Jämmer och elände kan dansa ut genom dörren nu för nuuuu vänder det för mej!!!!
Har struntat i medicinen i natt och har sovit oförskämt bra, bortsett från att jag har en liten son som har varit arg på sin mamma inatt då jag har haft vänligheten att smitta honom med min förkylning from hell....
Resultatet av detta är att idag blir det en dag i soffan under täcke tillsammans med Sonen och Hunden å jag klagar inte!
Jag har även fått i mej första frukosten på snart två veckor!!!!
Härliga tider!
Å bara för att "lyxa till det lite" blev det Lingongrova med apelsinmarmelad på :) Det är verkligen as-gott, till detta te med mycket honung i :)
Mu för nu :)
fredag 22 oktober 2010
torsdag 21 oktober 2010
Underbara barn
Tänk att de barn som valde mej som mamma är så in i norden underbara!
Eftermiddagen och kvällen har varit så himla mysig!
Dottern hittade igen sin borttappade mössa idag och såg ut som en sol när jag hämtade henne och sonen på skolan :)
Sonen har vid flera tillfällen stannat upp å tagit tag i mej ikväll å sagt: "Jag äääälskar dej Mamma!"
Nu säger han och dottern det ganska ofta, säkert för att jag "tjatar" om det men idag har han verkligen stannat upp och tagit tag i mej och tittat mej djupt in i ögonen!
Det är mammas kille det...
Egentligen är det ju helt galet hur mycket man älskar sina barn!
Min största oro inför förlossningen med sonen var: "hur är det möjligt att älska ett barn till lika mycket som jag älskar dottern"...
Jag trodde verkligen inte att det var möjligt, men när då den där "lilla" killen valde att äntra denna sfär och inte andades, ja då visste jag inom loppet av en nano-sekund att jag skulle göra allt precis allt bara för att höra hur han tog sitt första andetag...
Denna obeskrivliga lycka som jag kände när första ilskna skriket kom, ja... Blir lite rörd bara jag tänker på det...
Nej nu ska jag nog ta å gråta en skvätt för att invänta Hellenius hörna, hoppas på att tårarna har hunnit torka till dess...
Mu för nu
Eftermiddagen och kvällen har varit så himla mysig!
Dottern hittade igen sin borttappade mössa idag och såg ut som en sol när jag hämtade henne och sonen på skolan :)
Sonen har vid flera tillfällen stannat upp å tagit tag i mej ikväll å sagt: "Jag äääälskar dej Mamma!"
Nu säger han och dottern det ganska ofta, säkert för att jag "tjatar" om det men idag har han verkligen stannat upp och tagit tag i mej och tittat mej djupt in i ögonen!
Det är mammas kille det...
Egentligen är det ju helt galet hur mycket man älskar sina barn!
Min största oro inför förlossningen med sonen var: "hur är det möjligt att älska ett barn till lika mycket som jag älskar dottern"...
Jag trodde verkligen inte att det var möjligt, men när då den där "lilla" killen valde att äntra denna sfär och inte andades, ja då visste jag inom loppet av en nano-sekund att jag skulle göra allt precis allt bara för att höra hur han tog sitt första andetag...
Denna obeskrivliga lycka som jag kände när första ilskna skriket kom, ja... Blir lite rörd bara jag tänker på det...
Nej nu ska jag nog ta å gråta en skvätt för att invänta Hellenius hörna, hoppas på att tårarna har hunnit torka till dess...
Mu för nu
Fortsättning på det här med vikten...
Det slog mig för en liten stund sedan att jag har inte sett mig själv i en helkroppsspegel sedan jag flyttade ifrån mitt hus...
Det ska bli sjukt spännande å se denna förvandling som det faktiskt handlar om.
Bryr mig hyfsat lite om vad det står på vågen om jag ska vara helt ärlig, det som är spännande är vad måttbandet säger...
Idag säger måttbandet att jag har tappat hela 9cm runt midjan å 5cm rund "the As"!!!!
Good for U, baby!!!!!
Självklart märker jag utav detta på mina kläder men jag har inte "sett" det med egna ögon än!
Bara en liten parentes så här en torsdag när solen lyser och det är en massa minusgrader ute...
Mu för nu :)
Det ska bli sjukt spännande å se denna förvandling som det faktiskt handlar om.
Bryr mig hyfsat lite om vad det står på vågen om jag ska vara helt ärlig, det som är spännande är vad måttbandet säger...
Idag säger måttbandet att jag har tappat hela 9cm runt midjan å 5cm rund "the As"!!!!
Good for U, baby!!!!!
Självklart märker jag utav detta på mina kläder men jag har inte "sett" det med egna ögon än!
Bara en liten parentes så här en torsdag när solen lyser och det är en massa minusgrader ute...
Mu för nu :)
onsdag 20 oktober 2010
Vikt vikt vikt å nått annat "lull lull"
Att jag har levt i 10 år med en övervikt som bara har ökat å ökat å ökat, är ingen hemlighet.
Jag har väl gjort några små halv taskiga försök till att göra något åt detta men det har varit väldigt svårt att sitta i soffan när den man lever med väljer att gå å hämta sig en skål med glass eller tar fram en chipspåse eller liknande...
Jag lägger absolut inte någon "skuld" i detta på någon annan än mig själv, jag är vuxen å har så varit i många år, det är jag och bara jag som har tagit beslutet med att själv gå å hämta en egen skål med glass...
Men så i somras blev det nog på något sätt!
I samband med semestern bestämde jag mig för att nu faan får det vara nog!
Däremot vill jag inte lägga om mitt sätt att äta dels för att jag är alldeles för bekväm å lat för att lära mig att äta på något nytt sätt, men sedan har jag en dotter som är på väg in i en otroligt känslig period med allt som har med vikt, utseende osv. att göra. Jag vill inte vara den som introducerar henne i denna värld.
Nu är det väl i ärlighetens namn ingen risk för dottern då hon är fantastiskt vacker (ja jag vet jag är aningens partisk i detta...) men med hennes kroppsform tror jag inte att hon kommer att få samma problem som jag.
Men även känner jag att jag har faktiskt ätit mig till varje överviktskilo så nog faan ska jag få jobba ordentligt för att få bort dom, lite så där "skrämseltaktik"... Blir det kämpigt och tufft så kanske jag kommer i håg det i framtiden oxå...
Nu har jag alltid sagt att jag tror inte att det är någon större svårighet med att gå ner i vikt, svårigheten kommer ju när man ska stanna i den vikt man har nått...
Ja men nu har jag i alla fall gått ner 12 kg sedan början på juli och det är fantastiskt skönt att kunna säga att jag inte har gått ner bara för det här med skilsmässan utan att jag faktiskt hade börjat flera månader innan, däremot har jag gått ner mer i en snabbare takt än innan...
Så nu kommer det konstiga i "kråksången" för nu vill jag gå upp lite i vikt, istället för att gå ner... Eller upp å upp det är väl fel för det vill jag ju egentligen inte, jag vill och ska gå ner mer så är det! Men jag har varit så otroligt dålig nu i två veckor att jag har fått svårt för att äta... Känner ingen som helst hunger eller sug...
Inser när jag ska hämta barnen att jag bara har ätit en banan och svept en massa te hela dagen...
Så nu är det väl dags kanske å ta sig i kragen, igen då...
Snacka om I-lands problem, va?! *skrattar å kliar mej lite förvirrat i huvudet*
Är så himla loss i huvudet på alla plan just nu så inte vet jag...
Känslor hit å dit, nya människor som kommer in i ens liv å tar en med storm, känns som att jag är "fångad av en stormvind"... Ganska härlig känsla men hyfsat förvirrande, inte nu kanske sen eller kanske aldrig, inte vet jag, men för stunden (här och nu kl 20.32) mår jag BRA!
Många människor tror på Gud... Jag tror på Universum!
Jag tror att om jag sänder ut en signal till Universum som ex: Jag väljer att backa nu... *ler för mig själv då jag vet att någon vet vad jag pratar om...* Ja men om jag skriver/säger/tänker att "jag väljer att backa nu", ja men då kommer jag ju att backa istället för att se framåt...
Fel fel fel...
Nej ur med backen, i med friläge för att se hur länge det tar innan jag får i ettans växel!
För sån e jag :)
Mu för nu ;)
Jag har väl gjort några små halv taskiga försök till att göra något åt detta men det har varit väldigt svårt att sitta i soffan när den man lever med väljer att gå å hämta sig en skål med glass eller tar fram en chipspåse eller liknande...
Jag lägger absolut inte någon "skuld" i detta på någon annan än mig själv, jag är vuxen å har så varit i många år, det är jag och bara jag som har tagit beslutet med att själv gå å hämta en egen skål med glass...
Men så i somras blev det nog på något sätt!
I samband med semestern bestämde jag mig för att nu faan får det vara nog!
Däremot vill jag inte lägga om mitt sätt att äta dels för att jag är alldeles för bekväm å lat för att lära mig att äta på något nytt sätt, men sedan har jag en dotter som är på väg in i en otroligt känslig period med allt som har med vikt, utseende osv. att göra. Jag vill inte vara den som introducerar henne i denna värld.
Nu är det väl i ärlighetens namn ingen risk för dottern då hon är fantastiskt vacker (ja jag vet jag är aningens partisk i detta...) men med hennes kroppsform tror jag inte att hon kommer att få samma problem som jag.
Men även känner jag att jag har faktiskt ätit mig till varje överviktskilo så nog faan ska jag få jobba ordentligt för att få bort dom, lite så där "skrämseltaktik"... Blir det kämpigt och tufft så kanske jag kommer i håg det i framtiden oxå...
Nu har jag alltid sagt att jag tror inte att det är någon större svårighet med att gå ner i vikt, svårigheten kommer ju när man ska stanna i den vikt man har nått...
Ja men nu har jag i alla fall gått ner 12 kg sedan början på juli och det är fantastiskt skönt att kunna säga att jag inte har gått ner bara för det här med skilsmässan utan att jag faktiskt hade börjat flera månader innan, däremot har jag gått ner mer i en snabbare takt än innan...
Så nu kommer det konstiga i "kråksången" för nu vill jag gå upp lite i vikt, istället för att gå ner... Eller upp å upp det är väl fel för det vill jag ju egentligen inte, jag vill och ska gå ner mer så är det! Men jag har varit så otroligt dålig nu i två veckor att jag har fått svårt för att äta... Känner ingen som helst hunger eller sug...
Inser när jag ska hämta barnen att jag bara har ätit en banan och svept en massa te hela dagen...
Så nu är det väl dags kanske å ta sig i kragen, igen då...
Snacka om I-lands problem, va?! *skrattar å kliar mej lite förvirrat i huvudet*
Är så himla loss i huvudet på alla plan just nu så inte vet jag...
Känslor hit å dit, nya människor som kommer in i ens liv å tar en med storm, känns som att jag är "fångad av en stormvind"... Ganska härlig känsla men hyfsat förvirrande, inte nu kanske sen eller kanske aldrig, inte vet jag, men för stunden (här och nu kl 20.32) mår jag BRA!
Många människor tror på Gud... Jag tror på Universum!
Jag tror att om jag sänder ut en signal till Universum som ex: Jag väljer att backa nu... *ler för mig själv då jag vet att någon vet vad jag pratar om...* Ja men om jag skriver/säger/tänker att "jag väljer att backa nu", ja men då kommer jag ju att backa istället för att se framåt...
Fel fel fel...
Nej ur med backen, i med friläge för att se hur länge det tar innan jag får i ettans växel!
För sån e jag :)
Mu för nu ;)
tisdag 19 oktober 2010
Hyfsat stor skillnad i dagens bokhög...
Ligger i soffan, har ont men tycker förvånansvärt lite synd om mej själv...
Försöker att koncentrera mig på att bli frisk...
Har bestämt mej för att det är en dag i böckernas underbar värld idag!
Detta är vad som ligger brevid mej idag...
The Secret är sedan första gången jag höll i den en av mina absolut viktigaste böcker!
Försöker läsa lite varje kväll, kan kalla den min lilla "bibel"..
The Secret är sedan första gången jag höll i den en av mina absolut viktigaste böcker!
Försöker läsa lite varje kväll, kan kalla den min lilla "bibel"..
Mu för nu
måndag 18 oktober 2010
In i dimman
Fick receptbelagd medicin i eftermiddags, så nu är det in i dimman ordentligt, i detta är det morfin, ngt som jag har reagerat lite olika på från gång till gång, i botten ligger någon form av latent beroende, ngt vi fick erfara ordentligt för ett par år sedan då vi fick missfall. Varför pratas det så sällan om just missfall? Det är ju sjukt vanligt, det är iof inget som förmildrar smärtan men ändå så vanligt!
Ligger i alla fall i sängen nu och bloggar för första gången genom mobilen. Har tagit medicinen, börjar väl verka snart. Skulle nog ha tagit lite tidigare när pappan till mina barn var förbi å så skällde jag på honom... Det var inte min mening men denna cocktail av känslor gör att det rinner över, inte lika ofta som jag skulle behöva men nog så ofta att jag blir besviken på mig själv. Men när det handlar om barnen då har jag svårt att behärska mig å är kranen öppnad, ja då kommer allt å lite till upp.
Så jag vill äve här be pappan till mina barn m ursäkt, har givetvis gjort det via mobilen m jag har ju sagt så mycket om oss i detta att jag även passar på att säga förlåt.
Nu ska jag försöka läsa lite innan jag somnar.
God natt alla!
Ligger i alla fall i sängen nu och bloggar för första gången genom mobilen. Har tagit medicinen, börjar väl verka snart. Skulle nog ha tagit lite tidigare när pappan till mina barn var förbi å så skällde jag på honom... Det var inte min mening men denna cocktail av känslor gör att det rinner över, inte lika ofta som jag skulle behöva men nog så ofta att jag blir besviken på mig själv. Men när det handlar om barnen då har jag svårt att behärska mig å är kranen öppnad, ja då kommer allt å lite till upp.
Så jag vill äve här be pappan till mina barn m ursäkt, har givetvis gjort det via mobilen m jag har ju sagt så mycket om oss i detta att jag även passar på att säga förlåt.
Nu ska jag försöka läsa lite innan jag somnar.
God natt alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
