Lyckorus....

Ibland blir jag förvånad över hur man själv fungerar... Helt hux flux upplever jag att jag befinner mig i ett litet lyckorus... Barnen är nöjda och glada (nästan i alla fall och om man har lyckats med ett av två barn betyder det att den lyckade % blir 50, ingen dålig siffra)... Lunchen står i ugnen, promenaden med musik och hund är avklarad och man har redan nu utfört inte bara en utan TVÅ goda gärningar, ja kanske tre oxå om jag tänker efter noga...

Jag har as-mycket att göra med uppsats, funderingar om företag, livet i det stora hela och jag får en enormt hög puls när allt detta kommer emot mig och jag känner igen de varningslampor som tänds. Inser att tempot har varit lite väl högt (igen) och jag måste prioritera...

Just nu prioriterar jag mina promenader, är livrädd för att den där svajjiga känslan i kroppen återigen ska få makt över mig och göra mig låst och förpassad till att sitta inne... Nej ut å promenera, det säger läkarna, är det bästa för att återfå balansen till max!

Men så kommer det sånna där fina och goa känslor i kroppen som bara får en att må bra, av ingen anledning egentligen...

Bra dag... :)

Lägger ut denna låt igen för att jag gillar både texten, sångaren och innebörden.