Howard Jones - All I Want & The balance of love (give and take) & Little Bit of Snow

Sitter och lyssnar på en gammal gammal Lp-skiva som jag har med Howard Jones och som jag älskar denna skiva! Jisses så man har stått framför spegeln och sjungit/vrålat...
Funkar lika bra då som nu.
Bra skiva! Howard Jones - One to one

Detta kan omöjligt reta bara mig...

Är det bara jag som retar mig på denna reklam med Shirley Clamp?????


I denna säger människan: "Jag är Shirley Clamp yada yada yada..." Vaddå ÄR Shirley Clamp?!?!?!?! Är något måste väl ändå vara typ en institution eller nått? Men hon som människa kan väl ändå inte säga att hon ÄR Shirley Clamp???? Eller tilltalar hon sig själv som tredje person? Ja jag hajjar i alla fall inte vilket gör att det hon säger efter att hon "ÄR Shirley Clamp" liksom bara låter som yada yada yada hubba bubba! Detta kan vara något som jag själv måste jobba med men satan i gatan så störd jag blir över detta!

Hmm... få se nu... Har jag fått in namnet Shirley Clamp tillräckligt många gånger i detta inlägg?

Shirley Clamp...

Tacksamhet och lycka!

Senaste tiden har jag fått möjligheten till att sitta själv och fundera lite över livet (jo kidsen har börjat på skolan igen). Vilka människor finns i mitt liv och varför... Kommer vi vidare i denna relation som vänner eller ska vi bryta innan allt brakar ihop? En tanke som slog mig var ifall jag skulle hamna på en öde ö vilka/vilken vän skulle jag då ta med mig... Vilken fantastisk känsla det är i kroppen när man inser att man har så många fina vänner i sin närhet, med så många fina egenskaper och sidor som man absolut inte skulle vilja vara utan! Vilken lyx! Vilken lycka! Och vilken otrolig tacksamhet jag känner för dessa kvinnor och män!
Nej inte en dag ensam skulle jag vilja vara på denna öde ö... Någon timme, ja kanske men inte längre än så.

Inatt har regnet och blåsten jobbat på för fullt ute och då jag fortfarande sover med balkongdörren öppen har jag vaknat flera gånger, samtidigt som jag har funderat över när Sonen skulle komma tassande. Jag har satt ner foten gällande det här med att somna i min säng, främst för att jag sover i vardagsrummet och måste kunna fortsätta kvällen efter kl 20 men sedan måste vi bygga på Sonens självkänsla att han klarar av detta själv. Tro nu inte att hela kroppen fullkomligt skriker efter saknade i sängen när jag ska gå å lägga mig för det gör den. Fick jag välja och bestämma skulle jag ha båda mina barn i sängen med mig i mitten och hunden ovanför huvudet! För så är det, denna fysiska närhet blir jobbig att vänja sig av med. Sen är han ju alltid välkommen när som helst under natten, givetvis. Därför blev jag lite förvånad när han kom smygandes kl 07.24 i morse och han utbrister "nu är jag ju inte så där sovavidaretrött, mamma, kan vi inte bara ligga här och mysa lite?". Mysa är det bästa han vet! Fysisk närhet, kramar, kärlek det är min kille det!

Hösten har tagit över vardagen här i Östersund. På något sätt känns det inte så himla jobbigt denna höst. Varje år har jag ju lovat mig själv att denna höst är sista hösten i Jämtland men i år känns det annorlunda. Kan ha att göra med allt positivt som kommer att ske denna höst?! Kan ha att göra med hur otroligt bra jag mår i mig själv. Kan ha att göra med att mina barn kommer att få en vardag som är mindre "hattig".
Det är två stora saker som jag verkligen ser fram emot, en resa till Tyskland för att fira och gå på fest med säkert 15.000 andra människor. En vecka efter detta står nästa stora sak på agendan, en flytt till större boende med eget sovrum, två badrum, en uteplats och allt ska bli vårt hem! Jag har tänkt mycket på hur jag vill ha det i mitt nya hem, vad är egentligen jag?! Som hemmet ser ut idag är det en massa hopplock ifrån andras hem, möbler som jag har fått för att kunna få till ett drägligt boende för barnen, så vad hur är det egentligen tänkt att mitt hem ska se ut? Hmmm... Mycket lutar ju mot det vita då det är enklast att matcha med, slänga in någon färgchock mitt upp i allt och så... Kan funka... Men jag som människa... Är jag vit??? Ja ja jag vet att jag är "vit" men i mitt sätt att klä mig är jag ju allt annat än vit... Där handlar det ju mycket om starka färger så som rosa, limegrönt, orange... Hmm... Ja jag kanske får agera den där färgchocken i mitt eget hem och så får hemmet vara lite mer neutralt...

Frågorna är många och det snurrar mer än vanligt i kropp och själ men det är ett bra snurrande...
Jag är lycklig!

Paff...

Jag har nu haft två visningar av min lägenhet som jag bor i nu, jag och kidsen ska ju flytta och då ska min lägenhet (givetvis) hyras ut vidare. Gissa om jag blev både paff och förvånad när kvinnan jag tar i handen säger: "Jag känner igen dig... Det är ju du som är Mamma-Mu"... Ehh... Jo... Eller va?!

Lite genant, lite roligt, lite obekvämt, lite så där bekräftande blev känslokompotten... Tänkte givetvis på att dumt man skriver och som i stunden kan tyckas både vara lite roligt och skojigt att dela med sig av men sen när man läser texten ett par dagar senare så inser man att det inte alls var skoj om man inte fick hela bilden presenterad... Ja ja...

Andra förändringar är oxå på G i mitt liv vilket bara känns så himla rätt! Pusslet håller på att bli helt kan man säga och jag tänker vara så där jävla ego att jag suger på karamellen ett tag innan denna nyhet släpps... (Nej mamma, jag är inte gravid).

Sökt jobb har jag gjort oxå, pratat med en kanslichef som var otroligt trevlig och förklarade hur arbetsuppgifterna var utformade och vad tanken med tjänsten var osv... Hoppas Hoppas lite på det jobbet för hon sa inte en enda gång under samtalet: Nej detta är inget för dig, vi har inte råd att anställa någon med din bakgrund på en sån här tjänst. Bättre lycka nästa gång... Utan det var mer, jag ser fram emot din ansökan, lite så. Varken bu eller bä...

Kidsen har även de börjat skolan igen och det märks verkligen på deras humör... Trots att de är svintrötta vägrar de att inse att de inte orkar vara uppe på kvällarna och efter en hel del diskussion och väl i säng tar det max 7 minuter så sover dom... Vet precis hur den känslan är för faktiskt, man kan ju missa något...

På fest ska jag oxå igen om ett par veckor så nu har jakten på "den perfekta klänningen" tagit vid igen och den jakten är lika intensiv och livsavgörande som årets björnjakt. Festen är i Tyskland och det ska bli så himla skönt att luta sig tillbaka i en flygstol och träffa flera tusen andra människor med samma inställning till livet... Shit alltså vilken resa det kommer att bli! Nej... Jaga klänning var det ja... Wish meeee gooood luck!!!!

Somliga dagar...

Somliga dagar känns det som om allt bara motarbetar en... Idag har det varit en sån dag, fast ändå inte, allt har inte gått emot mig men ganska mycket. Redan nu känner jag igen det här trötta och sura morgonhumöret på barnen och då har de bara gått i skolan i 4 dagar... Dottern har varit hemma och varit sjuk 2 av dessa 4 dagar...
Gnäll, taskig attityd och sura miner... Bläää! Jo jag hajjar, det är en fas, en "inskolningsfas" eller vad man ska kalla det. Vi har här två barn som har varit lediga i 10 veckor och ska nu kliva upp tidigt tidigt och följa de rutiner som de så villigt lämnade kvar i juni... Själv blir jag frustrerad över att jag inte får till något, att jag inte riktigt får tummen ur liksom.
Som grädde på moset tappade Dottern sin nya mobil i toaletten nu på kvällen och då bara rann det över på mig... Jag gormade och skrek och blev förbannad. Som att det skulle kunna få telefonen torr eller? Jag blir så vansinnigt besviken på mig själv när jag går över denna gräns och blir "skrikarg"... Fasikens! Och så förtvivlad Dottern blev över telefonen sen då... Faan!
Ja ja, telefonen ligger nu i en påse med ris efter att ha gått en runda med hårtorken och jag är trött, så där trött långt in i själen, på gränsen till gråtfärdig...

Somliga dagar...

Japp jag duger!

Scenario: Jag står i duschen och Dottern är inne i badrummet och vi pratar om allt möjligt.... Då kommer denna kommentar: "Mamma du är en sån där cool mamma fast du är töntig oxå"

Där står jag i duschen och kommer helt av mig med allt... "Mamma du är en sån där cool mamma fast du är töntig oxå"... Vilken bekräftelse på att man kanske gör det mesta rätt... Att jag duger som mamma, det är ju en av ens förälders stora orosmoln, det här med att funka som förälder.
Ja men alltså det var j*vligt najs att få just den kommentaren av min underbara dotter som verkar gå i mina fotspår vilket betyder, hon spårar... Hon kommer att gå sin egen väg och jag kommer att följa henne vart hon än går! Underbara barn!

Jo just det, jag har ju hunnit med att vara hos frissan oxå och så här ser jag ut i håret nu:

Foto: Privat 2013-08-16

Jag duger som mamma!!!! Det är stort att då den bekräftelsen från en tjej som är hormonstinn som få och snart är tonåring!!!!

Att hålla det man lovar...

I allt handlar det ju om att faktiskt hålla det man lovar någon annan men i min lilla låda till värld är det snäppet viktigare att man som förälder håller det man lovar sina barn. Detta är en av anledningarna till varför jag försöker att vara väldigt försiktig med det jag lovar mina barn. Jag lovar inte att vi ska åka iväg på utlandssemester eller semester överhuvudtaget, jag lovar inte att vi ska gå på stan och shoppa, jag brukar inte ens lova när vi ska gå på bio förrän det väl är dags... Detta är ett resultat av att jag själv har blivit lovad en massa saker och blivit så grymt besviken när det man har blivit lovad uteblir... Man tappar förtroende för den människan efter ett tag och det förtroendet är otroligt svårt att bygga upp igen.

Nu är saken som så att min son hade blivit lovad en cross av sin far, en far som har detta som intresse och har valt att introducera Sonen i det, vilket jag tycker är toppen kanske är bäst att tillägga. Sonen själv är helt i extas när vi pratar om cross osv... Och enligt fadern är han riktigt duktig när han kör. Av olika anledningar fanns inte riktigt möjligheten för fadern att köpa denna cross just nu så då klev jag in och köpte den istället. Med detta vill jag nu bara visa en sak, vi är båda föräldrar till denna underbara lilla pojke och det handlar om att ge och ta. Jag kan nu ge något som gör att dessa två får ett gemensamt intresse, något som båda är intresserade utav och det blir ju en win-win-situation utav det. Med detta sagt är det ändå viktigt att komma ihåg att vi har TVÅ barn. Summan av kardemumman blir således att den summa som jag lägger på Sonen kommer jag givetvis att lägga på Dottern! Okej, det blev dubbelt så dyrt men vad faan, jag/vi har två barn, klart dom ska få uppleva samma glädje, kanske inte över samma saker men ändå... Därför kommer den närmaste tiden att gå åt till att kolla upp olika former, storlekar, prisklasser av en systemkamera... Tur för mig att jag känner flera duktiga fotografer då så jag har några att rådfråga :)