Tacksamhet och lycka!

Senaste tiden har jag fått möjligheten till att sitta själv och fundera lite över livet (jo kidsen har börjat på skolan igen). Vilka människor finns i mitt liv och varför... Kommer vi vidare i denna relation som vänner eller ska vi bryta innan allt brakar ihop? En tanke som slog mig var ifall jag skulle hamna på en öde ö vilka/vilken vän skulle jag då ta med mig... Vilken fantastisk känsla det är i kroppen när man inser att man har så många fina vänner i sin närhet, med så många fina egenskaper och sidor som man absolut inte skulle vilja vara utan! Vilken lyx! Vilken lycka! Och vilken otrolig tacksamhet jag känner för dessa kvinnor och män!
Nej inte en dag ensam skulle jag vilja vara på denna öde ö... Någon timme, ja kanske men inte längre än så.

Inatt har regnet och blåsten jobbat på för fullt ute och då jag fortfarande sover med balkongdörren öppen har jag vaknat flera gånger, samtidigt som jag har funderat över när Sonen skulle komma tassande. Jag har satt ner foten gällande det här med att somna i min säng, främst för att jag sover i vardagsrummet och måste kunna fortsätta kvällen efter kl 20 men sedan måste vi bygga på Sonens självkänsla att han klarar av detta själv. Tro nu inte att hela kroppen fullkomligt skriker efter saknade i sängen när jag ska gå å lägga mig för det gör den. Fick jag välja och bestämma skulle jag ha båda mina barn i sängen med mig i mitten och hunden ovanför huvudet! För så är det, denna fysiska närhet blir jobbig att vänja sig av med. Sen är han ju alltid välkommen när som helst under natten, givetvis. Därför blev jag lite förvånad när han kom smygandes kl 07.24 i morse och han utbrister "nu är jag ju inte så där sovavidaretrött, mamma, kan vi inte bara ligga här och mysa lite?". Mysa är det bästa han vet! Fysisk närhet, kramar, kärlek det är min kille det!

Hösten har tagit över vardagen här i Östersund. På något sätt känns det inte så himla jobbigt denna höst. Varje år har jag ju lovat mig själv att denna höst är sista hösten i Jämtland men i år känns det annorlunda. Kan ha att göra med allt positivt som kommer att ske denna höst?! Kan ha att göra med hur otroligt bra jag mår i mig själv. Kan ha att göra med att mina barn kommer att få en vardag som är mindre "hattig".
Det är två stora saker som jag verkligen ser fram emot, en resa till Tyskland för att fira och gå på fest med säkert 15.000 andra människor. En vecka efter detta står nästa stora sak på agendan, en flytt till större boende med eget sovrum, två badrum, en uteplats och allt ska bli vårt hem! Jag har tänkt mycket på hur jag vill ha det i mitt nya hem, vad är egentligen jag?! Som hemmet ser ut idag är det en massa hopplock ifrån andras hem, möbler som jag har fått för att kunna få till ett drägligt boende för barnen, så vad hur är det egentligen tänkt att mitt hem ska se ut? Hmmm... Mycket lutar ju mot det vita då det är enklast att matcha med, slänga in någon färgchock mitt upp i allt och så... Kan funka... Men jag som människa... Är jag vit??? Ja ja jag vet att jag är "vit" men i mitt sätt att klä mig är jag ju allt annat än vit... Där handlar det ju mycket om starka färger så som rosa, limegrönt, orange... Hmm... Ja jag kanske får agera den där färgchocken i mitt eget hem och så får hemmet vara lite mer neutralt...

Frågorna är många och det snurrar mer än vanligt i kropp och själ men det är ett bra snurrande...
Jag är lycklig!