Jag ska iväg med mina barn och min mor på en resa och trots att jag inte har hunnit lämna mitt hem än så känner jag redan nu en enorm saknad...
Att jag och min bästaste bästis Christine hörs varje dag och nu inte kommer att höras på någon vecka eller två, det känns jätte jätte konstigt, men nu är det så att jag är van att prata med ytterligare en person minst en gång per dag... Hur ska jag klara av att inte prata med honom?
Saknar detta redan innan jag har åkt... Å vad betyder detta?!
Har lämnat ifrån mig Dum-Doris till några av dom bästa, känner mig otroligt trygg med att hon ska bo hos denna familj.
Å vad är det sen som väntar mig när vi kommer fram till Sthlm? Först är det tänkt att jag ska träffa en gammal vän från gymnasietiden, en vän som jag umgicks mycket med när jag gick dom sista åren på gymnasiet... Sen dök det upp en annan människa som av en händelse är i Sthlm samma dagar som jag är där...
Shit sist jag träffade honom var för 350 år sedan och hur känner jag inför detta?!
Han har precis som jag flyttat ifrån huvudstaden, han bor (faktiskt) betydligt närmare mig nu än tidigare...
En sak är säker, jag lämnar en bit av mitt hjärta här hemma och känner saknad redan innan jag åker... Hmm... Tror att det kan vara bra att få komma ifrån och lämna hjärnan på Arlanda lite för att ta tag i känslor och tankar som far omkring i mitt huvud...
Då vi åker "all inclusive" hoppas jag på att bli nära bekant med fenomenet "paraplydrinkar"...:)
Jag vet att jag svamlar, jag är spiknykter men mitt hjärta och hjärna har valt att skippa allt som har med kommunikation att göra just nu å det resulterar i detta svammel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar