Flashback from the past...

Jag har varit hyfsat frånvarande på bloggen under våren och nu under starten på sommaren men mycket har hänt och känslorna har varit upp och ner...
Kärlek, Livet, Döden, Skrattet, Sorgen, Stoltheten, Besvikelsen... Ja en massa sånt har varit en del av min vardag ett tag nu...

Tanken med denna blogg var ju från början att dela glädjen i mitt liv med er, mina nära och kära skulle få ta del av min och min familjs vardag när de bor så långt ifrån oss, eller vänta! Det är VI som bor långt ifrån DEM!

Men så här på kvällskvisten står jag och handtvättar min sons fotbollsshorts i diskhon i köket medan han domderar om att han inte hinner bada tillräckligt länge för att han inte har hoppat i badkaret i tid innan läggningen... Där och då får jag värsta flashbacken och jag förflyttas i tiden en massa år bakåt.
Jag står fortfarande och tvättar idrottskläder för hand men denna gång är det min fars kläder och min far står och skriker på mig där jag står i tvättstugan och talar om vilken idiot jag är och att jag inte är välkommen hem något mer... Jisses vilka känslor som fullkomligt tar över min kropp där jag står nu ikväll med min sons shorts i händerna...

Detta gör att jag faktiskt tar ett steg tillbaka och ser över hur min situation idag ser ut och vad jag har tagit mig igenom under de år som har passerat sedan dess och inser att jag kan stå rak i ryggen och nästan klappa mig själv på axeln lite och säga det att fy faan vad jag är bra, trots allt!

Livet är inte lätt att leva och tur är väl det för annars skulle man nog inte njuta så av framgångarna.

Jag står ändå här, 36 år, med två underbara barn, en hund som älskas mer än hon fattar själv, ett hem som funkar, människor i min omgivning som får mig att må bra (både nära och på avstånd) och jag har en framtid som bara jag kan styra hur den ska se ut!

För att återgå lite till den där händelsen i tvättstugan på mina föräldrars hem för en massa år sedan...
Efter det som sades där och då kom jag aldrig hem igen och jag tycker jag har klarat mig hyfsat ändå...

Känns som att jag skulle vilja ställa mig på en bergstopp någonstans och skrika ut så som Ronja Rövardotter skriker ut sitt vårskrik: JAAAAAAAG VANNNNNNNNNN!!!!!!