Måndag morgon

Vilken helg vi har haft jag och Sonen. Av olika anledningar har Dottern varit själv med sin far i helgen och jag och Sonen fick en sån där alldeles fantastisk myshelg.
Vi har hyrt filmer, vi har uppvaktat världens bästa Malina som har fyllt år, vi har ätit en mindre bra kebab på stan och vi har gått omkring i pyjamas heeela söndagen ända fram tills det blev dags att bege sig till hockeyhallen.
Inget tjafs, inget gnäll utan bara snälla och mjuka ord hela helgen. Det är så här det ska vara, när det bara funkar. Inga måsten utan bara spontana uttryck av glädje.
På lördagen var vi ute och lirade lite bandy i snön och jag tror att jag fick den bästa komplimangen någonsin när sonen säger: "Men shit mamma vad bra du är på bandy. Du är ju as-snabb jue. Hur ska jag kunna ta bollen av dej?". Ja alltså här växte ju jag en himla massa meter och inte blev jag mindre mallig när Sonen sa samma sak i telefon till sin pappa senare på kvällen :)
Jo jo än så länge kan jag vara med i matchen... En stund i alla fall....

Idag står jobbsökande på agendan samt nystart av Magin! Och nu jäklar ska jag ta mig förbi dag 3 utan problem, stannade upp där vid förra och första försöket.

Jag har valt att inte berätta detta...

Så här är det... Jag har medvetet valt att inte berätta en sak här på bloggen. Mest för att jag har haft en liten tanke på att det kanske inte skulle hålla i sig eller nått men nu verkar det ju som om det håller i sig så varför inte berätta om det...

När jag fyllde år förra året (sent i november) fick jag den absolut bästa presenten en människa kan får! Jag fick ett träningskort på ett gym av världens bästa syster-yster. Samma syster som vet att jag har det lite svårt ekonomiskt och aldrig skulle unna mig pengar på ett gymkort har de senaste två åren gjort en GRYM resa! Från att ha tryckt ett rör med Ballerina-kakor framför tvn VARJE kväll, mulat munnen full med minst 0.5kg smågodis VARJE DAG och en himla massa annat skit, för att inte nämna rökningen som hon lyckades sluta med i samma veva, till att bli GYMINSTRUKTÖR i bla TRX! Vilken mäktig kvinna detta är! Jag är så stolt över henne så jag tror att jag växer på längden flera meter!

Idag lever hon verkligen som hon lär, hon lyssnar på kroppen och är en inspirationskälla som jag inte kan leva utan. Denna kvinna har nu, trots avstånd, puschat mig till att åka på gymmet och träna. Sagt och gjort, nu har jag i alla fall varit iväg på gymmet MINST en gång i veckan sedan början på december, ofta har det blivit flera gånger i veckan då jag fortfarande är arbetslös. Jag har även ställt mig på löpbandet här hemma samt använt mig utav mina egna TRX-band. Och jisses vad härligt det är!

Nu har jag lovat Dottern att träna minst två ggr i veckan och jag har lovat mig själv att bättra på kondisen och kunna springa längre och snabbare än vad jag gör nu! Jag ser fram emot våren när jag ska kunna ge mig ut och springa med hunden (stackars krake). Visst kan jag ge mig ut nu och springa oxå men snö och is lockar inte så jag håller mig inne ett tag till.

Nu ska jag och Sonen iväg för att plocka upp min fina vän L8 och sedan är det "Jamåhonleva"-dags för hela slanten. Bästa Malina fyller år idag och det ska FIRAS!!!! :)

Långkalsonger åt fel håll! Vilken genial idé!!!

Ja men i fredags var jag då på sjukhuset och gjorde en så kallad koloskopi... (Hyfsat privat blir det nu... igen...) En koloskopi går ut på att de kör upp en låååång slang med en kamera på för att filma insidan av tarmen. Vet ni hur mycket tarm vi har i våra kroppar? Vet ni hur många böjar våra tarmar gör i våra kroppar för att få plats? Vet ni hur ont det gör när något ska in där det ALLTID ska komma UT saker och sedan tryckas upp så man nästan tror att det ska börja kittla i gomseglet? Vet ni hur ont det gör att ta sig förbi dessa böjar? Jag vet!

Iof gick allting jätte bra men det är väl ingenting som jag tänker rekommendera någon att göra och jag tänker definitivt inte göra om det! Däremot måste jag få ge en eloge till den underfundiga människa som kom på hur patienten bör vara klädd under detta tillfälle.
Jag tilldelades den traditionella, hyfsat urtvättade sjukhusskjortan, ett par lika urtvättade strumpor och ett par av landstingets långkalsonger med kommentaren: "Vi vill att du har dom här på dig med gylfen bak, alltså bak och fram."
Say what?! Why?
Jo men vilket genialt drag ifrån sjukvården!!!!! I vanliga fall när man ska iväg på någon form av undersökning kryper den där lite lätt påträngande känslan att man känner sig väldigt naken och så fram men icke med långkalsongerna bak och fram! Nästan så jag vill klämma till med en liten trumvirvel här!!!
Det enda som var naket var ju där de skulle undersöka! Vilka genier!!!! Snacka om genomtänkt!
Och lägg sedan på smärtstillande och lugnande och jag kände mig trygg som i mitt eget hem, hade lätt kunnat dansa omkring mitt på Stortorget i denna utstyrsel.
Efter undersökningen leddes jag till en säng där det drogs för ett tygskynke för att avgränsa och sen minns jag inget mer än att jag vaknar av att jag snarkar! Fantastiskt med ett tygskynke som avskärmar då... Tar bort alla ljud och så på ett så fantastiskt sätt.

Nu några dagar senare känner jag mig faktiskt fortfarande lite påverkad av det som har varit men jag får väl ge det lite mer tid och är det något jag har så är det ju tid!

Babianarsle...

Jojomensan nu misstänker jag att mitt arsle är lika rött och svullet som ett babianarsle...
Varför? Jo för att jag de senaste 5 timmarna har druckit laxermedel i mängder... Närmare 3,5 liter... Önskvärt var att jag skulle få i mig hela 4 liter men alltså då säger jag så här till sjukvården: SE FÖR FAAN TILL ATT SKAFFA FRAM NÅGOT SOM GÅR ATT DRICKA SOM INTE RESULTERAR I ATT MAN TROR ATT MAN SKA KRÄKAS UPP LUNGORNA!

Nej kommer någon och klagar på mina 3.5 liter imorgon ja då jävlar ska de få höra ett och annat! Skulle inte ens hälla detta på komposthögen än mindre rekommendera någon annan att dricka det. DET MÅSTE finnas ett bättre alternativ!
Tvingade i mig de första 2 litrarna under stor vånda och sket i allt (bokstavligt talat) där efter och hällde ner päronsaft för att få ner något mer... Dra åt helvete vad äckligt!!!!
Nä SKÄMMES den jävla TOMTE som har tagit fram detta!!!!

Ska bli spännande att se när man kan gå å sova ikväll då... Läste på någon hemsida att vederbörande hade kommit i säng lagom till 02. Perfekt för mig med tanke på att väckarklockan ringer 4 timmar senare och Sonen ska upp till skolan... PEEEEEEEEEEEEEERFEKT!!!!

Låter jag missnöjd? Jasså? Ja men skit upp 2 rullar toapapper själv då och försök att le sen!

Jag hade en plan för kvällen...

Jo faktiskt så hade jag en plan för denna kväll, sista kvällen innan skolan drar igång för kidsen i morgon men som vanligt havererade planen halvvägs. Det är så tråkigt när det blir så här, gissa om jag kommer att ha två övertrötta barn imorgon kväll. För att inte prata om väckningen på torsdag... Den lär ju bli skojjig.

Helgerna och lovet har varit bra. Jag sökte ett jobb som jag var på intervju och verkligen KÄNDE att detta skulle jag få, det var mitt men så snubblade jag på mållinjen... Känner en otroligt stor oro inför framtiden då jag bor dyrare, ska börja betala av mitt CSN lån och samtidigt får jag in mindre pengar än tidigare... Ja hur denna ekonomiska ekvation ska gå ihop det vet jag inte men det måste ju gå så då gör det väl det då.

Snö... Jo då vi har fått lite snö i omgångar denna höst, som mest var det nästan en dm som låg på mark och tak, jätte vackert var det men sen töade allt bort och så har det hållit på hela vintern... Nu pratar dom om att det ska bli rejält kallt till helgen vilket jag tycker känns så där. Hellre lite mindre minusgrader och en massa snö då om det ändå ska vara vinter... Denna vinter har mest bestått av stormar, is på marken och vattenpölar... Skit vinter!

Något som däremot är super duper bra är att min fina vän Mr J har flyttat upp ifrån västkusten och av en händelse fick en lägenhet i samma hus som mig och kidsen, hur stora är oddsen liksom?
Första månaderna kamperade han i Sonens rum innan han fick nycklarna till sin egen och det känns så där super najs att ha honom nära! Min fina fina kompis!
Visst kändes det lite märkligt att vara KomBo ett par veckor men det funkade. Det var jätte härligt att få sitta två vuxna i soffan när kidsen hade somnat och få surra om ditt och datt! Och vilken trygghet sen då att ha honom ett samtal bort bara!

Annars har nog hösten och vintern haft sin gilla gång, varken mer eller mindre kan jag väl säga... Nu efter årsskiftet finner jag mig vid ett vägskäl... Ett jävligt stort vägskäl... Det största i mitt liv skulle jag nog vilja säga. Sååå imorgon när kidsen börjar skolan igen (äntligen ;) ) ska jag ta en stund för mig själv och försöka komma fram till vad JAG vill NU! Och med vem...

Slut för nu...

4 Non Blondes - What's Up

Tid för eftertanke så här på årets sista dag... Titiyo - Själen av en vän (Ken Ring)

Åter är ett helt år slut... Det är bara några timmar kvar av 2013... Ett 2013 som kanske inte blev som jag hade önskat eller tänkt men vad gör väl det?
Jag kan ärligt säga att det är fler positiva saker som har hänt detta år än negativa. Jag har skrattat på ett sätt i år som var läääänge sedan... Jag blir så varm långt in i hjärteroten när jag tänker tillbaka på detta år.
Mina fantastiska barn som ständigt sätter sin mor på prov... Min otroligt älskade men puckade hund som inte hajjar ett dugg samtidigt som hon är mitt stöd när barnen inte är nära. Egentligen är det hon som är den kloka av oss två och jag den puckade...

Och vänner! Nya, gamla spelar ingen roll, de som står mig nära har verkligen visat att de verkligen STÅR DÄR när det stormar ute...

Gamla bekantskaper från min uppväxt får mitt liv att "flippa" på fler sätt än ett... Kärlek, vänskap, lycka, olycka, sorg, beundran ja det är många känslor som kommer upp till ytan när man pratar med någon som man inte har träffat på minst 15 år och en konstig känsla av hemlängtan till det som en gång har varit kryper sig sakta på... Betong... Nyponbuskar... Närheten till Albysjön... Många känslor i virrvarv... Och alla underbara människor som tar emot en med öppna armar och inte dömer en för vart man kommer ifrån eller vad man har gjort eller vilket liv man har levt...

Beskedet att en gammal "kompis från förr" befinner sig på andra sidan får tårarna att rinna så där okontrollerat och på tidpunkter som kanske inte är så lämpliga men men... Jag tror och hoppas att han har det betydligt bättre nu än vad han har haft på denna sida.
Pojken som alltid låg mig och min egen mammas hjärta lite närmare och som jag fick min absolut första bukett blommor av. Jag får för mig att han sitter på ett fluffigt moln och ser ner på oss som är kvar. Det är i alla fall så jag väljer att se på det.

2014 kommer att bli händelsernas år, på många håll och jag ser verkligen fram emot ett nytt år med mina nära och kära både inom armslängds avstånd samt på långt håll.
Såå med detta sagt så önskar jag samtliga där ute ett RIKTIGT GOTT SLUT PÅ 2013 och ETT RIKTIGT GOTT NYTT 2014!!!

Bring it I tell you! Bring it!!!!