Människor som vågar uttrycka sin åsikt...

Jag märker på människor i min omgivning att vissa pusselbitar har börjat ramla på plats även för dem när det kommer till hur min livssituation har sett ut de senaste två åren vilket jag tycker är så himla häftigt.

Jag tar ett exempel hämtat från min hundpromenad igår...

Jag stöter på en tidigare granne och vi börjar prata, hon säger att hon har tänkt mycket på mig och undrar hur jag och barnen mår. Jo, jag tycker väl att det är riktigt bra för det mesta men visst självklart finns det stunder för oss alla då vi "dippar".

Insikten om hur allt har utspelat sig innan, under och efter mitt äktenskap har börjat ramla över människor och det är sååå skönt att bara kunna stå och lyssna på hur de har upplevt saker och ting. 

Jag var även iväg och träffade en "gammal" vän tidigare på dagen igår och även där kom det fram saker som hon hade funderat över, innan, under och efter... Otroligt intressant att höra att människor i vår närhet har haft denna syn på hur vi har haft det och många gånger kommer nu frågan: Hur mår DU nu? Hur har DU klarat dig igenom detta utan din familj i närheten? Jag ångrar att jag inget sa tidigare... 

Människor i vår omgivning har alltså uppfattat att allt inte var som det skulle och har kanske haft en klarare syn på detta än vad jag själv har haft. Jag har insett att så som det har varit var inte ok! 

Som svar på dessa frågor som kommer till mig nu kan jag svara detta: Jag mår BRA nu! Jag mår BÄTTRE än på mycket länge! Och jag har funnit så otroligt många och fina vänner under denna resa så jag har (nästan) ingenting att klaga på! Det jag kan ha åsikter om och tycka är synd är när vuxna människor beter sig illa, som att totalt ignorera en annan människas existens då det påverkar mina barn. 

Mina barn undrar fortfarande varför vissa människor väljer att inte höra av sig till både mamma och pappa, eller varför "får vi inte prata om mamma" när vi är här eller där??? Märkligt beteende på vuxna människor samtidigt som jag är tacksam för att jag har barn som reagerar och också tycker illa om detta beteende! För oavsett vad kommer jag ju alltid att vara mamma till mina fantastiska barn och då kanske man skulle kunna göra det bästa av situationen, eller?

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, eller när man har tänkt sig detta men jag tänker då banne mig göra det bästa av det jag har och leva här och nu, njuta och bara inse att allt händer av en anledning. Människor kommer och går men riktiga vänner består! Så är det bara! Fantastiskt, härligt och alldeles underbart är det att sitta här och summera året 2012 och se fram emot när jag får summera det fantastiska året 2013. 

Tjing!