tisdag 17 maj 2011

Hur kan man sakna...

Svara mig på detta...
Jag ska iväg med mina barn och min mor på en resa och trots att jag inte har hunnit lämna mitt hem än så känner jag redan nu en enorm saknad...

Att jag och min bästaste bästis Christine hörs varje dag och nu inte kommer att höras på någon vecka eller två, det känns jätte jätte konstigt, men nu är det så att jag är van att prata med ytterligare en person minst en gång per dag... Hur ska jag klara av att inte prata med honom?

Saknar detta redan innan jag har åkt... Å vad betyder detta?!

Har lämnat ifrån mig Dum-Doris till några av dom bästa, känner mig otroligt trygg med att hon ska bo hos denna familj.

Å vad är det sen som väntar mig när vi kommer fram till Sthlm? Först är det tänkt att jag ska träffa en gammal vän från gymnasietiden, en vän som jag umgicks mycket med när jag gick dom sista åren på gymnasiet... Sen dök det upp en annan människa som av en händelse är i Sthlm samma dagar som jag är där...
Shit sist jag träffade honom var för 350 år sedan och hur känner jag inför detta?!
Han har precis som jag flyttat ifrån huvudstaden, han bor (faktiskt) betydligt närmare mig nu än tidigare...

En sak är säker, jag lämnar en bit av mitt hjärta här hemma och känner saknad redan innan jag åker... Hmm... Tror att det kan vara bra att få komma ifrån och lämna hjärnan på Arlanda lite för att ta tag i känslor och tankar som far omkring i mitt huvud...

Då vi åker "all inclusive" hoppas jag på att bli nära bekant med fenomenet "paraplydrinkar"...:)

Jag vet att jag svamlar, jag är spiknykter men mitt hjärta och hjärna har valt att skippa allt som har med kommunikation att göra just nu å det resulterar i detta svammel...

måndag 16 maj 2011

Eva Dahlgren - Egoism


Hellre ett liv i en skog
Med dej där man är gömd
Än ett liv bland alla
Där man är glömd
Hellre en solig morgon
Med ditt ljus
Än en solig morgon
Alla utom du
Hundra tårar i min hand
Från dej
Än att du skrattar
I nån annans famn
Hellre hundra mil bort
Och jag vet var du är
Än att du är nära
Ändå inte här
Jag vill att du tror mej
En endaste gång
Försök förstå mej
Du gör dagen så lång
Så ändlöst lång
Jag kan höra dej skratta
Se din mun le
Dina ögon lever
Åh säg att du är med
Att vi delar samma resa
Och styr mot samma mål
Kom ta min hand
Vi gör världen till vår
Säj att du smeker min kind
För att du tycker om
Att jag kan ge av mej själv
Till den jag tycker om
För du kom med livet
Du ger och jag tar
Du kom med sommar'n
Du är allt jag har

lördag 14 maj 2011

Jag går sönder bit för bit...

Usch vad jag ogillar helger utan mening... Som denna...
Vad finns det för mening med en helg när man är ensam?
Jag har en massa måsten, en massa saker som jag SKA göra men finner ingen ork...

Jag SKA plugga, jag SKA göra ditt och datt men fastnar i musiken framför datorn, låter tårarna rinna, blir så där bottenlöst ledsen och det gör så vansinnigt ont!

Jag tänker på framtiden, på tiden som har varit, på människor som har kommit och gått det senaste året, på människor som har gått över till den andra sidan och som är så ofantligt saknade!

Jag har ont! Inte lika ofta men jag har fortfarande lika ont! Trodde att jag inte hade mer tårar att gråta längre men jag hade fel, så fel...

I'm in need for a friend to hold me...
I feel like I'm fighting the world alone...



Don´t be afraid

I´m right beside you
You lost you way
I´m here to guide you
Stay in my arms
And rest for awhile
Just let me hold you
Hold you tonight

So when you need a friend
Call my name
There is no need for sorrow this time
And I will try to mend, your broken heart
Yes when you need a friend
Don´t be afraid
Just call my name
I´m right beside you

You´re not alone
When you feel lonely
Just keep holding on
’Cause your not the only
Don´t run away
When everything fails
I want to help you
Try to prevail

Give me your hand

It´s keeps hurting and hurting and you don´t believe anymore
Can´t stop crying and when every tear hits the floor
You feel like your fighting alone
You can´t face the world on your own, this time

And just let me try to mend your heart
when it´s broken
Yes when you need a friend
Don´t be afraid
Just call my name
I´ll be beside you

When your in need just call my name

torsdag 12 maj 2011

Hormoner Hormoner Hormoner

Ja alltså det fullkomligt sprutar hormoner ur öronen på min 9-åriga dotter...

Samtidigt som jag blir så rasande att jag exploderar genom att slå näven i bordet så pass så vi blir rädda allihopa, (känner hur jag kommer ner på ap-stadiet direkt) så lider jag med henne.
Jag minns dessa ostyrliga känslor av ilska, frustration så väl!
Att vara arg på något utan att ha en orsak till att vara arg är fruktansvärt frustrerande.

Men att denna underbara dotter som fortfarande är trött, varm efter att ha sovit helt hux flux förvandlas till ett fulländat monster, dessa svängar hänger inte jag med på!

Ingenting duger, kläderna duger inte, maten duger inte, solen skiner, det är fel, solen skiner inte då är det fel... Hon vill ha kort hår, hon vill ha långt hår, hon vill leka på skolan, hon vill inte leka på skolan, hon vill ha dom och dom skorna, men inte dom skorna...

Med ens är man världens sämsta mamma för att man bara har två olika brödsorter att välja emellan för inget av dessa duger, man har "bara" en sorts yoghurt men två olika sorters flingor men vad spelar det för roll, inget av dessa duger heller...
Jag drar till med klassikern: Vet du att det finns barn här i Sverige som inte får någon frukost alls hemma....
Får bara en otroligt ilsken blick och ett fnys tillbaka.
Jag säger med hög och bestämd röst: Bortskämda unge!
Ångrar mig direkt men orden är ute och blir liksom hängandes i luften en liten stund, dottern slår ner blicken... Shit, vad har jag sagt?!

Efter att ha trugat i henne en knäcke-macka kommer hon försiktigt fram till mig och säger: Mamma, förlåt, men jag vill bara ha en kram....
Där står jag och är arg som ett bi, vill rycka håret från huvudet (har ju inte så mycket hår att rycka) å så vill barnet ha en KRAM!!!!!
Mitt svar blir: Ja om du borstar håret först!
Ibland blir jag fundersam över mig själv, hur j*vla viktigt var det att borsta håret just där och då!?!?!?!?! Ge barnet en kram, den bästa kramen hon någonsin har fått!!!!

Okej då, hon fick den bästa kramen eveeer, men efter att hon hade borstat håret....

Ja jag vet, jag är ett pucko men inte faan är livet enkelt när man är 9 år...

tisdag 10 maj 2011

Ny frilla igen...

Det finns verkligen fördelar med allt, just nu är det en jätte bonus att bo granne med världens bästa frisör!
Jag går över gräsmattan å sedan är jag framme.

Idag blev det verkligen "kolloklippning" ;)
Super super kort baktill och på sidorna, lite September-ish... Typ :)

Ska bli spännande å se hur mycket eller lite schampo som går åt nu, insåg när jag satt hos frissan att sist jag hade denna frisyr måste ha varit runt 93-94 eller nått...

Happy day!

Foto: Privat

måndag 9 maj 2011

Hipp hipp hurra för världens bästa SON idag!!!!

Mitt minsta lilla hjärta fyller år idag!!!!!
Tänk att han fyller 7 år!
Vart tar åren vägen?!

Älskade lilla kille, som jag minns denna dag för 7 år sedan, kom in på förlossningen och var öppen 7cm, hade gjort det mesta arbetet hemma, fick sedan "hjälp" av två sköterskor som pressade ut pojken utifrån/uppifrån på magen å så andades du inte när du kom ut!
Pappan till barnen hade trasslat in sig i alla slangar som jag var kopplad till, själv höll jag på att försvinna bort i en dimma som kändes väldigt lockande... Ja nog var det en tuff förlossning allt men bara du kom ut i korridoren så kom det där ilskna skriket som vi alla väntat på...

Mitt lilla hjärta, mitt andra underverk, att man kan få vara med om något så underbart två gånger! Alla fingrar och tår var på plats, han var perfekt! Rund och goooo....

Nu ser familjebilden annorlunda ut och denna lilla pojke har börjat axla ansvaret med att vara ensam man i vår lilla familj, "till och med hunden, mamma är ju tjej..."

Det har varit en väldigt känslosam dag, det gör ont att inte få smyga upp på morgonen, ställa i ordning en frukostbricka, väcka stora syster och tassa in till en kille som "sover jätte tungt" och sedan få sjunga för fulla halsar: JA MÅ HAN LEVA JAAAAAAAAAAAA MÅ HAN LEVA!!!!!

Men så mitt hjärta idag fick du mest mjuka paket, men du gillade innehållet, vilket var bla en skinnpaj och en "gubbkeps".... Mammas kille ;)

Foto: Privat 2011-05-05
Tror att han kommer att bli en riktig klädsnobb denna pojke.... Har ju en äldre dotter oxå, hon har aldrig varit lika...hmmm.... ska vi kalla det "medveten" om vad hon har satt på sig som sonen... Ett par illgröna byxor är favvisen just nu, om inte denna skinnpaj med kepan till tar över första platsen vill säga...

Mu...