måndag 16 oktober 2017

Då kör vi igen då...

Så här är det...

Jag har bloggat ett par år... Några läsare (ni var ju några stycken ändå 😉 ) har fått följa mig och min familj under ett par år...
Syftet med bloggen var att mina föräldrar som bodde på annan ort skulle få möjlighet att följa vår renovering av huset vi köpte samt få följa sina barnbarn genom sayber-space... Sen rullade allt bara på.
Det blev fler och fler läsare vilket var himla skoj, vi blev ju som ett eget litet samhälle fast på nätet.
Det var tävlingar hit och dit, det var länkningar till andras bloggar upp och ner...
Det var många kommentarer och framförallt fick jag många mail (både positiva och negativa) om det jag skrev...
Vad hände sen då?
Jo sen kom LIVET in och bara tog över!
Livet vändes upp och ner och inget blev sig likt över en natt...

Så här några år senare och med lite perspektiv kan jag säga som så här om de kaotiska år som följde... Skulle jag vilja gå igenom detta igen?  HELL NO!!!
Har det gjort mig till en bättre människa? Nä inte bättre kanske men fanimej så mycket starkare!
Idag vet jag att jag klarar allt (nästan) som kommer i min väg!

För att snabbspola lite så har jag sedan jag skrev ett inlägg sist (vilket nästan på dagen är 2 år sedan)... Vi bor fortfarande kvar i Kungsbacka men har flyttat från där vi bodde när vi flyttade ner från Jämtland. Vilka är vi då? Jo det är jag, Dottern och Sonen.
Vår fantastiska hund Dum-Doris finns inte med oss längre men hon är ändå ständigt med på något viss.
Det räcker med att jag tappar en korvbit på golvet och jag ropar "Dooooris" och inser att jag får banne mej plocka upp korvbiten själv... Eller när jag ska sova.. Då är det som jobbigast utan henne... Det är ingen liten Doris som kryper in under täcket och ålar sig upp mot kudden och snabbt som ögat snor hela kudden... Det är tomt utan henne... Jätte tomt.
Vi har hunnit med ett "substitut-djur"... Hamstern Bertil... Han var super kul i ungefär 5 minuter... Men älskad var han! Tills han dog... Nu ligger han sedan ett år tillbaka i en glasslåda i frysen... Enligt Sonen ska han få en värdig begravning i Vemdalen. Hamstern Bertil ska bli kremerad och sedan ska han spridas över "ägorna"... (herregud!)

Nytt jobb har jag också... Tänker inte gå in på det mer än så... Jo jag måste väl berätta att så bra som jag har det nu har jag nog aldrig haft på en arbetsplats! Kan ha med viss mognad från min sida att göra men iallafall... Jag har det så sjuuuuukt bra! Och kollegorna sedan... Detta är drömmen som jag hade i slutet av 90-talet. Jag är där NU!

Inriktningen på bloggen kommer nog att se annorlunda ut framöver, mitt syfte har blivit annorlunda...
Jag kommer att gå in på det längre fram men börjar så här...

Hörrni... Första inlägget på 2 år är nu klart... *woop woop*
Ska kolla igenom lite hur det ser ut och så... Försöka snygga till layouten kanske... Har ju hänt en del på 2 år även här :)

(Nu ska jag bara klicka på knappen Publicera....snart... ska... jag klicka...)

söndag 18 oktober 2015

Ensam är stark... Eller INTE

Ohhh min gud vad less jag är på att sköta allt själv nu... Har egentligen ingen bra ventil så det får bli här, det är ju ändå ingen kvar här och läser...

Satan i helvetes jävlar så less jag är på allt ansvar och alla j*vla måsten som finns i min vardag 24-7. F*ck this shit!
Okej Universum här kommer en önskan från mig till dig...

1. Jag önskar att mina barn hade två engagerade föräldrar istället för en som hela tiden försöker slå knut på sig själv för att få allt att fungera.
2. Jag önskar att mina barn hade två engagerade föräldrar även ekonomiskt så den ena inte behöver ha två jobb och ta på sig alla övertidstimmar som finns...
3. Jag önskar att mina barns mor (läs: JAG) skulle få lite uppskattning för allt jobb hon (läs: JAG) lägger ner på dessa två barn...
4. Jag önskar att dessa två barn skulle hjälpa till lite mer och sluta tjafsa om allt så att deras mamma (läs: JAG) slipper bli MONSTERMAMMAN hela tiden.
5. Jag önskar att dessa två barns förälder som inte bor nära la lite mer tid och energi på att planera och prioritera flera träffar med sina barn än nu (vi bor fortfarande inte på månen)...
6. Jag önskar att mamman till dessa två barn (läs: JAG) fick lite mer tålamod och inte var på gränsen till tårar precis HELA tiden...
7. Jag önskar att få vara Mimmi, inte bara Mamma en del av den lediga tiden...

Sååå Universum... Bring it! Leverera!!!!
För den som kläckte ur sig meningen att "ensam är stark" borde fanimej få en spark i arslet så den får sitta på sittring länge!

Jo jo... Aningens less är denna morsa nu...

onsdag 2 september 2015

Bloggens vara eller icke vara...

När allt annat snurrar runt omkring och man knappt vet vad som är upp eller ner brukar jag skriva. Denna sommar har allt tagit en ny tvist... Jag har åter igen hittat tillbaka till penna och papper och det känns helt otroligt bra och skönt.

Därför är frågan om denna sida ska finnas kvar eller inte ganska aktuell...

Får fundera vidare ett tag till tror jag...

tisdag 1 september 2015

fredag 7 augusti 2015

onsdag 8 juli 2015