fredag 20 juni 2014

Tecken från Andra Sidan...

Okej jag ska inte ropa hej förrän jag har gått över bron och vattnet för att en liten tuva finns i skogen eller nått sånt... MEN!
Detta med en lägenhet i kommunen där jag vill bo...

För några veckor sedan, kanske 2, sa jag till min bästaste vän att jag tror att jag kommer att hamna i en "by" nära Anneberg i Kungsbacka, alltså inte i självaste Anneberg... Varför vet jag inte riktigt men jag har haft den känslan ett tag, lite så där som att närheten till havet har varit viktigt. Och tro på tusan, "lägenheten" som jag har blivit erbjuden ligger i just denna "by". Och super nära havet, typ två kvarter bort bara! Jag hade ytterligare några önskemål, det var att få hyra av en privatperson och en maxhyra! Samtliga av dessa önskemål stämmer in och nu kommer vi till "tecken från Andra Sidan"....
Min högt älskade morfar gick bort för två år sedan och han skulle ha fyllt år nästa vecka... Han hade ett smeknamn som han fick av en vän till familjen någon gång i samband med att en tomt skulle röjas, detta smeknamn som är ett djur har sedan följt med honom i alla år. Morfar är saknad! Det råder det ingen tvekan om! Dottern har ett foto på dem två uppsatt på sitt rum och jag var in och kikade på det för några dagar sedan och oj vilken känsla av saknad som då for över mig.
Nu visar det sig i alla fall att kvinnan som äger detta boende som jag har erbjudits att hyra heter detta djur i efternamn! Kan ni förstå va?! Om inte detta är ett tecken från Andra Sidan ja då vet inte jag...

Nu håller vi tummar och tår för att allt går i lås och så smidigt som möjligt för då är en flytt på agendan för lilla familjen :)

onsdag 18 juni 2014

När allt känns som mörkast... vänder det plötsligt...

Jag tänker inte sticka under stolen med att helgen som gått har varit enkel, nej det har den inte... Jag har gått omkring och "vaggat", väntat och varit på väg att ge upp hoppet helt flera gånger... Livet är inte så jäkla lattjo hela tiden... Igår kom kulmen, jag ringde min kära mor och mådde så där pyton! Tårarna rinner, paniken kryper i kroppen och jag vill bara skrika högt: "VARFÖR I H-VETE HÄNDER DET INGET"...
Samtidigt som jag pratar med henne går jag in på min annons på Blocket för att tala om att det är över 250 personer som har kollat på annonsen och jag har fått 3 mail... ???
3 mail? Nej mig veterligen har jag fått 2 mail... Jaha nu har till och med Blocket f*ckat ur... Men det är väl bäst att kolla mailen just in case liksom...
Och tro på tusan, där har det minsann kommit ett fint litet mail... "Ang. Söker bostad i..."

Snabbt som attans torkade jag tårarna, sa hejdåhejdåhejdå till mamma och ringde upp numret som stod på mailet... Och herre jisses! Tror minsann att jag nästan kan påstå att jag har blivit med lägenhet... Men bara nästan, den ska kollas på först och säkert ska det skrivas ngt hyresavtal eller nått! Satan i gatan vad bra det kommer att bli!
Ringde tillbaka till mamma och förklarade vad som hade hänt och sagts! Snacka om skillnad!
Sen när det är dags för att sova är Sonen så där febervarm och det sista han sa innan han somnade var att han hade lite lite ont i halsen... Vajjert!
Han har sovit oroligt hela natten, pratat jätte mycket i sömnen och snarkat. Herre gud vad pojken kan snarka när han är täppt i näsan... Om jag har sovit? Nej inte mycket! Sitter här nu kl 18:51 och är så trött så jag kan ramla av stolen...
Och det här med att vara hemma med barn som är tussig... Man har ju så stora planer på allt man ska hinna med... Jag skulle minsann hinna läsa lite idag, både i studiesyfte och skönlitteratur... Jag skulle kanske måla lite nu när jag tycker att det är så roligt. Baka dom där kakorna som jag inte hann med att baka i söndags... Tror ni jag har hunnit göra ngt av detta?! Nej men jag har hunnit laga frukost, lunch och middag... Tagit hand om disken lika många gånger som jag har lagat mat... Vänt upp och ner på tvätthögarna, både den rena och smutsiga högen... Hunnit sitta en stund framför datorn, det har jag iof då det började brinna i ett radhusområde i byn jag bor och där jag känner många som jag tycker mycket om...
Ja nej men lite så har väl dagen sett ut... Känns som att klockan är 23.10 typ...

måndag 16 juni 2014

Jaha... Ja då kör jag väl då... Cards by Mimmi

Jojomensan efter påtryckningar (ytterst lite) så har jag nu öppnat upp min hemliga grupp som jag har haft på Facebook... Jag har öppnat upp den för HELA VÄRLDEN!!!!
Så galet läskigt... Helt tokigt egentligen... Hur tänker jag nu?!
Beställningsvara? Pris? Storlek? Får man komma med önskemål? HERRE GUD!

Ja ja... Har ni Facebook så är ni varmt välkomna att "kika förbi"...
Gruppen heter Cards by Mimmi

Ett av kvällens alster...

Målad 2014-06-14





Hjälp....

Första dagen på sommarlovet...

Jaha, sovmorgon blev det... Solen försvann och kallvindarna tog över... Jo då jag vet vad detta är... Det är SOMMARLOV!
Dottern skjutsades in till stan för att träffa/hänga/fika/kännaklämmapåkläder eller vad det nu är dom sysselsätter sig med.
Sonen och jag åkte till Barnens Land då han skulle köpa någon leksak som han har suktat efter lääääänge... Okej... Nu blev det ju jag som shoppade...
Foto: Privat 2014-06-16
Jag har börjat måla med vattenfärg lite så där kladda lite... Mycket uppskattat iof av de som har fått något kort lite så men det är ju bara på skoj... Har iof skapat en grupp på Facebook men den är än så länge alldeles alldeles hemlig... Tänkte kanske om jag vågar lägga ut korten jag har målat längre fram men än så törs jag inte...
Men ser ni vad jag hittade på Barnens Land? Metallicvattenfärg! Ska bli häftigt att prova att måla med, ja alltså typ NU så vi hörs när vi hörs!

söndag 15 juni 2014

Yuna - Tourist

F1

I fredags såg jag en dokumentär hemma hos min vän Johnny, vi delar samma intresse, intresset för Formel 1. Denna gång var det en dokumentär om vad som hände med Niki Lauda och hans olycka som nästan kostade honom livet och lämnade en sargad och ärrad kropp efter sig... Skit bra dokumentär och jag kan under inga omständigheter förstå hur man INTE kan tycka om F1...
Sååå därför gick lördagskvällen i samma tema och jag såg denna film som egentligen bara var en filmatisering av dokumentären...

Filmen var riktigt bra! Tror jag ska se den igen om jag har tiden till det faktiskt.
Hade diskussionen med en annan vän för ett tag sedan där han menade på att det här med att kolla på bilar som bara åker runt runt runt på en bana, hur kul kan det vara liksom... Ååååkääääjjj!!!
Under det racet som jag då satt och såg på var det flera olika typer av krascher, bilar som gick sönder, snudd på kollision i depåområdet och en av toppförarna fick skräp i ett öga och hade svårt att se.... Ehhh "bara runt runt runt på en bana" I think NOT!

Nej det här med F1 har följt med mig sedan 1996-1997 någonting och jag hade mellan 97- 2004 missat typ två starter (råkade föda barn då)... Minns hur jag satt i väntrummet på BB och hade värsta värkarna, snodde fjärrkontrollen och tvingade samtliga att se på F1... Alltså så här då: När det kommer till F1 så vill jag se det, gärna ostört och HELA racet på en gång och lägg till ett hormonpåslag utan dess like samt ett värkarbete som får kroppen att vilja dela på sig på mitten så kan jag säga att INGEN tordes ens fråga om att byta kanal...
Efter att Sonen föddes har jag missat himla mycket av F1 cirkusen, något som stundtals kan störa mig ordentligt, jag har ingen koll på vilka förare som kör för vilka stall. Jag har ingen koll på dom nya bestämmelserna eller vad som har försvunnit eller kommit till... Jag har inte ens koll på hur förarnas hjälmar ser ut.... Dåligt jag vet... Men jag har än inte missat ett enda race detta år! OCH jag njuter när jag tittar, lyssnar och känner in!

Så är det, alla är inte som alla andra och tur är väl det... Önskar lite att det var ett race idag, barnfri och dåligt väder... Men men... Det är 7 dagar kvar till nästa och jag längtar!

torsdag 12 juni 2014

Vårruset...

Jojomensan, jag har minsann sprungit mitt första lopp, EVER, denna vecka...
5000 yra höns skulle transportera sig 5 km glatt påhejade av Blossom Tainton.
Anledningen till varför jag ställde upp var för en vän önskade sig detta i födelsedagspresent av mig... Ja ja tänkte jag hur svårt kan det vara? 5 km???? Det går ju jag utan tvekan med hunden var och varannan dag så egentligen va?! Hur svårt kan det va?!
Startade dagen med att gå samma sträcka bara för att ha känt igenom kroppen liksom... Tidigare i vår har jag ändå försökt mig på att finna lusten och njutningen i att springa. Jag har på ren tjur sprungit 5km på löpbandet på gymmet en gång...

Sååå jag gjorde som alla andra innan loppet, blev nervös, gick på Baja-Majan (dock innan alla andra som sedan fick stå i värsta kön, vi snackar 5000 kvinnor!!!!). Hade mina barn och x-make som hejarklack och tänkte att va faan hur svårt kan det vara!

Okej... Det var svårt... Mina första två km småsprang (läs:lunkande på gränsen till död) jag med värsta tänkbara krampen i vaderna så jag trodde att jag skulle behöva bryta... Men icke! Vågavägrabryta liksom!
På morgonen med hunden hade samma sträcka tagit ganska precis en timme och detta "race" tog ganska precis 50 minuter så något bra måste jag ju ha gjort i alla fall... Vackert men blåsigt väder hade vi och efter loppet fick jag mig lite gofika och firade dagens jubilar!

Om jag ska springa fler lopp? Tveksamt! Men med tanke på att jag ska flytta nära nära min träningsgalna syster så vete tusan va...

Foto: Privat 2014-06-09

onsdag 11 juni 2014

Gin Wigmore - Black Sheep

Gråter en skvätt varje kväll

Detta är på riktigt! Jag har på riktigt satt fart med bostadsletandet i Kungsbacka och hoppas hoppas verkligen att det ordnar sig snart.
Herre gud vilken grej jag har dragit igång. Kruxet är att hade det bara handlat om mig och ev Dum-Doris hade vi dragit för många många år sedan, jag hade sålt av allt jag inte fick med mig och börjat om från början på en grisblink! Lätt! Men nu är det ju inte bara mig det handlar om (det har det iof inte gjort sedan första barnet föddes) så nu måste ju allt bli perfekt direkt. Jag kan inte förvänta mig eller kräva av mina kids att de ska nöja sig med vilken skit som helst. Det måste bli perfekt!
Samtidigt som jag håller på att rodda med allt detta löper mina känslor amok å de vildaste. Det blir mest kännbart på kvällarna när jag ska sova... Då kommer tårarna...
Jag har upplevt så otroligt mycket bra och vackert här i Jämtland... Jag har fått de vackraste och mest underbara barn som finns, jag har lärt känna människor som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta, vänner som jag hoppas och tror kommer stanna kvar i min närhet trots att det blir ett lite större avstånd bara...
Vissa kvällar blir känslan så mäktig så jag väljer att sätta på min spellista och gömma mig i musikens underbara värld... Igår kväll var en sån kväll och jag misstänker att det blir lika denna kväll...
Kändes dock lite märkligt att slumra till och vakna till detta:
Om jag somnade om? Jo då och faktiskt med ett leende på läpparna.