Jag funderar...

Tog mig en lång varm dusch nu på kvällen och kom på mig själv att stå å fundera på hur det måste kännas att vara lång... Eller i alla fall längre än vad jag är (jupp, är kortare än de flesta...).

Stod och funderade på hur det kunde kännas att vara så pass lång så man nådde tills en viss kakelplatta på väggen...

Hmm... Är detta verkligen normalt? 

Sedan funderade jag vidare på det här med att vara hemma med två barn och två hundar, ja i dag har det varit hund på besök. Bästa och Goaste Bo.

Hela veckan har jag haft för avsikt att ta tag i alla måsten för att sedan gå vidare till alla saker som inte är någon panik med för att sedan kunna ligga på soffan och kanske kanske läsa en bok.. Jo tjena! Mina två barn har sällan varit inne samtidigt eller varit hungriga samtidigt och när de väl har varit hungriga har de inte kommit själva... Jag har plockat, diskat, lagat mat, plockat, diskat, lagat mat hela dagarna i ända och när klockan börjar närma sig 22 då är jag helt slut. Men jag gillar't. Jag gillar att ha barnen springandes här, in och ut upp och ner. Däremot kan jag bli aningens less på "Mamma får jag..." eller "Mamma hoooon får ju varför får inte jaaaaaaag?"

Shit så luften gick ur mig i kväll... 

Nu funderar jag seriöst på att förpassa mig till soffan bara för att liksom...