måndag 26 maj 2014

Det är på riktigt och jag söker nu BOENDE i Kungsbacka och jobb i Göteborgstrakten!

Hörni... Detta händer verkligen!
Således söker jag både jobb och boende på annan ort!
Boendet är till för mig, Dotter, Sonen och självfallet Dum-Doris.
Går det att få till i Anneberg skulle det vara det absolut bästa!!!!
Jobbet är bara för mig ;)

Har ni något tips så hör av er här under kommentarer eller skicka ett mail på mamma-mu2009@live.se

söndag 25 maj 2014

Nu är det på riktigt!

Oj... Jisses... Nu är det verkligen på riktigt!
Ett besked som vi har väntat på länge levererades i fredags och framtiden ser med ens HELT annorlunda ut än vad den gjorde när vi vaknade på morgonen.
Om jag har fattat? Nej jag tror inte det... Blev märkbart rörd när jag lagade middag ikväll så pass så det kom tårar... Är detta verkligen på g? Händer detta?!
Herre guuuud som jag har längtat, som kidsen har längtat.
Jag hoppas verkligen att jag har fattat rätt beslut, att jag inte om 10 år kommer få slängt i ansiktet av något av mina underbara barn vilken jävla idiot jag har varit...
Jag är så otroligt tacksam för vad mina barns far låter oss göra! Vilken uppoffring från hans sida!
TACK TACK TACK!!!!

tisdag 20 maj 2014

Bäbis-sug....

Men vad är det frågan om? Har snurrat in mig på bäbismagar, vagnar och små små barn... Är det nu som krisen kommer? Slår emot en med full kraft? Själv har jag blivit BFF med en liten dam som blir alldeles överlycklig så fort vi ses. "Mimmmiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii" skriker hon så det ekar och jag blir lycklig, varm och alldeles mjuk inombords.
Samtidigt som detta sker släpper Dottern en kommentar som får mig att bli så generad så jag bara kan dööööö, ja nu sa hon inte det nu ikväll men för några dagar sedan. "Mamma, använd skydd"... Alltså va?! Ja nu är det ju iof inte aktuellt för henne än på en sisådär 350 år men ändå....
Eller om man vänder på det så kanske det är så att en annan har lyckats med att traggla detta för Dottern...
Men HERRE GUD alltså!

Ja ja... Ska pallra mig upp för trappen och lägga mig under täcket och fundera över livet... Men några fler knoddar det blir det inte... Jag är på tok för gammal i mitt tycke, alltså inte andra människor utan JAG är för gammal... Och så har jag ju redan världens bästa barn vad mer kan man begära?

torsdag 15 maj 2014

torsdag 8 maj 2014

På tal om graviditet och barn...

Har under den senaste tiden fått den otroligt personliga frågan ifall jag kan tänka mig flera barn... Eller om man av någon händelse skulle "råka" bli gravid... ja alltså inte för att jag förstår hur det skulle kunna ske när man bor i ett torn i ett glashus med såpade väggar... Och kort hår har jag oxå så jag kan inte släppa ner något hår till någon eventuell friare för att hissa upp dom den vägen heller...

Men i vilket fall som helst har frågan kommit upp flera gånger och så även ikväll efter ett samtal med en god vän.
Jag tänker lite som så här... Jag är snart 39 år, jag har två alldeles fantastiskt underbara barn, lyckligt lottad som jag är har jag en Dotter och en Son.
Jag hade en otroligt jobbig sista graviditet med foglossning som faktiskt inte har gett med sig förrän på senare år... Redan på BB sa barnmorskan till mig efter sista barnet att ytterligare ett barn inte var något alternativ då jag hade så trasiga fogar... Och ett liv i rullstol känns inte alldeles lockande om jag får välja själv.
Sen ska jag inte sticka under stolen heller med att jag är alldeles för LAT för att få flera barn. Jag är klar med den tiden i mitt liv då jag ska köra gissningsleken för att få reda på varför barnet är ledsen. Jag njuter av att sitta vid matbordet och ha livliga och ibland högljudda diskussioner med mina underbara barn.

Nej några fler kids produceras inte i denna fabrik... Meeen visst, så dyker denna video upp och tankar som "åhhh... ska jag aldrig få uppleva det här igen" dyker upp...

För det är otroligt mäktigt att vara gravid och känna hur livet växer i en.
Ja ja... Med denna känsla i kroppen ska jag nu hoppa i lopplådan... En ny dag imorgon väntar och det är inte vilken dag som helst imorgon... Mer om det senare...

onsdag 7 maj 2014

Nu räcker det! #SNÖHELVETE

Det räcker nu! Nu får det FAAN vara nog! Jävla snöhelvete och förstöra!
Jag hade ju tänkt mig en liten snyggare typ av "vårbränna" och sommarprickar på näsan vid det här laget men icke!
Det är ju för faan snart mitten av maj och det snöar helt galet ute!
Det är kvällar som dessa som det är extra roligt att ha hund... Jo, om ni upplever detta som lite ironi har ni förstått mig helt rätt. Ska fanimej få Doris att börja gå på låda... Hon tror ju redan nu att hon är katt så WTF liksom...
Idag har det varit en bättre dag än igår på sätt och vis samtidigt som det har hänt saker som gör att min magkänsla oroar och när människor i min närhet inte är helt kry blir jag lite ledsen... Människor som man tycker mycket om... Alla andra skithuven kan få ha hur ont som helst!
Men en massa saker blev i alla fall uträttade efter arbetsdagens slut. Dottern har återigen varit hos specialisttandvården, vi har minsann på papper att hon inte får pierca sig i munnen på såååå många år att hon kommer ha kommit ur den "fasen". Wihooo liksom! Älska Folktandvården!
Sedan sprang vi på stan och köpte presenter till Sonen som fyller år inom kort! Tror han kommer att bli nöjd som tusan! Eller jag hoppas det i alla fall! Tänk va, min lilla prins fyller TVÅSIFFRIGT!
Han talade om för sin far idag att "nog är det snart dags för dig att fylla TRESIFFRIGT?" Jag skrattade så jag höll på att dö! Det är min lilla stjärna till son det där!

Ja men åter till snön nu då... Kul med kvällspromenad...
Foto: Privat 2014-05-07
Och av en händelse hamnade denna låt i mina öron när vi (jag och Doran) var ute och gick...


Slump? I think not! Nu har vi i Östersund haft vår sommar... Typ 3 dagar med sol och värme, lite så där för att visa och jävlas med oss hur resten av landet har det... Lite som "Pilutta dej va, bor du där du bor så har vi sol överallt annars"...
Skit snö! Jag säger bara SKIT JÄVLA SNÖ!

tisdag 6 maj 2014

Vissa dagar... Sarah Dawn Finer - Some Kind of Peace

Vissa dagar är ju som bekant bättre än andra... Idag har det varit lite tufft privat och då är det skönt att få komma och jobba några timmar med människor som verkligen har det tufft. Ganska skönt att få den käftsmällen och inse att det som jag tycker är stort och tungt inte är något alls i jämförelse...
Sen kommer det ju till bilresan hem... När tankarna kommer ikapp... Har jag verkligen så mycket energi och styrka kvar att gå igenom denna process igen? Svaret är enkelt: JA
Det handlar om mina barn och då gör jag precis ALLT!!! Jag gråter en skvätt när jag lagar mat, jag tar en promenad med en fin vän, som samtidigt förstår hur jobbigt det är men ändå får mig att skratta och bli generad så jag tror att jag ska tappa håret... Men visst går vi en tuff tid till mötes jag och min lilla fina familj... Igen...


Somebody help me
I can´t make this on my own
My heart is still crying
It´ll dry up and turn to stone
I´ve been fighting for air
Got no strength in me to breathe
I´ve run out of options
Got all the reasons I need
My mind has gone numb but somehow I´m still sane
So get me a needle, I think there is blood in my veins
If someone can hear me
This is my cry for help
Find me and guide me
Lord, I´m stranded here all by myself
So if someone can see me
I´ve fallen down on my knees
Begging for some kind of peace
There was a time when I vaguely recall being brave
And I thought being strong meant never asking for aid
I was cocky and bold, stupid and unafraid
Now I´m tired of pretending, now I just wanna be saved
My mind has gone numb but somehow I´m still sane
So get me a needle, I think there is blood in my veins
My veins my veins, somebody hear me
I was looking and searching and
wanting and needing ? somebody hear me

måndag 5 maj 2014

Idag vet jag vad "Vårmingel" betyder.

Men herre gud vilken rolig helg jag har haft! Jisses!
Jag har fått några extra bonus dagar med Dottern som sedan åkte iväg på fotbollscup i Sundsvall medan Sonen har varit i Vemdalen med sin far.
Själv spenderade jag lördagen i ett (först) främmande kök tillsammans med människor som får mig att må bra! Skratta, prata, skratta, prata, lyssna på musik eller ja... I alla fall introt på en massa låtar fick jag höra i lördags... Ni vet hur det är när någon sitter och ska välja musik från en spellista och spelar upp de första sekundrarna och man känner "Oj, den där låten var länge sedan" och sedan bestäms det att man ska lyssna på något annat... ;) Ja ja... Roligt var det i alla fall.
Söndagen startade först med långpromenad med Doris och bästaste bästisen i telefon. Som jag älskar dessa samtal! Vi vänder ut och in på oss själva, är kanske lite för detaljerade på vissa områden men HUR ska man få reda på saker och ting om man inte frågar dåå?
Sedan var det "Vårmingel" för hela slanten.
Jag har denna helg lärt mig att "Vårmingel" kan betyda, äta jätte mycket gott, dricka ännu mera gott, skratta ofantligt mycket och träffa helt underbara människor! Jag är så himla glad för att jag har varit på detta mingel. Vilken kväll!
Jag är också väldigt glad för att det inte är jag som sitter på jobbet i skrivande stund och försöker få i mig morgonens kaffe... Nej, just idag är jag ganska nöjd med att få vara ledig!

fredag 2 maj 2014

torsdag 1 maj 2014

Halestorm - I Miss The Misery

Trött tjej!

Åter igen har det varit några tuffa dagar... Både hemma och på jobbet... Hemma för att Sonen inte har haft någon lust att vara borta några dagar och på jobbet för att det är just jobbet...
Härom dagen blev det hög puls och ett akutläge på jobbet och på vägen hem kände jag att jag behövde få "ventilera" typ tömma systemet innan jag skulle möta kidsen... Ringer den jag känner mig behöva och blir lite besviken faktiskt... Igen!
Det jag har kommit fram till i mitt 38,5 år långa liv är att allt handlar om att prioritera! Ibland kan den där lilla extra minuten betyda mer för någon annan än för en själv... Kan vara bra att känna in, sätta sig själv på andra plats och bara finnas där!
Som tur är finns fler vänner där och jag var klar och hade bearbetat allt när jag kom hem och vet ni... Det samtalet tog exakt 7 minuter... 7 minuter hade det kostat att sätta sitt eget liv på paus en stund för att bara lyssna... Ja ja... Jag går från klarhet till klarhet...