Åkeeej jag tänker på mat...

Faktiskt så tänker jag på mat... Inte hela tiden men ofta... Och som jag har nämnt här tidigare någon gång så har jag sedan i mars (ca) förra året lagt om min kost. Jag plockade bort alla kolhydrater och ALLT socker. Och jag mådde som en GUD! Alltså på riktigt! Jag mådde verkligen jätte bra!!!!
Sedan under hösten/jul började jag "tillåta" mig att äta socker igen, inte i några större mängder men ändå... Och i ärlighetens namn har jag haft det lite kämpigt med just det här med att inte äta bröd till exempel...

Efter att ha rannsakat mig själv grundligt för ett par veckor sedan ställde jag mig frågan: För vems skull äter jag så här egentligen?
Svaret jag kom fram till var lite förvånande inte för min egen skull... Jag har full förståelse för att man mår så otroligt mycket bättre av att inte äta kolhydrater, socker eller gluten men jag har fått brottats med mig själv VARJE DAG för att inte ta den där knäckemackan (eller mjukmackan heller för den delen) när jag har varit lite småhungrig. Jag har inte haft sug efter ägg, ägg som jag har ätit till förbannelse i så många månader att jag nästan trodde att jag var redo att värpa ett eget och börja spotta fjädrar...

Nej beslutet togs om att jag skulle gå tillbaka till min "vanliga kost" och jisses Amalia så skönt det har varit. Jag är livrädd för att hamna i en spiral där jag fokuserar alldeles för mycket på vad jag äter, när jag äter och hur mycket jag äter för jag är livrädd att det ska "slå över" från att ha varit hälsosamt till att bli skadligt. Ja jag har inga som helst problem att slå över hit och dit så det här med maten är verkligen inget som jag ska hålla på att labborera med!

Och vet ni vad som är det bästa?! Jag mår faktiskt super bra nu när jag inte tänker på vad jag stoppar i mig hela tiden. Okej, jag kanske inte går ner i vikt som jag önskar men vad faan, jag tänker som så här (och det har jag faktiskt alltid gjort) Inkomster = Utgifter.

Så ser tankarna ut idag :)