Passa dej du så du inte får fisk!!!! ?????

I måndags då jag kom på dagis och skulle hämta min tappra 5-åring kommer han emot mej, är svart i ögonen (kommer alltid för tidigt eller för sent för att hämta honom) å så säger han: "Passa dej Mamma så du inte få fisk!!!".....

Ehh.... Fisk??? Hmm....

Bild lånad från Eniro.se

Har dom ätit fisk till lunch å killen har lyckats tigga till sej en doggy-bag eller hur menar han nu?

Sen går han fram med ordentligt bestämda steg å börjar slå mej på rumpan....

"Nu får du fisk, mamma!!!!!"säger han, "gör det ont?"....

Ahhhhaaaaaaaaaaaaaaaaa..... Han menar förstås smisk.... Jag ska passa mej så jag inte får smisk.... Ok jag är med. *ler*

Fast egentligen är det ju bara en bekräftelse på att mina barn inte vet vad smisk är.

Trots att det händer ibland (inte allt för ofta) som jag verkligen kan ifrågasätta avskaffandet av aga så är jag glad och lycklig över att mina barn inte vet vad smisk är.

Däremot har jag alltid haft en inställning till mina barn som är att om dom slår mej så slår jag tillbaka. Givetvis tar jag inte i men jag markerar å frågar gärna om dom tycker om när jag slår tillbaka...

Får oftast ett ganska snabbt svar: "Nej mammor får inte slåss".

"Ja men barn får inte heller slåss", svara jag då å så är allt ur världen.

Glädjande nog har detta bara varit en fas i bådas liv!

Shit undrar just hur jag har framställt mej nu.... *ler*

Jo här har ni morsan som tar den ena ungen å slår den andra med... *skrattar*

Nej det har inte hänt (än kanske är bäst att tillägga, kan även tillägga att med tanke på längden på mina barn är även den här fasen förbi för jag skulle aldrig orka lyfta den ena för att slå den andra, så det så...) men oj så många gånger som man faktiskt har sett i sitt inre hur man har "gett sej på" det ena eller andra barnet.... Spärren mina vänner har vi mycket att tacka för!

Nu skiter vi i barna för ett slag å surrar lite om mej...

Vet inte om jag har nämnt detta men jag har fått tillbaka min yrsel igen...

Jätte obehagligt, otrevligt på alla sett.

Konstigt nog känner jag inte av det när jag är fullt koncentrerad som när jag kör bil, vilket kan vara bra kanske, eller som igår, var iväg på Yoga.

Tänkte att om det inte fungerar så kan jag bara lägga mej ner å slappna av en stund.

Yogan gick jätte bra, bilfärden hem gick jätte bra, satte mej i soffan å då gick det inte lika bra....

Super läbbigt är det när det känns som om vissa saker flyttar på sej...

Ja ja... Nog om mej nu ska jag yrsla mej ut med Doris så hon får göra ifrån sej lite...

Kanske hörs mer senare idag eller nått i helgen!

Mu för nu ;)