Jag går igenom en tuff period just nu, men långt långt där borta ser jag en strimma ljus, det är inte mer än en strimma än så länge och jag måste tuffa på mej lite tror jag innan denna strimma av ljus blir något mer än just en strimma, men trots att den lyser så lite och långt bort så känner jag värmen utav den! Å det är bra!!!
I veckan satt jag och lyssnade på just musik en kväll när barnen var hos sin pappa, hunden låg under bordet på mina fötter och njöt, jag blev helt överrumplad (säger man så?) av de känslor som fullkomligt välde upp när jag lyssnade, verkligen lyssnade till texten på denna låt...
Det är ju så här jag vill att en man ska känna för mej...
Mu för nu...
2 kommentarer:
Jag läser alla dina inlägg men är väldigt dålig på att kommentera, tyvärr.
Jag hoppas att du kommer att finna kraft för att den där lilla strimman med ljus ska bli mer än en strimma. Att ett förhållande totalkraschar är ju inget som man önskar någon. Tyvärr måste jag väl erkänna att jag har varit den som lämnat 2 förhållanden bakom mig. Och båda gångerna har min kärlek tagit slut. Jag har gett allt och inte fått tillräckligt tillbaka och till slut har det inte funnits något kvar att ge. Det har inte varit helt lätt att vara "på den andra sidan". Nu försvarar jag absolut inte din make på något sätt. Uppbrott är ju jobbiga för alla inblandade.
Jag hoppas att du en vacker dag träffar någon som verkligen älskar dig som i Richard Marx's sång. Jag gillar honom också:) Det förtjänar du.
Fortsätt att kämpa.
Kram
Tack! Att läsa kommentarer som dessa hjälper faktiskt!
Kram Mimmi
Skicka en kommentar