Blandad kompott av dagen...

Att vara hemma med en son som är sjuk fast frisk är otroligt påfrestande för psyket. Idag har vi kommit ihop oss ordentligt två ggr... Fråga till mig själv: Mimmi, tror du att Sonen förstår bättre vad du försöker förmedla genom att höja rösten och tala långsammare?!!?!?!?

Ibland blir man bara så där fruktansvärt trött på sig själv så man håller på att kräkas!
I och med att ytterligare ett barn i Sonens klass kräktes igår behåller jag honom hemma imorgon oxå... Som jag längtar... INTE! Missförstå mig inte nu, jag gillar att vara med mina barn men ett barn som det egentligen inte är något fel på men som inte får vara på skolan osv han är inte så himla skojjig att umgås med... För att inte prata om att han kräver att JAG ska se till att han är sysselsatt precis HELA tiden!

Jag har jobb att söka, samtal att ringa och ett hem att packa ihop... Jag har inte TIIIID att ha en 9-åring hängandes i hasorna precis hela tiden.... Exempel: Jag säger: Nu går jag in i duschen och blir nog där inne en stund! Underförstått är givetvis att behöver någon (Läs: Sonen) uträtta något behov så bör det göras NU! I duschen står jag ett par minuter och blir egentligen inte förvånad när någon (Läs: Sonen) sticker in nosen och säger: "Jag måste bajja". Toppen! Strålande! Underbart! Satan vad jag längtar tills vi har TVÅ TOALETTER!!!!

Sedan sitter jag i soffan efter att ha pratat "hemlisar" med min fina vän i Göteborg och är så där härligt varm i kroppen, både av duschen och samtalsämnet, Sonen kryper upp brevid mig och Dum-Doris sätter sig högst upp på oss båda som kronan på verket, vi tittar på Idol (vet ej varför Sonen kollar, själv kollar jag ENBART för att det är en herr Anders Bagge som är med). Då kläcker Sonen ur sig en av sina underbara kommentarer när en av deltagarna ska fram och krama bla Alexander Bard: "Det är äckligt att krama en hårig flintis"... Med ens var den där mjuka, goooa härliga införsovaiegensäng känslan helt borta och gapflabbet tog över! Min son har verkligen dom mesta och bästa kommentarerna ever!!!!

Nej men om man skulle ta och sätta sig i soffan, stänga av tv:n och njuta av tystnaden en stund för snart börjar Sonen prata i sömnen, Dottern slå huvudet i väggen och en ny dag hemma med en "sjuk" son gryr... Som jag har längtat... INTE!