla på något B-program på tv!

Alltså shiiiiit!!!!!

Jag skulle så himla gärna vilja veta hur andra barnfamiljer gör med sina barn, tänker främst på det här med "sysslor" som en annan hade när man växte upp.

Jag har en dotter som snart är 10 år, en son som är 7 år, borde inte dom ha egna ansvarsområden här hemma? Det vet jag att jag hade!

Den som först kom hem efter skola/jobb fick ta disken och inte helt otippat var det alltid jag eftersom min skola slutade långt tidigare än mina föräldrars jobb, städa rummet fick jag göra själv tidigt (hemska tanke va?).

Jag märker att självklara saker som barnen gjorde innan jag och pappan delade på oss har helt försvunnit som att plocka undan efter sig när man har ätit, plocka undan efter sig när man har lekt något eller pysslat eller en sån basic grej som att lägga tvätten i tvättkorgen har fallit i total glömska!

Nej nu har jag med bestämdhet skickat ut båda barnen på en promenad med Doris och när de kommer tillbaka ska de ha kommit fram till minst 3 saker som de känner är okej att de tar eget ansvar över, ska bli sjukt spännande att höra vad de kan tänka sig...

Har svårt att tro att något som göra rent på toaletten toppar denna lista av sysslor men snälla överaska mig gärna....

Bortskämda ungar är vad dom är helt enkelt och inte faan gynnar detta dom på något sätt inför vuxen ålder!!!

Nej nu får det vara NOG!

Basta!!!

Det är okej att känna - Ung Cancer

Dumpad...

Idag "firar" jag 1-års dagen efter att jag blev major-DUMPAD av pappan till mina barn.

Jag blir faktiskt lite stolt över mig själv över hur mycket jag har klarat av ändå under detta år som har gått...

Jag trodde för ett år sedan när jag ringde till min bästa vän och grät så jag kräktes att jag inte under några som helst omständigheter skulle överleva denna prövning och jag trodde absolut inte att jag skulle känna mig så här stark som jag gör idag.

Idag kan jag stå rakryggad och prata med mina barn om vad som har hänt, de båda två ser och förstår hur hårt jag har jobbat för att de ska få en fungerande relation till sin far, något som de har, det gör mig varm i hjärtat för oavsett vad jag tycker om honom som människa kommer han alltid att vara far till mina barn.

Självklart har jag insett att deras tid med sin far inte har varit så himla lätt, jag har i stort sett skött hela "kittet" under så många år så att pappan till mina barn inte fick till vardagen med en gång det var inget konstigt, det var mycket därför som jag såg till att vi mötes hos Familjerätten för att få honom att förstå hur och vad det innebär med att vara ensamstående förälder.

Men jag återkommer ändå till hur stark jag känner mig idag!

Blir förvånad över hur trygg jag känner mig i mig själv och hur bestämd jag är i vad jag tror är bäst för mig och barnen.

Att leva utan en man i ett år är inte roligt, jag tror inte på ensamheten för människan, jag menar att vi är ett flockdjur, tvåsamheten är min grej helt klart. Sedan vad denna tvåsamhet innebär för mig behöver inte vara det samma som för dig.

Men självklart saknar jag någon att krypa upp i soffan med, att få skeda, att få vakna brevid någon med dålig andedräkt... Klart jag gör men det går ju ganska bra ensam oxå.

Jag har nu kommit på att jag inte vill vara ensam, jag tänker inte vara ensam men jag tänker inte göra som jag gjorde sist för 13 år sedan då jag gick ifrån ett förhållande till ett annat inom samma vecka, nej nu har jag låtit det gå ett år sedan jag blev lämnad och känner nu med spänning i luften fram emot denna höst.

Jag känner så otroligt mycket tacksamhet för människorna i mitt liv, jag hoppas att de vet hur mycket de betyder för mig!

Älskar ER!!!!

Bra dag...

Igår hade vi verkligen en bra dag, jag barnen och hunden.

Sonen var hemma från skolan då han har feber, snuvig och allmänt hängig... Typiskt när det har varit så fantastiskt fint väder hela dagen.

Dottern åkte på skolan som vanligt och det är så härligt att se att hon tycker att det är kul.

Jag och sonen åkte in till stan för att passa en av mina vänners dotter medan hon besiktade hönan... Sedan åt vi en kullinarisk lunch på Restaurang Gyllene Måsen (Läs:Mc Donald's).

Väl hemma kraschade vi båda i soffan, somnade hårt båda två till Karlsson på Taket och vaknade lagomt mossig i huvudet, ett tydligt tecken på att vi båda är lite "tussiga".

Efter det fixade barnen middag, Tacos med div tillbehör, jag fick ansvaret över avokadoröran men det var det enda jag fick göra.

Kidsen drog iväg ut efter middagen åt sitt håll, jag tog med mig Doris på en promenad åt mitt håll och fick prata av mig med en av mina bästa vänner som var på väg till landet.

Det är skönt att få prata med någon som är brutalt ärlig och inte tar parti, det är sånt som jag behöver.

Avslutade kvällen med en massa tända ljus, mys i soffan med popcorn och gosiga barn.

Det märks att Dottern börjar bli stor för hon hade inga problem med att gå och lägga sig när jag sa till, Sonen däremot har tar ju en fight så fort man ens säger orden Natti Natti.

Startar dagen på bästa sätt, Sonen vaknar och kliver upp och poar på en trappa ner, Dottern snarkar och jag får ett meddelande i telefonen: God morgon Fröken...

Så j*vla najs start på dagen!

Mera sånt! Tack!

Nu väntar frukost med tända ljus och sedan får vi väl se vad denna dag bär med sig...

Jag ligger i sängen och känner mig iakttagen

Min hund Doris är så sjukt sur på mig nu... Jag blir nästan full i skratt över hennes fantastiska sätt att förmedla sitt missnöje.
Idag kom mina efterlängtade barn hem, Sonen har varit hemma och varit sjuk så han kom hem och var alldeles febrig och ville bara ligga under en filt i soffan, Dottern skulle på fotbollsmatch.

När barnen inte är här sover Doris m mig i min säng, när barnen är här ligger hon oftast i ngn av deras sängar.
Idag/kväll gäller samma deal, skillnaden är dock att när något av barnen är sjukt kräver hunden att hon ska ligga jätte nära, som ett plåster. Nu ikväll får hon inte ligga i min säng för där ligger en febrig son, därav missnöjet.
Sedan att hon får hela hans säng själv det hör tydligen inte hit.
Hon bökar, stökar väldigt demonstrativt, hon suckar och pustar och tycker livet suger.
Och om jag mot förmodan skulle missa att hon är sur så lägger hon sig med rumpan emot mig och bara blänger...
Jo Doris jag fattar m det är jag som bestämmer!

Published with Blogger-droid v1.7.4