Föräldrarrollen...

Ja men vad har vi för roll egentligen när barnen börjar bli självständiga och inte alls vill sitta hemma en fredagkväll med mamma i soffan och mysa... Hmm...
Vet inte om jag gillar detta eller så handlar det bara om att jag inte inser att jag faktiskt kan ta vara på tiden på annat sätt än att "vänta på att någon kommer hem...".... Ibland blir verkligen känslan av att man bara väntar och väntar övermäktig på något sätt.

Jag är inte den bästa på att ta tag i saker längre, jag är lat kort och gott, tror att det är något man lätt blir när man har för mycket tid. Snart kommer jag att vara en av de människor som ringer till ICA Kundkort och klagar på att jag har fått FÖR MYCKET bonus på bonusbeskedet, jo människor, tro mig dessa tomtar finns där ute runt omkring oss och om jag blir hemma länge till kommer jag att kunna kvalificera mig i samma grupp.... Detta kan helt enkelt inte vara nyttigt att gå hemma så här... Nästan så man blir lite folkskygg liksom...

Å så sätter det sig på humöret har jag märkt, sur, grinig och tvär blir man! En riktig sur-f***** helt enkelt. Nej nu får det ta å hända något roligt i livet i stället...

Blääääää liksom...