Ont = Lycklig & Linnea Henriksson - Lyckligare nu

Nej nu är det inte jag som har ont utan en vän... Av olika anledningar gick jag ikväll tillbaka i min egen blogg och kollade runt lite bland det jag har skrivit under fliken "Ont"... Vi kan kalla det för att jag skumläste en del och jag kan helt ärligt säga att det inte hugger i hjärtat på samma sätt nu som det har gjort tidigare vilket är fantastiskt skönt.

Jag fick oväntat besök ikväll av olika orsaker och anledningar, ett besök som fick mig att faktiskt vilja gå tillbaka i tiden och tänka på vad som har hänt de senaste åren. Vad är det jag minns om jag bara tänker fort? Vad är det som känns mest påtagligt? Vad är det som gör mest ont?
Jag har tidigare fått frågan om det är värt allt att gå igenom en separation och mitt svar är solklart NEJ.... Om det finns något att kämpa för vill säga, och det fanns det faktiskt inte i mitt fall, nu gör ju inte detta separationen enklare på något sätt men för mig har det absolut varit värt att gå igenom men nu pratar vi om mig som individ inte som mamma... För barnen har detta verkligen inte varit värt det... De sliter fortfarande ont varje dag av att ha föräldrar som inte kan kommunicera som de vuxna människor de ska vara...

Jag känner mig lugn och trygg ikväll när jag läser saker som jag har skrivit och sånt som har gjort ont... Men det tar tid att komma hit och jag är långt ifrån klar, hel, färdig, kalla det vad du vill men jag är i alla fall ganska stolt när jag säger att idag då är jag Mimmi.

Jag fick även en fråga som jag för ett par år sedan aldrig trodde att jag skulle kunna svara positivt på...
Jag fick frågan om jag är lycklig!
Svar: JA jag är lycklig! Tveklöst!