Att förlora en bästa vän gör ont...

I helgen har världens bästa Dotter fyllt tonåring! Stort! Det som var absolut bäst var att jag och kidsens far hade lyckats dölja att han skulle komma ner för att fira detta.
De visste att Momma skulle komma men inte att Pappa var på väg. Jag har de senaste veckorna varit på väg att försäga mig såååå många gånger, så enkelt det hade varit att bara säga: "men vi kan kolla på det när pappa kommer"... Men jag har minsann lyckats att inte försäga mig!

Pappa dök upp lagom till Dottern skulle på sista fotbollsmatchen och jag måste få säga att det var verkligen tajming på detta besök! Nu fick Dottern ha sin pappa vid sidan av planen för första gången med nya laget. Skönt!
Själv var jag och hämtade en Momma som hade åkt en mycket mycket kortare resa för att träffa sitt enda barn och sina barnbarn. Win-Win situation för henne kan man säga.

Många tycker nog att denna flytt kan verka som enbart självisk av mig MEN till dessa människor skulle jag vilja få vara väldigt tydlig!
Jag ser att "många" har åsikter om att barnen bor så långt ifrån sin far och "många" blir ledsna för HANS skull... Om jag tar åt mig?! Absolut självklart! Ska jag bara ha den "skit" som dessa inlägg och kommentarer leder till? Nej jag tycker faktiskt inte det!

Se det från min sida någon jäkla gång! Jag valde att flytta från MIN familj för HANS skull en gång i tiden! Jag hade en önskan att flytta ifrån Jämtland de sista 10 ÅREN som jag bodde där så nog FAAN har jag också offrat en hel jävla del för att vara kvar i Jämtland. Då berodde det absolut inte på människorna i min närhet utan på vädret! Jag är inte uppvuxen i Jämtland, jag har svårt för de långa vintrarna, mörkret och kylan. Jag har svårt med de korta somrarna och ljuset... Och jag har saknat VÅREN!!!! Hösten i Jämtland är helt fantastisk absolut men nu efter 2,5 månader på västkusten så kan jag säga att denna höst mäter sig absolut med Jämtland också! Den är helt fantastisk!
När jag nu upplevs som självisk genom att "TA" barnen ifrån sin far måste jag ändå fundera över hur vissa människor tror att det svenska rättsväsendet fungerar... Tror ni att det är fullt lagligt att EN förälder (oavsett vilken) tar barnen och flyttar från hemkommunen och får in barnen på nya skolor och så om det inte ligger något bakom????? Men för GUDS SKULL MÄNNISKOR TÄNK!!!!

Det är klart att jag inte har packat ihop mina saker och barn i all hast och dragit (trots att jag faktiskt har fått det rådet ifrån människor som arbetar inom den offentliga sektorn typ statlig tjänst) när det har varit som "stormigast"! Detta är ett gemensamt beslut av två vårdnadshavare med GEMENSAM VÅRDNAD att vi skulle flytta hit! Alla papper är påskrivna och inget vapenhot har funnits under pågående förhandling! Detta beslut är lika gemensamt som DOMEN i TINGSRÄTTEN att barnen ska bo hos mig på heltid! HALLÅ!!! TÄNKT MÄNNISKOR!!!! TÄNK!!!!

Jo då detta har varit en låååång process och alla där ute vet inte alla omständigheter, inte ens min eller mina barns far familjer vet hela sanningen för ingen har varit intresserad av att höra båda sidor. Kan vara bra att tänka på ibland. Något som också kan vara bra att fundera över är kanske att det är två barn i detta som båda är läskunniga och som har tillgång till sociala medier som läser och till och med har vid tillfälle kommenterat det som skrivs. Sånt gör förbannat ont både hos dom och mig! Återigen... TÄNK MÄNNISKOR!!!!
Jag misstänker att många vill få mig att tro att jag är en dålig människa och mor som väljer att flytta så långt ifrån barnens far men vad skulle jag vara för mamma till mina barn om jag kraschade ihop för att jag inte mådde bra? Hur skulle barnen ha det då? Och som flera har påpekat, det är inte så att vi har flyttat till andra sidan jorden... Livet handlar om att prioritera och jag har i så många år prioriterat andra framför mig själv men nu är det min tur! Min och BARNENS! Det här med avstånd är inte av ondo i alla situationer...

Jag har en jätte bra pappa till mina barn! Vi har haft en fantastisk helg tillsammans med honom och när han åkte igår blev det väldigt tomt för mina barns far tar plats, han syns och han hörs. Inget negativt i det och det blev väldigt tomt...
Verkligheten kom emot mig som ett godståg när han åkte och inget av barnen förstod varför jag blev så himla ledsen. Där och då fick jag förklara att om vi bortser ifrån att pappa är pappa för en liten stund så är det ändå så att denna man en gång i tiden var min absolut bästa vän och att förlora vänner gör ont! Tror det var lite viktigt att kidsen fick se att jag blev ledsen över att pappa åkte.

Vi har haft så fantastiskt roligt ihop under de år vi levt ihop och ja jag trodde verkligen att han var mannen i mitt liv men efter en massa år så såg vi olika på vad framtiden skulle innebära och vi gick skilda vägar. Men med det sagt så gör det inte mindre ont att faktiskt förlora sin bästa vän...

Och om du läser detta (vilket jag misstänker att du gör) så vill jag bara säga att denna helg har varit toppen och du är välkommen ner när som helst igen (vilket jag hela tiden har sagt iof).

Och till er andra som håller på att kommentera hit och dit på olika sociala forum och medier, tänk efter lite först kanske... Och till dig som undrade vad vi hade för "deal" så kan jag säga att vi har gemensam vårdnad över våra helt fantastiska underbara barn men enligt en dom i Tingsrätten ska barnen bo hos mig på heltid, ett gemensamt beslut taget av båda vårdnadshavarna, det samma gäller vart jag och barnen ska bo. Ett GEMENSAMT BESLUT TAGET AV BÅDA VÅRDNADSHAVARNA! Så!!! Och ska man dra detta ytterligare så finns säkert både domen och ALLA utredningar att läsa då det är offentliga handlingar...

Så nu har jag lackat ur för sista gången på dessa människor som inte vill se att det alltid finns två sidor av ett mynt...

Nu börjar ett nytt kapitel i mitt och mina barns liv... Morsan här har nämligen fått jobb och väntar även besked på ytterligare ett jobb som hon har varit på intervju. Jo kompis! Det går bra nu!!!