På tal om graviditet och barn...

Har under den senaste tiden fått den otroligt personliga frågan ifall jag kan tänka mig flera barn... Eller om man av någon händelse skulle "råka" bli gravid... ja alltså inte för att jag förstår hur det skulle kunna ske när man bor i ett torn i ett glashus med såpade väggar... Och kort hår har jag oxå så jag kan inte släppa ner något hår till någon eventuell friare för att hissa upp dom den vägen heller...

Men i vilket fall som helst har frågan kommit upp flera gånger och så även ikväll efter ett samtal med en god vän.
Jag tänker lite som så här... Jag är snart 39 år, jag har två alldeles fantastiskt underbara barn, lyckligt lottad som jag är har jag en Dotter och en Son.
Jag hade en otroligt jobbig sista graviditet med foglossning som faktiskt inte har gett med sig förrän på senare år... Redan på BB sa barnmorskan till mig efter sista barnet att ytterligare ett barn inte var något alternativ då jag hade så trasiga fogar... Och ett liv i rullstol känns inte alldeles lockande om jag får välja själv.
Sen ska jag inte sticka under stolen heller med att jag är alldeles för LAT för att få flera barn. Jag är klar med den tiden i mitt liv då jag ska köra gissningsleken för att få reda på varför barnet är ledsen. Jag njuter av att sitta vid matbordet och ha livliga och ibland högljudda diskussioner med mina underbara barn.

Nej några fler kids produceras inte i denna fabrik... Meeen visst, så dyker denna video upp och tankar som "åhhh... ska jag aldrig få uppleva det här igen" dyker upp...

För det är otroligt mäktigt att vara gravid och känna hur livet växer i en.
Ja ja... Med denna känsla i kroppen ska jag nu hoppa i lopplådan... En ny dag imorgon väntar och det är inte vilken dag som helst imorgon... Mer om det senare...