Sitter här mitt i natten och har upplevt en fantastisk kväll, med mycket skratt med mycket god mat, med mycket av allt men ändå så känner jag en saknad...
Tänker tillbaka... En blick, en blick som stannar kvar... vad innebär detta?
En känsla i kroppen som inger ett lugn, en trygghet, en sprudlande glädje, så mycket gemensamt men ändå inte...
Vad känner jag i detta?
Kan någon förklara för mig vad jag gör, vad jag känner, hur jag mår, vad jag ska göra?!
Jag vill inte känna, jag vill inte veta men samtidigt vill jag känna i varje por av min kropp och jag vill VETA!
Vad håller jag på med?!
Jag skakar i hela kroppen, jag vet varken ut eller in... Faan i helvete säger jag bara, kan inte livet bara vara enkelt att leva?
Saknar tvåsamheten... Så som det var innan... för så många herrans år sedan.... Innan...
Upplevde en känsla av lugn för inte alls många timmar sedan, en känsla av samförstånd, en känsla av trivsel trots att man inte pratade med varandra... en känsla som jag har saknat och längtat efter... Innan detta...
En känsla av att någon tar i mig för att jag är JAG och inte någon "lätt klapp på axeln" utan en sån där riktig känsla, en kram som man bara skulle kunna försvinna i...
Vad håller jag på med?!?!?!?!?!
Jag är 35 inte 15 men varför känner jag mig så?!
Jag kämpar som ett djur för att inte öppna dörren till detta rum för jag är rädd för att återigen bli sårad, sårad på ett sätt som gör allt detta oviktigt... Jag vill inte... Jag vill inte... Stretar emot allt jag kan... JAG VILL INTE!!!!
Jag går sönder när jag väntar på dej...
Jag går sönder när jag tänker på dej...
Men jag tänker inte vänta på dej i 200 år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar