Förvånad över mig själv...

För flera år sedan kunde jag sätta mig framför tvn och där satt jag sen... I timmar. Det spelade egentligen ingen roll vad jag såg på utan bara sitta still i soffan var något som funkade klockrent för mig. Nu efter ett par års studier har jag inte riktigt haft tid att sitta framför tvn på kvällarna och för några veckor sedan (efter att jag tagit mitt beslut om att en examen får räcka, magistern kan jag ta senare om så är fallet) uppmärksammade Sonen mig om att jag faktiskt satt brevid honom i soffan en kväll. Han frågade om jag verkligen kunde sitta brevid honom på kvällen... "Ska inte du sitta i köket och plugga, mamma?" Och nej jag ska inte göra det... Jag väljer nu själv vad jag själv vill läsa på kvällarna, märker dock hur färgad jag är efter mina år på universitetet då jag hittar mig själv stå och fingra på böcker som handlar om kriskommunikation, riskhantering, sociologiska teorier osv... Inte faan trodde jag att jag frivilligt skulle stå vid just den delen av bokhyllan när skolan väl var klar...

Något som oxå förvånar mig är just det här med att sitta framför tvn. Shit vad överreklamerat det är! Jag får frispel efter en kvart och måste, alltså verkligen MÅSTE sysselsätta mig med något. Det GÅR JU INTE att sitta där och mata hjärnan med en massa tull!
Däremot såg jag på dokumentären om Karolina Klüft på svt! Vilken tjej/kvinna/människa! Vilka prestationer! Jisses! Å här kan man gå omkring och gnälla om lite nageltrång eller en blåsa under stortån... Tjena!

Nej lite mer jävlaranamma hos oss alla kanske...