Dagen som jag har fasat för har kommit...

Dottern kommer hem och talar om att hon har varit hos skolsköterskan och mätt sig... Suck tänker jag, nu kommer det... Det som jag har väntat och fasat för ett tag nu.. Jo visst självklart har jag märkt att vi har ögonkontakt på ett helt annat sätt och jo visst är det som att få en kram från en "nästan vuxen" när vi kramas (vilket vi gör mycket) meeeeennn....

Dottern proklamerar stolt att hon nu är 157,2 cm... Ser ni???? ,2 cm.... Jag mäter 157cm i strumplästen och min nu 11 åriga dotter har alltså växt om mig med 2 millimeter!!!!! Vad hände liksom och när????
Satan i gatan!!!!

Ja ja... Får väl leva på att jag har en son som är 8 år och inte alls i närheten av att växa om mig... än...

Nå väl vad är väl en bal på slottet?

Idag är det fredag, fick en bonus natt med barnen då deras far skulle iväg på annan ort, vaknade och hade glada barn, tända ljus till frukosten (vilket iof alltid sker i mitt hem...) mys pys å så har jag hunnit beställa en ny säng oxå... Ni vet rubbet, todo! Sänggavel, stomme, madrasser och en sån där stor bäddmadrass som inte har någon skarv i mitten... Kommer bli helt fantastiskt att få hem detta å innan jul dessutom!

Har ju sedan separationen sovit på skitdåliga sängar som stått i garaget för att slängas vilket inte har varit en hit för min trasiga höft men nuuuu är det nedräkning banne mej!!!!!
Tänk första kvällen... Å få krypa ner i denna säng med nybäddat och bara njuta!

Eyyyy kompiiiis det går bra nu :)

Är inte som alla andra knivar i lådan...

Nej så är det ju... Jag är inte som alla andra knivar i lådan det är sant, med detta menar jag inte att jag inte är vass på något sätt, nej skärpan finns men att jag är annorlunda får jag liksom bevis på lite sisådär hela tiden...
Som igår till exempel. Var iväg på en föreläsning (inte skolrelaterad) som fick mig att må så där super duper bra och så gör mannen som håller i föreläsning en jämförelse med hur man som människa tidigare tittade på tv.
Tidigare satt pappan i familjen och markerade i tidningen vilka program man ville se, man satte sig i samlad trupp framför tvn och såg programmet för att sedan stänga av tvn när programmet var klart... Hmm... Hur ser det ut nu? Jo idag har tvn blivit utbytt mot mänskligt umgänge känns det som. Ja nu var det inte detta som fick mig att inse att jag inte är som alla andra barn i sandlådan utan nej det var när han refererade till ett tv-program...
Han tog nämligen mitt favvo program (all time high) The Macahans som exempel och pratade en stund om vem som ALLA såg som sin favorit och huuuuur snyyyyyygggg var inte Luke då?! Ehh jo visst han såg väl bra ut men i min lilla låda till värld är det ju ZEBULON MACAHAN som verkligen är "the really big thing" liksom...
Som jag sa... Inte som alla andra flaskor i backen...

Annars kämpar jag på med mina studier på avancerad nivå, ett jäkla tempo och jag är hela tiden så där jobbigt efter... Men men... Upplever även min första förkylning sedan förra vintern och detta är ju resultatet av att jag dricker "immunförsvar på burk".

Nej nu väntar en alldeles underbar leverans av te och dasspapper från min underbara vän Jenny! Vad vore livet utan vänner? Nada!!!!

Richard Marx - Right Here Waiting

Känner mig sjuuuukt nostalgisk efter helgens fest....

Oceans apart day after day
And I slowly go insane
I hear your voice on the line
But it doesn't stop the pain 

If I see you next to never
How can we say forever

Wherever you go, whatever you do 
I will be right here waiting for you
Whatever it takes or how my heart breaks
I will be right here waiting for you
I took for granted all the times
That I thought would last somehow
I hear the laughter, I taste the tears
But I can't get near you now

Oh can't you see it baby
You've got me goin crazy

Wherever you go, whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes or how my heart breaks
I will be right here waiting for you

I wonder how we can survive this romance
But in the end if I'm with you I'll take the chance 

Oh can't you see it baby
You've got me goin crazy

Wherever you go, whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes or how my heart breaks
I will be right here waiting for you

Jag pluggar och får lite perspektiv på allt...

Jag sitter och läser en bra bok... En bok av Ulrich Beck som heter World at Risk (2009) och det hjälper en till att få lite perspektiv på saker och ting, förklarar att det jag ser behöver inte betyda samma sak för dig som läser detta då vi tolkar allt genom våra egna erfarenheter, värderingar och normer. Självklart påverkas vi av den sociala omgivning som vi befinner oss i och verkar inom men ingen av oss är ju den andra lik, vi är ju alla involverade i olika typer av "communities" vilket gör att våra "glasögon" som vi ser världen igenom skiftar på en massa olika sätt.
Min verklighet är verkligen min verklighet och din verklighet är din, det vi kan göra är ju att försöka finna förståelse och acceptans för varandras verklighet... Hmmm något att tänka på så här en tisdagkväll...

Fastnade vid detta citat ifrån Becks bok:
"Risks are lurking everywhere. Some are accepted, others not. Are some risks rejected because they are more dangerous than others? Certainly not - but if so, then because the same risk looks like a dragon to some, but like a worm to others" (Beck 2009:13).

Jag skulle ha börjat packa...

Eller jag skulle ha packat klart vid det här laget... Men tiden räckte inte till så jag får vackert packa imorgon istället vilket iof inte gör något....

Har varit iväg hos min fina fina vän Jenny ikväll och lämnat min underbara Doris, ätit en goooood middag med en massa barn och blivit bortskämd!
Vi pratade om hur allt har blivit de senaste två åren... Här sitter vi nu, båda frånskilda i varsin lägenhet och har funnit varandra... Vem kunde tro det för två år sedan???
Det är inte ofta som jag känner mig fullständigt lugn och bekväm med en annan människa men med henne och hennes barn gör jag det vilket är så himla najs!

Det är lycka att få en så fin vän under omständigheter i båda våra liv som lätt skulle klassificera sig som kaos.

Jag skiter i allt som heter packning nu och kryper ner brevid min kille som inte alls ville släppa mig för drömmarnas värld ikväll... "Lova lova att du ligger nära nära heeela natten Mamma!" och "Lova lova att du håller min hand om jag drömmer mardrömmar"... Mitt lilla stora hjärta!

Jag har verkligen dom finaste av dom finaste barnen och jag är så gudomligt stolt och tacksam över att jag har fått dessa! Självklart har jag inte lyckats på egen hand, nej vi har varit två om detta, och ja det kan låta tjatigt men jag känner mer tacksamhet än något annat för denna människa nu... Ilskan, sveket, sorgen har lagt sig till att en stund landa i likgiltheten för att nu bara känna tacksamhet för det fina som vi har åstadkommit tillsammans.
Ja jag känner väl inte tacksamhet varje eviga dag kanske men till större delen så gör jag det  men samtidigt så är det som jag säger till mina barn: "Älska er det göra jag alltid och kommer alltid att göra men det är inte alltid jag tycker om det ni gör och säger".... Typ...

Men imorgon sätter jag mig i bilen igen och åker söderut! Åter igen en meditativ resa som handlar om mig själv och att jag ska må bra! Skulle vilja påstå att detta börjar bli en vana ;) Men som jag har läääängtat efter denna resa och personer som finns i mitt hjärta! Ibland räcker inte telefonsamtalen till... Ibland behöver man få känna och klämma på varandra för att verkligen inse att det är på riktigt!

Däremot kommer jag att uppleva Ullared ensam för första gången... DET känns dock lite skrämmande måste jag faktiskt få säga... Jag brukar alltid ha min klippa, min stöttepelare, min expert med mig men nu måste hon ju jooooobbbbbbaaaaaa å då får jag räjsa runt själv.... Gahhhaaaaaaaaa

Hör väl av mig om jag har tagit mig ur Ullaredsträsket levande senare annars kanske ni ser mig i tv som en lätt förvirrad lite människa som springer omkring bland alla julsaker och sjunger på julmusik... Eller nått vad vet jag... Den som lever får se :)

Kärlek och glädje önskar jag er!

Ett C i Social Psykologi.... :)

Jo nu tänker jag minsann slå mig för bröstet lite!
För jag har faktiskt varit riktigt riktigt duktig!
Jag brukar ha lite svårt för att erkänna för mig själv och andra att jag är bra på saker men nu har jag ju fått ett eget litet bevis på att jag är duktig!

Under rådande omständigheter med en tung sorg som slagit hårt, förlusten av en människa gör ont! Jävligt ont! Men under rådande omständigheter har jag grejat att lämna in ett PM i Socialpsykologi på ca 10 sidor... Njae... 8 sidor blev det om jag ska vara ärlig men som jag har slitit med denna uppgift!

3 tunga böcker, 3 olika teorier och 3 tunga vetenskapliga artiklar vilka alla ska sättas samman till ett PM... Ställa teorierna emot varandra för att sedan dra egna slutsatser, kritisera och komma med synpunkter... Detta har varit svårt! Riktigt svårt. Att läsa och förstå engelska tycker jag inte är något större problem däremot att läsa, förstå, tolka texten till svenska för att verkligen förstå den bakomliggande meningen med texten för att sedan återigen tolka om texten till engelska och sedan få till det i skrift, skrift som sedan är begriplig för både student som examinator...
Google Translate i all ära men inom sociologisk engelska kan det bli riktigt tokigt om man förlitar sig helt på den funktionen. Tycker den är grym för att förklara enskilda ord men som sagt... Sociologi är verkligen en helt lite värld för sig själv... (Även språkligt)...
Men det gick... Å det gick bra! Härligt att få beröm av en lärare som tycker att det man har gjort både var bra men även intressant.

Och om inte jag hade tyckt att ämnet hade varit så pass intressant och lockande tror jag inte att jag hade grejat det, helt ärligt...
Nej så nu slår jag mig för bröstet och faktiskt tycker att jag är bra för en gång skull! Jag har inte haft någon att rådfråga, bolla ideer med utan detta har verkligen varit MITT arbete och jag är nöjd!

Bra jobbat Mimmi!!!!! Fortsätt så!

Vi spelar samma skiva om och om igen... Imperiet

I bilen spelar jag och barnen en och samma skiva om och om igen... Vi pratar Imperiet och vi mår så där vansinnigt bra :)






I hennes sovrum är en av Sonens favvo-låtar just nu :)