In i dimman

Fick receptbelagd medicin i eftermiddags, så nu är det in i dimman ordentligt, i detta är det morfin, ngt som jag har reagerat lite olika på från gång till gång, i botten ligger någon form av latent beroende, ngt vi fick erfara ordentligt för ett par år sedan då vi fick missfall. Varför pratas det så sällan om just missfall? Det är ju sjukt vanligt, det är iof inget som förmildrar smärtan men ändå så vanligt!
Ligger i alla fall i sängen nu och bloggar för första gången genom mobilen. Har tagit medicinen, börjar väl verka snart. Skulle nog ha tagit lite tidigare när pappan till mina barn var förbi å så skällde jag på honom... Det var inte min mening men denna cocktail av känslor gör att det rinner över, inte lika ofta som jag skulle behöva men nog så ofta att jag blir besviken på mig själv. Men när det handlar om barnen då har jag svårt att behärska mig å är kranen öppnad, ja då kommer allt å lite till upp.
Så jag vill äve här be pappan till mina barn m ursäkt, har givetvis gjort det via mobilen m jag har ju sagt så mycket om oss i detta att jag även passar på att säga förlåt.
Nu ska jag försöka läsa lite innan jag somnar.
God natt alla!