söndag 9 december 2012

Trött på att vara ledsen...

Dessa gropar/dalar/ djupa jävla avgrundshål, kalla det vad ni vill men de är så sjukt jobbiga att ramla ner i med jämna mellanrum... Jo jag vet dom kommer inte lika ofta, de är inte lika djupa med de gör fortfarande lika j*vla ont! Och det tar en så enorm mängd energi att ta sig upp igen...

Denna gång är det en socutredning som ligger bakom denna grop... En läsning som för mig bekräftar en hel del av det jag och barnen säger, det jag och barnen upplever och det jag och barnen lever med varje dag.... Livet gör ont!
Livet gör så himla ont ibland så det nästan blir outhärdligt!

Ibland kommer frågor som: Vad håller jag på med och för vem?

Det finns saker som jag kan drömma och längta efter... Som att ha sin mamma så pass nära så man kan bjuda på fika vilken dag i veckan som helst... Eller som att komma på att syrran kanske vill smaka på det man har bakat å svänga förbi med en påse bullar... Eller som att få vara med i barn som ligger en varmt om hjärtat, deras vardag... Å slippa bli den där människan som kommer, stannar ett par dagar, sedan åker iväg...
Eller att få bo så där nära så att om man behöver få en björnkram från en stor stark man så kanske det inte behöver ta 10 timmar å 90 mil för att man ska få den...

Frågorna om framtiden börjar göra sig synliga på många olika sätt... Barnen frågar och vill ha svar på sina frågor och tro faan det... Leva i ovisshet är aldrig rätt och jag måste ändå säga att min otroligt starka och modiga dotters agerande denna höst bara bekräftar det jag säger och känner...

Jag blir ledsen när jag märker att folk som man tidigare hade en ganska nära kommunikation och vänskap med väljer att lyssna på en part och inte (förstå) att det alltid finns två sidor av allt och till dessa människor säger jag som jag sa i stycket ovan: dotterns ställningstagande och agerande under hösten bevisar och bekräftar bara att det jag säger stämmer! Jag behöver inte själv "bevisa" att det som händer verkligen händer för det visar sig hela tiden genom andra människors beteenden. Det kan jag iof tycka är ganska skönt men visst blir jag besviken på människor som väljer att lyssna på det som är mest bekvämt för dom själva... Feghet tror jag det handlar om ifall jag ska vara ärlig... Å vad tycker vi om fega människor??? INTE! Vi tycker INTE om fega människor!


1 kommentar:

LyckligaPraliner sa...

Fy så jobbigt det är att leva med sånt som verklien är tärande. men vad gör man i den situationen. Jo, som du - fortsätter göra det du vet är rätt och älskar dina barn. Jag önskar att du hade din mamma, syster och mannen närmre dig.

Kram Ann-Louise