Efter regn kommer solsken...

Att Doris är borta känns helt jätte konstigt! Min vardagsrutin är helt ur spel... Jag har ju liksom styrt min tid efter henne i så himla många år så det blir konstigt nu när hon inte finns kvar.
Som den extra stunden jag har över på morgonen nu åt att inte göra någonting egentligen...
Jag har fortfarande inte varit ner till havet sedan hon försvann... Känns liksom för "färskt" än.
Något som jag också saknar är alla hund-människor som man alltid träffade på promenaderna. Det är skönt att få stå och kall-prata om ditt och datt ett par minuter medan hundarna luktar varandra i baken.

Idag när jag var på väg för att träffa världens bästa Johnny som besöker stora staden mötte jag en av dessa hund-människor utanför huset. En äldre, stilig och mycket artig herre som är född någon gång på förra seklets början... Vi fick oss en liten stund tillsammans och innan jag skulle sätta mig i bilen säger han: " Du gör mig så glad varje gång jag ser dig för du har solen i dina ögon".
Men va?! Det är bland det vackraste någon har sagt till mig! Ja förutom när kidsen sa "mamma" för första gången (dock inte sista...).
Sedan sa han att jag hade solen inom mig och att jag alltid var så glad och trevlig. "Du får mig att må bra kort och gott", men Gulle va?!
"Du har gått igenom en hel del svårigheter, det kan man också se i dina ögon men efter regn kommer solsken och det skiner om hela dig".
Hmmm... Jag blev så tagen av det han sa där och då! Vilken människa va?!
Riktigt rörd sätter jag mig i bilen och möter upp en av de viktigaste personerna i mitt liv och får den där långa goa kramen som jag har längtat efter i flera veckor!!!!

Idag har jag tankat kärlek och värme. Jag har skrattat så att all energi bara försvann, inte visste jag att en Honda Jazz kunde vara så rolig... :)

Jojo... Efter regn kommer solsken!