Morgonhumör

I helgen var jag i Sthlm i 22 intensiva timmar! Organisationen som jag är involverade i hade en helt makalöst fantastisk "happening", ni vet något som nästan kan liknas för bönemöte eller nått. Man kommer dit, träffar en massa trevliga och vackra människor som mår bra från insidan och ut. Vi delar samma vision och dröm och vi delar med oss av våra egna erfarenheter. Vi håller inte hand och sjunger sånger tillsammans men en otroligt stark känsla av gemenskap genomsyrar hela lokalen.
Man befinner sig i ett lyckorus från det att man kliver in i bilen tidigt tidigt på morgonen tills man kliver ur bilen på eftermiddagen dagen efter.
Efter en sån här resa går luften ur en lite grann, man blir liksom lite "bakis" men det tror jag är en sund och nyttig reaktion då man har fått så många intryck och positiva upplevelser som tar jätte mycket energi att sortera och tänka på om och om igen.

Det största (tror jag innan jag riktigt har sorterat klart alla intryck och känslor) är detta med att man alltid har ett val på hur man väljer att bemöta andra människor. En av talarna som verkligen gick hem hos mig är en kvinna vid namn Vicki. Jisses vilken kvinna! Jisses vilken drivkraft och inspirationskälla. Hon berättade bland annat om att hon medvetet gör ett val i hur hon väljer att bemöta alla människor som hon träffar genom detta. Hon tog ett exempel med hennes son som varje morgon vaknade på strålande humör, samtidigt flikade hon in i att hon inte alls är en morgonmänniska, men att hon hade bestämt sig för att om han som ett litet barn kunde välja att vakna glad och lycklig på morgonen så kunde hon.
Tog med mig detta gjorde jag och skulle väl sätta det i verket i dag tänkte jag... Men SHHIIIIT så fel jag hade :)
Hade två barn som var tröttare än det tröttaste, en på G att bli superförkyld som var iväg på fotbollsmatch långt borta igår och en son som somnat sent ett par dagar vad jag förstår... Och som om inte det vore nog så hade Sonen missat att han skulle komma ombytt till gympakläder idag då de ska springa någon form av springtävling på skolan och kan ni gissa VEMS fel det var?! Givetvis var det mammans fel att han inte kunde komma ihåg det... Givetvis var det mammans fel att han bara har mjukisbyxor som fladdrar vid benen.... Givetvis var det mammans fel att han var tvungen att ta fram egna kläder... (Visst har jag nämnt att han har fyllt 9 år va?!)... Jo då idag var allt PRECIS allt mammans fel... Därför blir ändå förvåningen stor när båda barnen är på bra humör när de går ut genom dörren. Vad och när skedde denna humörsvängning? Märkligt! Själv sitter jag här och försöker intala mig att ååååhhh vad mysigt med ett par ynka varmgrader utanför fönstret och storm... Åhhhh så mysigt!!!!!!
Jo jo... Den svenska sommaren är här!!!!!