Vikt vikt vikt å nått annat "lull lull"

Att jag har levt i 10 år med en övervikt som bara har ökat å ökat å ökat, är ingen hemlighet.
Jag har väl gjort några små halv taskiga försök till att göra något åt detta men det har varit väldigt svårt att sitta i soffan när den man lever med väljer att gå å hämta sig en skål med glass eller tar fram en chipspåse eller liknande...
Jag lägger absolut inte någon "skuld" i detta på någon annan än mig själv, jag är vuxen å har så varit i många år, det är jag och bara jag som har tagit beslutet med att själv gå å hämta en egen skål med glass...

Men så i somras blev det nog på något sätt!
I samband med semestern bestämde jag mig för att nu faan får det vara nog!
Däremot vill jag inte lägga om mitt sätt att äta dels för att jag är alldeles för bekväm å lat för att lära mig att äta på något nytt sätt, men sedan har jag en dotter som är på väg in i en otroligt känslig period med allt som har med vikt, utseende osv. att göra. Jag vill inte vara den som introducerar henne i denna värld.
Nu är det väl i ärlighetens namn ingen risk för dottern då hon är fantastiskt vacker (ja jag vet jag är aningens partisk i detta...) men med hennes kroppsform tror jag inte att hon kommer att få samma problem som jag.
Men även känner jag att jag har faktiskt ätit mig till varje överviktskilo så nog faan ska jag få jobba ordentligt för att få bort dom, lite så där "skrämseltaktik"... Blir det kämpigt och tufft så kanske jag kommer i håg det i framtiden oxå...
Nu har jag alltid sagt att jag tror inte att det är någon större svårighet med att gå ner i vikt, svårigheten kommer ju när man ska stanna i den vikt man har nått...

Ja men nu har jag i alla fall gått ner 12 kg sedan början på juli och det är fantastiskt skönt att kunna säga att jag inte har gått ner bara för det här med skilsmässan utan att jag faktiskt hade börjat flera månader innan, däremot har jag gått ner mer i en snabbare takt än innan...

Så nu kommer det konstiga i "kråksången" för nu vill jag gå upp lite i vikt, istället för att gå ner... Eller upp å upp det är väl fel för det vill jag ju egentligen inte, jag vill och ska gå ner mer så är det! Men jag har varit så otroligt dålig nu i två veckor att jag har fått svårt för att äta... Känner ingen som helst hunger eller sug...
Inser när jag ska hämta barnen att jag bara har ätit en banan och svept en massa te hela dagen...
Så nu är det väl dags kanske å ta sig i kragen, igen då...

Snacka om I-lands problem, va?! *skrattar å kliar mej lite förvirrat i huvudet*

Är så himla loss i huvudet på alla plan just nu så inte vet jag...
Känslor hit å dit, nya människor som kommer in i ens liv å tar en med storm, känns som att jag är "fångad av en stormvind"... Ganska härlig känsla men hyfsat förvirrande, inte nu kanske sen eller kanske aldrig, inte vet jag, men för stunden (här och nu kl 20.32) mår jag BRA!

Många människor tror på Gud... Jag tror på Universum!
Jag tror att om jag sänder ut en signal till Universum som ex: Jag väljer att backa nu... *ler för mig själv då jag vet att någon vet vad jag pratar om...* Ja men om jag skriver/säger/tänker att "jag väljer att backa nu", ja men då kommer jag ju att backa istället för att se framåt...
Fel fel fel...
Nej ur med backen, i med friläge för att se hur länge det tar innan jag får i ettans växel!

För sån e jag :)

Mu för nu ;)