Att gå igenom alla kartonger med saker som representerar olika tider i ens egna liv, ens liv som sambo, gift osv det tar så enormt på kraften och energin i kroppen.
Jag har sovit i natt det vet jag men jag har inte sovit bra... Vaknar vid 4 tiden av att det är ljust, förbannar ljuset och känner redan då i kroppen att jag kommer få det tufft idag.
Sover några timmar till och kliver upp och smärtan skär genom höften åt alla håll.
Detta kommer att bli en dag som går i ett lugnt tempo, samtidigt tror jag att det är bra om jag tar och taggar ner några steg nu... De flesta måsten som jag har haft hängande över mig är nu avklarade och med det kommer denna själsliga trötthet.
Man blir trött av att gå omkring och spänna sig, man blir trött av att bli bemött med ilska, man blir trött av att man ska klara av allting själv... man blir trött...
Jag fick låna en bok av min bästa väns mor härom dagen som heter Sviken i kärlek - Så går du vidare av en man som heter Dwight Webb, jag har börjat läsa den och den ger otroligt många svar på frågor som jag har gått och burit på i dessa månader, snart ett år, sedan jag blev lämnad av pappan till mina barn. Samtidigt gör ju dessa svar ont, så där bottenlöst ont i kropp och själ...
Fick en väldigt rak fråga ställd till mig härom dagen, en fråga som gjorde ont, jätte ont, en fråga som jag har tänkt mycket på som har att göra med val av partner osv... Att frågan gjorde ont det är en sak men när svaret på frågan gör så betydligt mycket ondare, då blir det svårt att veta hur man ska kunna fortsätta att gå, liksom... Varför blev det så här? Och varför blev det så här med just denna man?
Åter igen blir det ett otroligt luddigt inlägg men hela jag är luddig just nu...
Väljer att koncentrera mig på att läsa denna bok idag, försöka låta kroppen laga sig själv och försöka förstå vad livets mening är egentligen...
