Paff...

Jag har nu haft två visningar av min lägenhet som jag bor i nu, jag och kidsen ska ju flytta och då ska min lägenhet (givetvis) hyras ut vidare. Gissa om jag blev både paff och förvånad när kvinnan jag tar i handen säger: "Jag känner igen dig... Det är ju du som är Mamma-Mu"... Ehh... Jo... Eller va?!

Lite genant, lite roligt, lite obekvämt, lite så där bekräftande blev känslokompotten... Tänkte givetvis på att dumt man skriver och som i stunden kan tyckas både vara lite roligt och skojigt att dela med sig av men sen när man läser texten ett par dagar senare så inser man att det inte alls var skoj om man inte fick hela bilden presenterad... Ja ja...

Andra förändringar är oxå på G i mitt liv vilket bara känns så himla rätt! Pusslet håller på att bli helt kan man säga och jag tänker vara så där jävla ego att jag suger på karamellen ett tag innan denna nyhet släpps... (Nej mamma, jag är inte gravid).

Sökt jobb har jag gjort oxå, pratat med en kanslichef som var otroligt trevlig och förklarade hur arbetsuppgifterna var utformade och vad tanken med tjänsten var osv... Hoppas Hoppas lite på det jobbet för hon sa inte en enda gång under samtalet: Nej detta är inget för dig, vi har inte råd att anställa någon med din bakgrund på en sån här tjänst. Bättre lycka nästa gång... Utan det var mer, jag ser fram emot din ansökan, lite så. Varken bu eller bä...

Kidsen har även de börjat skolan igen och det märks verkligen på deras humör... Trots att de är svintrötta vägrar de att inse att de inte orkar vara uppe på kvällarna och efter en hel del diskussion och väl i säng tar det max 7 minuter så sover dom... Vet precis hur den känslan är för faktiskt, man kan ju missa något...

På fest ska jag oxå igen om ett par veckor så nu har jakten på "den perfekta klänningen" tagit vid igen och den jakten är lika intensiv och livsavgörande som årets björnjakt. Festen är i Tyskland och det ska bli så himla skönt att luta sig tillbaka i en flygstol och träffa flera tusen andra människor med samma inställning till livet... Shit alltså vilken resa det kommer att bli! Nej... Jaga klänning var det ja... Wish meeee gooood luck!!!!

Somliga dagar...

Somliga dagar känns det som om allt bara motarbetar en... Idag har det varit en sån dag, fast ändå inte, allt har inte gått emot mig men ganska mycket. Redan nu känner jag igen det här trötta och sura morgonhumöret på barnen och då har de bara gått i skolan i 4 dagar... Dottern har varit hemma och varit sjuk 2 av dessa 4 dagar...
Gnäll, taskig attityd och sura miner... Bläää! Jo jag hajjar, det är en fas, en "inskolningsfas" eller vad man ska kalla det. Vi har här två barn som har varit lediga i 10 veckor och ska nu kliva upp tidigt tidigt och följa de rutiner som de så villigt lämnade kvar i juni... Själv blir jag frustrerad över att jag inte får till något, att jag inte riktigt får tummen ur liksom.
Som grädde på moset tappade Dottern sin nya mobil i toaletten nu på kvällen och då bara rann det över på mig... Jag gormade och skrek och blev förbannad. Som att det skulle kunna få telefonen torr eller? Jag blir så vansinnigt besviken på mig själv när jag går över denna gräns och blir "skrikarg"... Fasikens! Och så förtvivlad Dottern blev över telefonen sen då... Faan!
Ja ja, telefonen ligger nu i en påse med ris efter att ha gått en runda med hårtorken och jag är trött, så där trött långt in i själen, på gränsen till gråtfärdig...

Somliga dagar...

Japp jag duger!

Scenario: Jag står i duschen och Dottern är inne i badrummet och vi pratar om allt möjligt.... Då kommer denna kommentar: "Mamma du är en sån där cool mamma fast du är töntig oxå"

Där står jag i duschen och kommer helt av mig med allt... "Mamma du är en sån där cool mamma fast du är töntig oxå"... Vilken bekräftelse på att man kanske gör det mesta rätt... Att jag duger som mamma, det är ju en av ens förälders stora orosmoln, det här med att funka som förälder.
Ja men alltså det var j*vligt najs att få just den kommentaren av min underbara dotter som verkar gå i mina fotspår vilket betyder, hon spårar... Hon kommer att gå sin egen väg och jag kommer att följa henne vart hon än går! Underbara barn!

Jo just det, jag har ju hunnit med att vara hos frissan oxå och så här ser jag ut i håret nu:

Foto: Privat 2013-08-16

Jag duger som mamma!!!! Det är stort att då den bekräftelsen från en tjej som är hormonstinn som få och snart är tonåring!!!!

Att hålla det man lovar...

I allt handlar det ju om att faktiskt hålla det man lovar någon annan men i min lilla låda till värld är det snäppet viktigare att man som förälder håller det man lovar sina barn. Detta är en av anledningarna till varför jag försöker att vara väldigt försiktig med det jag lovar mina barn. Jag lovar inte att vi ska åka iväg på utlandssemester eller semester överhuvudtaget, jag lovar inte att vi ska gå på stan och shoppa, jag brukar inte ens lova när vi ska gå på bio förrän det väl är dags... Detta är ett resultat av att jag själv har blivit lovad en massa saker och blivit så grymt besviken när det man har blivit lovad uteblir... Man tappar förtroende för den människan efter ett tag och det förtroendet är otroligt svårt att bygga upp igen.

Nu är saken som så att min son hade blivit lovad en cross av sin far, en far som har detta som intresse och har valt att introducera Sonen i det, vilket jag tycker är toppen kanske är bäst att tillägga. Sonen själv är helt i extas när vi pratar om cross osv... Och enligt fadern är han riktigt duktig när han kör. Av olika anledningar fanns inte riktigt möjligheten för fadern att köpa denna cross just nu så då klev jag in och köpte den istället. Med detta vill jag nu bara visa en sak, vi är båda föräldrar till denna underbara lilla pojke och det handlar om att ge och ta. Jag kan nu ge något som gör att dessa två får ett gemensamt intresse, något som båda är intresserade utav och det blir ju en win-win-situation utav det. Med detta sagt är det ändå viktigt att komma ihåg att vi har TVÅ barn. Summan av kardemumman blir således att den summa som jag lägger på Sonen kommer jag givetvis att lägga på Dottern! Okej, det blev dubbelt så dyrt men vad faan, jag/vi har två barn, klart dom ska få uppleva samma glädje, kanske inte över samma saker men ändå... Därför kommer den närmaste tiden att gå åt till att kolla upp olika former, storlekar, prisklasser av en systemkamera... Tur för mig att jag känner flera duktiga fotografer då så jag har några att rådfråga :)

Phil Collins - A Groovy Kind Of Love

Making a big life change is pretty scary.

Precis som det står i texten är det det man ångrar som är det jobbigaste i livet...
Idag vaknar jag med en obeskrivlig känsla i kroppen, ett lugn, en tro på framtiden och ett hopp som länge har legat inom mig och grott har nu påbörjat sin resa till att bli en blomma...
Livet är underligt!
Snart är vardagen tillbaka och det är med blandade känslor som jag faktiskt välkomnar den. Vi, jag kidsen och Doris, har haft en bra sommar. En lång sommar med många skratt och inte alls lika mycket gnäll, bråk och tjafs som jag oroade mig för i början. Barnen har varit helt lediga även detta sommarlov och varit hos sin far 3 av dessa veckor (nästan). Jag har fått inse att de är större och klarar mer själva vilket har lett till en hel del egentid på dagarna men på kvällarna när de är hungriga kommer de tillbaka och vi har haft kvällar med spel, skratt och kärlek. Precis som det ska vara alltså.
Nu går vi mot en mörkare tid och även det välkomnas för det är en tid som innebär en massa förändring, resa och roligheter. Inom den närmaste framtiden står en flytt på agendan för mig och min fina familj. Nej det blir inte en flytt mot västkusten som 3 av 3 önskar med en flytt till en större lägenhet med två våningar, varsitt sovrum och uteplats blir det. Efter det är en resa till Tyskland på tapeten och sedan har jag en alldeles alldeles underbar Dotter som fyller år. Ett jobb står högst på önskelistan och så när jag ändå håller på kan vi väl slänga in en önskan om härligt höstväder med sol sol sol istället för regn och blåst.

Ska minsann på 20-års fest ikväll :)

Idag firar vi min fina fina granne som fyller 20 år! Tänk va?! 20 år... Då lämnar man tonårstiden bakom sig, får gå på bolaget, straffskalan höjs (ja kanske inte har så mycket å göra med denna tjej men ändå) och hela livet kommer att fortsätta i just 20-års åldern... Någonting händer med kvinnor när de har kommit in i denna ålder de liksom slutar att fylla år sen... Somliga fyller 25 hela livet sen och en del fyller 27... Själv fyller jag 38 i år vilket låter som en helt absurd siffra men känner mig som hmm... 24 kanske?... Eller yngre ändå för när jag var 24 väntade jag min vackra dotter...

Livet är ändå ganska märkligt om man tänker efter... Inte trodde väl jag att jag som en liten "City-kid" skulle hamna uppe i Norrland som "vuxen" långt ifrån mina nära och kära?! Ja ja, det handlar väl om att göra det bästa av situationen och nu ser vi fram emot en kommande flytt fast i första hand handlar det om denna dag och kväll! Jag ska på 20-års fest?!?!?!?! Fatta hur länge sedan man var på 20-års fest! Det är ju sjukt roligt!

På tal om att tänka tillbaka i tiden så träffade jag mitt livs första sambo förra veckan vilket var sjukt roligt, vi har inte setts på säkert 20 år, ja kanske lika länge som dagens 20-åring har funnits, vi började prata om vilka vi har träffat genom åren och jag kom på när jag träffade en av killarna som hängde i samma gäng som mig när jag växte upp... Träffade honom här uppe i Östersund för något år sedan på stan och vi stannade båda upp och visste att "ahaa dej känner jag!". Det tog en stund innan vi kom på vart vi kände varandra ifrån men när det väl klickade till hos mig satte jag honom i samband med ett badkar i ett radhus i Fittja (Sthlm) och en viss tuggumisort dök upp i mitt minne. Fatta hur roligt kroppen, sinnena och minnet är?! Vi har inte setts på så himla många år men ändå dyker doften av "gröna Extra" upp... Märkligt! Roligt!

Nu ska jag ställa mig i ordning för jag måste till frissan... Återigen har jag lyckats med bedriften att färga halva håret blått när jag ska bleka mitt nu råttfärgade hår.... Ja ja vad är väl en bal på slottet?