Dag 3...

Livet börjar återvända...
Jag har inatt kunnat sova riktigt bra utan att vakna så fort Sonen har kommit åt mina lår med en tå eller två... Redan nu kan jag tala om att livet känns lite lättare att leva.
Men det var väl en himla tur för idag är det ju Pimpel-tävlings-tajm :)
Om nu bara vädrets makter kunde vara med och sluta blåsa, snöa och leva om skulle att bli prima!
Men jag ska på det igen imorgon! Om inte redan ikväll...
Fick tipset av min otroligt underbara älskade syster igår att jag kunde ju köra armarna om benen strejkade... Hmmm en liten stilla fråga: HAR DU INTE ANVÄNT REDSKAPEN SOM MAN SKA EFTERSOM DET GÖR ONT I BEN OCH MAGE TROTS ATT MAN "BARA" SKA GÖRA ARMARNA... Hehe...

Jo det är klart att vi kan köra armarna bara, gjorde några övningar igår för att visa kidsen, som för övrigt blev eld och lågor över redskapet, och dessa små övningar visade precis vart mina (gömda) magmuskler satt... Men samtidigt, detta är inte klagan ni hör för, tolka det inte så, snarare min dumhet som tränger igenom när jag inser att jag åter igen inte har begreppet att ta det lite lugnt i början... Pucko? Jajamen!