Åter igen... Det är dom små sakerna som gör det...

Något händer med min lilla Doris och jag blir rädd... Rädd för att hon ska gå sönder och försvinna ifrån oss, denna lilla fyrbenta trygghetsamiral... Mitt upp i allt vänder jag mig till den som enligt mig kan veta mest och får ingen kontakt... Samtidigt hör en "ny" bekantskap av sig och när jag förklarar vad som har hänt får jag till svar på sekunden: "Ring mig"
Det är dom här små sakerna som gör att man faktiskt känner tillit, lite trygghet och som får en att må lite bra när man i själva verket inte mår så där toppen...
Doris mår väl efter omständigheterna bra men är hyfsat avståndstagande och har ont... Själv har jag fått mig en liten törn i själen och jag är om möjligt än mer förvirrad... Men tacksam det är jag för att det finns hjälp att få där man kanske minst anar det...

TACK!