Ibland känns det som om ett nytt kapitel i boken om "Mimmi-land" har börjat... (Och ingen kan vara mer lycklig än jag...)
Samtidigt är det lite läskigt att stänga en dörr för att öppna en annan... Jag vet vad jag har men jag vet inte vad jag får... Sen kommer det där med tilliten till andra människor... Jag vill inte bli sårad och jag vill absolut under inga omständigheter såra någon annan.
Är så jäkla less på att leva livet "som man ska"... Vad är det för fel med att bara vara som man är?
Jag jobbar hela tiden på att försöka få bort tankarna på vad andra skulle tycka och tänka om det jag sa eller gjorde, jag har under stora dela av mitt liv känt mig bedömd, precis som att det jag gör aldrig har varit bra nog... Kan inte jag bara få duga? Kan inte det jag gör få vara bra nog någon jäkla gång?
Jag är ensamt barn, fick (eller snarare tog) en "syster" i vuxen ålder, och som ensamt barn ska man inte höras, inte störa, inte stöka till, göra sitt yttersta i allt och aldrig någonsin visa att man är avundsjuk på sina jämnåriga vänner som alltid alltid har ett syskon att hänga med, prata med, leka med eller bara slippa vara ensam... Dessa "normer och regler" finns fortfarande med i min vardag och påverkar både mig i mitt sätt att vara men även mitt sätt att vara med mina barn. Jag hyssar säkert en gång för mycket för att de inte ska "störa", jag har satt upp regler som jag själv hade som barn som jag tycker innerst inne är helt puckade... Exempel: Man får inte ringa någon kompis innan kl 12 på söndagar... Nu var det iof några år sedan jag fimpade den regeln för jag insåg ju att halva dagen hade ju hunnit gå och om någon av barnen skulle ha någon att leka med på söndagar så gällde det att "hänga på låset" lite...
Varför dessa tankar nu kanske ni undrar... Ja jo men jag tror att det har att göra med att jag har varit med mina älsklingar i helgen, detta inkluderar syster-yster och hennes barn samt mina egna hjärtan givetvis och jag vill så innerligt få vara mer i deras vardag än vad jag kan vara nu... Dörrar som stängs och som öppnas...
Blir säkert en och annan tår ikväll innan jag somnar bara för att jag är så trött på att behöva kämpa om allt...
Något som jag har hittat lite "flykt" i när det blir för mycket är att jag har börjat måla... Eller måla och måla... Jag klottrar som en 7 åring men jag fullkomligt älskar't...
Gjorde en liten kludd till syster-yster igår... Hon blev glad :)
Mimmi 2014-04-12
Nehe... Ansökan var det ja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar