Somliga dagar...

Somliga dagar känns det som om allt bara motarbetar en... Idag har det varit en sån dag, fast ändå inte, allt har inte gått emot mig men ganska mycket. Redan nu känner jag igen det här trötta och sura morgonhumöret på barnen och då har de bara gått i skolan i 4 dagar... Dottern har varit hemma och varit sjuk 2 av dessa 4 dagar...
Gnäll, taskig attityd och sura miner... Bläää! Jo jag hajjar, det är en fas, en "inskolningsfas" eller vad man ska kalla det. Vi har här två barn som har varit lediga i 10 veckor och ska nu kliva upp tidigt tidigt och följa de rutiner som de så villigt lämnade kvar i juni... Själv blir jag frustrerad över att jag inte får till något, att jag inte riktigt får tummen ur liksom.
Som grädde på moset tappade Dottern sin nya mobil i toaletten nu på kvällen och då bara rann det över på mig... Jag gormade och skrek och blev förbannad. Som att det skulle kunna få telefonen torr eller? Jag blir så vansinnigt besviken på mig själv när jag går över denna gräns och blir "skrikarg"... Fasikens! Och så förtvivlad Dottern blev över telefonen sen då... Faan!
Ja ja, telefonen ligger nu i en påse med ris efter att ha gått en runda med hårtorken och jag är trött, så där trött långt in i själen, på gränsen till gråtfärdig...

Somliga dagar...