Min vän

För två år sedan ramlade det in en person i mitt liv under kaotiska förhållanden, en person som jag inte visste då skulle få en stor betydelse i mitt liv. En person som jag kallar en riktig vän, min vän...

Vi kunde/kan prata i timmar och ändå efteråt komma på att man glömt att prata om ditt och datt... En vän som har lyckats hålla sig opartisk i min ofta trasiga och konstiga tillvaro...

Vi pratade om framtiden... Vi hade planer... Vi ville lika... Men allt blir inte alltid som man själv vill... Hade vi fått som vi hade velat skulle vi idag bo betydligt närmare varandra och jag hade förhoppningar på att vi kunde vara en del av varandras vardag på ett sätt som vänner kan vara när man bor nära nära...
Vi bor idag längre ifrån varandra än för två år sedan men jag känner ändå att vi är nära nära!

Vi lever våra egna liv på varsitt håll och det känns bra! Jag är glad för att vi har kommit till den punkt vi är vid idag och framtiden ligger bara runt hörnet.

Förhoppningsvis kommer vi att få uppleva det vi pratade om, att få bo så där nära nära varandra om inte imorgon men längre fram och jag ler vid tanken. Allt kommer att bli bra!